”Lo scandalo del vino al metanolo”

Ni kommer kanske ihåg rubrikerna från 2012 när turister blev metanolförgiftade av drinkar i Indonesien.  Något jag missat och som jag dök på när jag läste om druvan barbera häromdagen var den stora metanolskandalen i Italien för närmare 25 år sedan.  Min barberaläsning blev istället ett nördigt djupdyk på skandalen och dess konsekvenser.

Under de senaste 25 åren har Piemonte (eg. i hela Italien), när det gäller vinproduktion och hantering, genomgått en betydande strukturell förändring mot en högre kvalitet.  Exempelvis genom striktare lagstiftning, omfattande kontroller och inte minst genom idogt arbete av många ledande vinproducenter. En förändring som, mångt och mycket, är förknippat med den skandal som inträffade 1986 och blev känd som ”metanolvinskandalen”.  En skandal med katastrofala följder; många förgiftade, 23 döda och över 50 blinda.  Exporten kollapsade med en tredjedel och sjönk från 18 till 11 miljoner hektoliter.

”riktigt italienskt vin föddes exakt den dagen för tjugo år sedan”
il vino italiano, quello vero, è nato esattamente in quella data di venti anni fa
– Alessandro Regoli, il direttore di WineNews – 14 Febbraio 2006.

barberametanoloSkandalen utbröt i mars 1986 med dom första förgiftningarna och undersökningar påvisade både skrupelfria handlare och vinproducenter som medvetet satt till billig metanol för att till synes öka kvaliteten på dåliga viner.  Faktiskt hela 60-talet företag, från Piemonte i norr till Apulien i söder, var inblandade i härvan.  Initialt hittades fyra kontaminerade viner som alla marknadsfördes av Vincenzo Odore di Incisa Scapaccino (Barbera del Piemonte, Barbera d’Asti, Barbera del Monferrato och Cortese del Piemonte).  18 personer åtalades, 12 dömdes varav 7 för multipla mord.  En vinproducent som dömdes (tillsammans med sin son) var Giovanni Ciravegna som, förutom att man tillverkat Odore-vinerna, även hade en historia av vinförfalskningar sedan tidigare och då även med tillsatts av metanol.  Mängder med kontaminerat vin beslagtogs i både Italien och utomlands, bl.a. i Frankrike och Tyskland.  Om ens något skulle kunna vara lustigt i sammanhanget så är det kanske endast möjligtvis namnet på en av dom huvudåtalade firmorna nämligen Antonio FUSCO di Manduria.

Hur som helst så ledde eländet i slutändan till en bättre struktur i den italienska vinindustrin och inte minst till bättre viner.

Källor:
* Sociologia Ruralis, Vol 52, Number 3, July 2012, “In Pursuit of Quality. The Institutional Change of Wine Production Market in Piedmont
* La Stampa Opinioni 16/11/2010, “Il silenzi e le preghiere del ‘cavaliere metanolo’
* Der Spiegel 14/1986, ”Tod in Italien
* New Scientist 10 April 1986, ”Italy’s poisoned wine scandal unfolds

2 kommentarer

Filed under Allmänt, Historia, Naturvetenskap

2 responses to “”Lo scandalo del vino al metanolo”

  1. Lite förvånad att du som kemist inte minns detta – eftersom jag antar att du då var någorlunda kemiintresserad även i unga år. Jag minns detta mycket väl, och ”vino metanolo” blev en skämtfras, precis som österrikiskt ”Glykolwein” hade varit några år tidigare. Jag hade däremot ingen koll på vilka viner som var drabbade, eftersom detta var före jag var vinintresserad (och något år före jag fick köpa vin på SB). Intressant nog så var ju glykolskandalen i Österrike på samma sätt startskottet till en rejäl kvalitetsförbättring, via en totalkollaps av exportmarknaden.

    • Är själv förvånad. Läste dock livsmedelskemi i sena år och mitt vinintresse kom snarare i mitten av 90-talet, men det är en dålig ”ursäkt” då jag haft koll på Österrikes glukolskandal….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s