Franska vinlagen – ett exempel.

Vinlagarna i Europa är både ett verktyg för att skydda ursprungsbeteckningar och typicitet och för att utveckla desamma.  Ett solklart exempel på utveckling är regelverket i Bandol som, från appellationens bildande 1941, har förändrats såtillvida att man med åren exempelvis har styrt upp vilka druvor som får användas så att man tvingar odlarna till att använda druvsorter som förstärker både kvalitet och typicitet.  Detta gäller såväl röda, rosé som vita viner.  När det gäller röda och roséviner så har man ökat kravet på karaktärsdruvan Mourvèdre som för röda viner numera måste utgöra minst 50% av planteringarna, och när det gäller vita ökat kravet på Clairette, detta samtidigt som man har fasat ut användningen av Sauvignon Blanc.  Dvs man har säkerhetsställt att vinerna är än mer typiska appellationen/ursprunget och än mer särskiljer sig från regionens, dvs Provence, övriga viner.  En nackdel är att man minskar odlarnas möjligheter att experimentera och göra som man vill, men samtidigt så finns ju möjligheten att göra lantviner och bordsviner i den mån att man vara friare och vill ”leka”…

Hur ser då den franska vinlagen ut?  Som exempel så har jag tagit Châteaneuf du Pape och den senaste ”uppdateringen” som är från november 2011, Cahier des charges de l’appellation d’origine contrôlée « Châteauneuf du Pape » homologué par le décret n°2011-1567 du 16 novembre 2011, JORF du 19 novembre 2011.

Châteaneuf du Pape

chateaneuf

Vinlagen – ”dekretet” – består av följande delar:

CHAPITRE I

I. – Ursprungsområdets namn (Nom de l’appellation).
I det här fallet självaste Châteauneuf-du-Pape.

II. – Geografisk namn och övriga kommentarer (Dénominations géographiques et mentions complémentaires)
(III. – Färg och produkttyper (Couleur et types de produit).)
(IV. – Geografisk yta, kommuner och begränsningar (Aires et zones dans lesquelles différentes opérations sont réalisées).)

V. – Druvor som tillåts (Encépagement).
Här listas tillåtna druvsorter vilka i det här fallet är hela 18 st, nämligen druvorna;
Blå; Brun argenté N (vaccarèse), Cinsaut, Clairette Rose, Counoise, Grenache, Grenache Gris, Mourvèdre, Muscardin, Piquepoul Gris, Piquepoul Noir, Syrah och Terret Noir.  Gröna; Bourboulenc, Clairette, Grenache Blanc, Picardan, Piquepoul blanc och Roussanne. 
Obs! att här listas fler än dom 13 druvsorterna man brukas se nämnas för Châteauneuf-du-Pape, men så delar man också upp samma druvsort i blå, gröna och grå, dvs noir, blanc och gris.  Tar vi bort färgvarianterna så blir druvsorterna dom klassiska 13.  Det har alltså i realiteten inte tillkommit några druvsorter utan man har ”bara” börjat skilja på färgerna, dvs färgmutationerna av samma druvsort.
169514Vidare är det intressant att man inte specificerar några som helst krav på vilka druvor som måste ingå i exempelvis ett rött vin, något som annars är vanligt för franska vindistrikt.  Detta gör att en röd Châteauneuf kan bestå av mestadelas Grenache, vilket är vanligast, men även av enbart Grenache, Syrah, Mourvèdre, etc.  Ett exempel på detta är Jean Royer’s Chateauneuf du Pape Sola Syrah Régalis som gjordes några årgångar där man hade Syrah druvor över efter att man gjort sina vanliga cuvéer.  Syrah Régalis var gjort på 100% Syrah.  Ett annat udda vin är Mas De Boislauzon Châteauneuf du Pape Tintot som är gjort på 100% Mourvèdre.

VI. – ”Uppförande” – vinbonden (Conduite du vignoble).
Här regleras hur druvorna odlas (planteringsdensitet, uppbindning, beskärning, etc) men också hur marken skall skötas, vilka bestämmelser som måste följas vid ev bevattning, mm.

VII. – Skörd, transport och druvmognad (Récolte, transport et maturité du raisin).
VIII. – Skördeuttag – till produktion (Rendements – Entrée en production).

Här regleras skörden (exempelvis är automatisering förbjudet) och en lägsta druvmognaden (inklusive lägsta alkoholhalt hos dom färdiga vinerna).  Högsta tillåtna skördeuttag och när nya vinrankor (nyplantering eller nyympat) får användas till vinproduktion.

IX. – Omvandling, utveckling, mogning, mm. (Transformation, élaboration, élevage, conditionnement, stockage).
Här regleras lite av varje.  Maxnivåer på äpplesyra, restsockerhalt (dvs att vinerna skall vara torra), nivån på flyktiga syror, minimal färgintensitet, mm. Dessutom regleras användande av ekspån/bitar och chaptalisering som båda exempelvis är förbjudet för röda viner.  Även produktionsanläggningens kapacitet i förhållande till skörd och skördeuttag regleras såtillvida att man skall ha en viss överkapacitet.  Intressantast här är att man inte reglerar lagring av vinerna på något sätt.  Det är alltså upp till producenten att välja hur (och om) man vill lagra sina viner…

X. – Vinerna i förhållande till det geografiska läget (Lien avec la zone géographique).
Här finns beskrivning av ”terroiren” (ursprung, jordmån, klimat), ursprungsområdets historia och vinernas karaktäristik.

XI. – Övergångsbestämmelser (Mesures transitoires).
XII. – Regler för presentation och märkning (Règles de présentation et étiquetage)

CHAPITRE II
(I. – Rapporteringskrav (Obligations déclaratives).)
(II. – Dokumentationsskrav (Tenue de registres).)

CHAPITRE III

I. – Huvudkontrollpunkter och värderingsmetoder (Points principaux à contrôler et méthodes d’évaluation).
Här regleras hur följsamheten till regelverket skall kontrolleras och vad som skall dokumenteras.  Gäller även analytiska och sensoriska tester.

(II. – Referenser för kontrollstrukturen (Références concernant la structure de contrôle).)
 

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Geografi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s