Monthly Archives: november 2014

Skelett i garderoben…

Vinrankan, druvsorterna, vinet, vintillverkningen, etc.   Det forskas mycket kring vin och växten är kanske den allra mest ”sönderanalyserade”.   Det finns ingen enskild växt, eller livsmedel, som har så många universitet och forskningsstationer ”knutna” till sig som ”vinet”.   Vinrankan (och mer specifikt druvsorten Pinot) är faktiskt den första frukt där man kartlade hela arvsmassan [Ref.1].   Runt 30 000 gener blev det vilket är avsevärt mer än vad människan har med sina 20 000-25 000.
 
Hur som helst så har det dom senaste 20-30 åren sprutat ut nya rön och då inte minst kring druvsorter, deras släktskap och inte minst ursprung.   Rön som många vinskribenter (och vinjournalister) tar god tid på sig att ta till sig.   Stötte på detta så sent som i helgen då jag läste om Sangiovese och – den gamla ”sanningen” – att druvan ”tämjts” av Etruskerna och att ursprunget – också gammal sanning – skulle vara Emilia-Romagna i Norra Italien.   Detta alltså i en ny bok.   Herregud, söker man som författare inte efter ny kunskap/fakta?   Man bara undrar…
 
Likadant så har jag för flera år sedan – till två svenska skribenter – påpekat felaktigheter vid beskrivningar av Syrahdruvans urprung, där båda skrev om mellersta östern och tydligt inte var pålästa på druvan och dom rön som faktiskt finns därute för alla att läsa.
 
Nedanstående är dom svar jag fick i retur (obs! av två ansedda svenska vinskribenter):
 
Hej och tack för ditt vänliga brev.   Kan bara konstatera att ett flertal andra vinboks- och artikelförfattare är lika genant okunniga som jag, exempelvis Jancis Robinson, Hugh Jonson m fl.   Jag har uppenbarligen inte tagit del av den nya forskning du nämner och kan bara hänvisa till är en enkel människa och inte en uppslagsbok.   Trots nästan 30 års erfarenhet som vininformatör och vinskribent känner jag mig nu helt otillräknelig och ska genast gå och skjuta mig en kula för pannan.   det borde lämna fältet fritt för dig och andra besserwissers…” – mailsvar erhållit 2002.   Trevligt svar är ju bara ”förnamnet”.  Mailade vidare svaret till den ansvariga utgivaren och fick sent omsider en ursäkt…
 
Jag och bl.a. Jancis Robinson anser att Mellersta Österns Shiraz-variant är överlägset mer underhållande än din DNA -version.   Ursäkta om jag gjorde dig upprörd.   Bra vin är i själva verket mer kärlek – än vetenskap.” – mailsvar erhållit 2005.   Ett svar som antyder att vinskribenten är insatt i fakta men ändå inte bryr sig om den.   Kan man överhuvudtaget lita på något som han skriver?
 
Obs! att redan 1999 i The Oxford Companion to Wine (2ed) så skrev Jancis Robinson om dom nya rönen och det franska ursprunget.   Men visst slår dom bara i gamla böcker när dom skriver sina nya artiklar så…
 
Vilka dom ödmjuka och begåvade vinskribenterna är kan ni ju gissa på?
 
Sangiovese då?  Idag vet man dels att Sangiovese är en avkomma (naturlig korsning) mellan Toskanadruvan Ciliegiolo och Kalabriendruvan Calabrese di Montenuovo, och dels att korsningen troligare ha skett i södra Italien, än i mellersta.  Detta då man genom att man hittat andra avkommor/släktingar från bägge druvsorterna i just Kalabrien vilket visar på en historisk närvaro och dessutom troligt ursprung. [Ref.2]  Robinson et.al. skriver i ”sitt” druvuppslagsverk ”As a consequence, both Calabrese di Montenuovo and possibly Sangiovese are most likely of southern Italian origin, whence Sangiovese later spread to Toscana…” [ref.3]

Ref.1. ”The grapevine genome sequence suggests ancestral hexaploidization in major angiosperm phyla”, Nature 449, 463-467, 2007.
Ref.2. ”Vouillamoz et.al., ”The parantage of Sangiovese, the most important Italian wine grape”, Vitis 46 (1), 19-22, 2007.
Ref.3. Robinson et.al., ”Wine Grapes: A complete guide to 1,368 vine varieties, including their origins and flavours”, 2012, ISBN 9781846144462.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Allmänt

På tal om Gewurztraminer…

image

Ingen annan druvsort kan ge lika parfymerade och aromatiska viner som Gewurtzraminer.  Fulla med tropisk frukt, blommor och citrus.  Vi ”pratar” exotiskt!, om litchi, rosenblad, apelsinblommor, bergamott, osv.  Muscat, Viognier och Sauvignon Blanc – dom andra s.k. aromatiska druvsorterna – når nästan fram men är ofta blygsamma i jämförelse.

Bäst är man – både individuellt och generellt – i Frankrike och Alsace.  Ingenstans är lägstanivån (ja även högstanivån) så bra som här.  Med producenter som Leon Beyer, Domaine Weinbach, Trimbach, Zind-Humbrecht, m.fl.  så görs här de mest delikat parfymerade exemplaren.  Från torra till söta även om dom allra flesta vinerna ligger någonstans mellan torra till halvtorra, något som går väl ihop med druvans aromatiska profil.

Nja, egentligen gäller beskrivningen ovan klonen (eller snarare klonerna) Gewurztraminer tillhörande druvsorten Savagnin/Traminer.  Se mer under ursprung nedan…

NAMN.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Om vi enbart tittar klonen (klonerna) Gewurztraminer, och alltså inte bryr oss om att Savagnin är samma druvsort (se mer under ursprung nedan), så förekommer en mängd synonymer, däribland:  Tramin Cerveny (SI,CZ), Traminer Aromatico (IT), Traminer Rose (MA,UA), Traminer
Rot (BG), Traminer Roz (RO), Traminac Crveni (HR), Traminer (AU,AT), etc.

URSPRUNG.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Man trodde tills helt nyligen att Gewurztraminer och Savagnin/Traminer var olika druvsorter, om än nära besläktade.  Detta samtidigt som bade Gewurztraminer och Savagnin haft Traminer som synonym.  DNA forskning har dock visat att Savagnin/Traminer, Gewurztraminer i Alsace och Italien, Traminer Aromatico i Italien, och Traminer (Traminer Weisser) i Tyskland har så små genetiska skillnader (”mindre klonala variationer”) att de alla är kloner av en och samma druvsort…  Rörigt är ju liksom bara förnamnet.
 
Dessutom så trodde man länge* att (Gewurz)traminer härrörde från den lilla Italienska staden Tramin, men genom att följa släktskap (avkommor) med just DNA teknik tyder allt på att Traminer snarare har sitt ursprung från någonstans i antingen sydvästra Tyskland eller nordöstra Frankrike.  Detta stöds av den historiska dokumentation som går att uppbringa, exempelvis så finns inte druvan bekräftad i Norra Italien före 1800-talet.  Den geneteiska skillnaden som ändå förekommer mellan Gewürztraminer och Savagning/traminer, exempelvis färgskillnaden, har uppkommit genom två huvudsakliga mutationer, Gewurztraminer är nämligen en ”aromatisk” mutation av Traminer Rot som i sin tur är en färgmutation av Traminer Weiss.

*Länge?  När jag skriver detta står det exempelvis på systembolagets hemsida;  ”Gewurztraminer kommer ursprungligen från Alto Adige i norra Italien.  I dag förknippas druvan ofta med Alsace i nordöstra Frankrike.”

Savagnin kan själv vara avkomma från ”vildrankor” (men något sådant släktskap har ännu inte kunnat påvisas) eller från Pinot som ena föräldern.  Man vet nämligen såpass mycket som att Pinot antingen är förälder eller avkomma.  Savagnin är även förälder till en mängd druvsorter däribland både Chenin Blanc och Sauvignon Blanc.  Savagnin är därmed ”farfar” till självaste Cabernet Sauvignon.  Hur som helst så är Savagnin/Traminer en av våra äldsta druvsorter och en av de tidigaste dokumentationen är från Tyskland 1482, benämningen Gewurztraminer dyker upp först tidigt 1800-tal i Rheingau.  [Ref. 2]

Alltså:
Gewurztraminer = Savagnin/Traminer

UTBREDNING.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Gewurztraminer är världens 53’dje mest odlade druvsort (den 26’de mest odlade gröna).  Statistiken brister såtillvida att data för Gewurztraminer för Tyskland saknades i sammanställningen.  Har själv därför lagt till data för Tyskland för år 2010, då Traminer (Gewurztraminer) stod för runt 0.8% av den uppodlade arealen.  Dessutom så är inte Savagnin med i uppräkningen nedan trots att det alltså är samma druvsort.

Annars så är det i Frankrike och Alsace där druvan kanske gör allra bäst ifrån sig.  Hela 19% av den uppodlade arealen i Alsace upptas av av druvsorten som där ligger ”2:a” efter Riesling.

Gewürztraminer per uppodlad areal i världen 2010.
Land: Areal [ha] [%]
Frankrike 3 083 21,6
(Moldavien 2 731 19,1)
Italien 1 408 10,4
USA 1 144 8,0
(Ukraina 961 6,7)
Tyskland 865 6,1
(Bulgarien 747 5,2)
(Tjeckoslovakien 601 4,2)
Kanada 404 2,8
(Rumänien 385 2,7)
Chile 316 2,2
Nya Zeeland 311 2,2
Österrike 309 2,2
Övriga 1 004 13,1
Totalt: 14 269

[Ref. 2]

KARAKTÄRSTIK (VIN).
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Gewurztraminerviner karaktäriseras av låg syra, kryddighet, blommighet (rosor), citrusfrukt (mandarin, apelsin, bergamott, m.fl.), päron, fläder, honung, och inte minst tropisk frukt, främst litchi.  Vinerna är (i likhet med Riesling) generellt varken fatade/ekade eller malolaktiskt jästa.  Vinerna är därför ALDRIG smöriga.  Gewurztraminer får dessutom lätt en hög alkoholhalt och många viner har en tydlig sötma (off-dry).

”Aromkemiskt” innehåll då?  Gewurtzraminer har, i likhet med Riesling och Muscat, mycket sk monoterpener att tacka för sin karaktäristik, men även alkoholer och estrar är viktiga.  Terpener såsom linalool, citronellol, geraniol och nerol bidrar med blommighet, citrus och, när det gäller åtminstone linalool även med kryddighet.  Dessutom så bidrar 2-fenyletanol och fenyletylacetat med framförallt honungston, fenyletylacetat även med päron, cis-rosoxid (också en terpen) med blommighet och (inte minst) litchi, 4-vinylguaiacol med kryddighet tillsammans med redan nämnda linalool.  Generellt är även innehållet av estrar högre än vad som förekommer i viner på exempelvis Riesling, Chardonnay, Sauvignon Bland och de gröna ”Pinotdruvorna”.  [Ref. 3]

Obs! att det inte är samma kemiska substans(er) som ger kryddigheten hos Gewurztraminer som för Syrah respektive Grüner Veltliner, där den ges av sesquiterpenen rotundon.

terpener3

Litchi då?  Faktum är att Gewurztraminer delar 12 av dom viktigaste aromkomponenter med just litchifrukt däribland;  cis-rosoxid, beta-damascenone, linalool, furaneol, etylhexanoat och geraniol.  cis-Rosoxiden är dessutom den enskilda mest viktiga aromkomponenten i både Gewurztraminer och litchi, åtminstone så uppvisar substansen den starkaste aromaktivteten (OAV-odor activity value), i båda ”produkterna”.  Kanske inte så konstigt att Gewurz’er luktar och smakar litchi alltså…  [Ref. 4]

”Förväxlingsdruvor”, dvs druvor som man (åtminstone jag) lätt förväxlar, med Gewurztraminer är;  Muscat och Viognier.

Referenser:
1. J Robinson et al., ”Wine Grapes: A complete guide to 1,368 vine varieties, including their origins and flavours”, 2012, ISBN 9781846144462.
2. Kym Anderson – ”Which Winegrape Varieties are Grown Where?”, ISBN 978-1-922064-67-7, Wine Economics Research Centre.
3. Vilanova et al., ”Determination of Odorants in Varietal Wines from International Grape Cultivars (Vitis vinífera) Grown in NW Spain”, S Afr J Enol Vitic, 2013, Vol34, No2, 212-222.
4. Ong PK och Acree TE,”Similarities in the aroma chemistry of Gewürztraminer variety wines and lychee (Litchi chinesis sonn.) fruit.”, J Agric Food Chem, 1999, Feb47(2), 665-70.

6 kommentarer

Filed under Allmänt, Arom-/smakämnen, Druvor, Statistik

Ormarna äter vidare…

Peter Lehmann Wines blir slukat av jätten Casella Wines.

Efter dels att ”master himself” Peter Lehmann gick bort förra året och därefter, nu i juni i år, även sonen Doug Lehmann, går nu en epok i graven.  Peter Lehmann, ”baronen från Barossa”, som på 1970-talet jobbade som druvuppköpare på Saltram när han blev anmodad att säga upp alla sina kontrakt med druvodlarna.  Detta då dom vägrat att omplantera (och byta ut) sina fina gamla vinstockar.  Peter Lehmann öppnade eget, köpte in druvorna och började göra vin.  Nya kontrakt – näh, det behövdes inte, i hederliga Lehmanns värld gäller en handskakning.  Hur som helst så var Peter Lehmann därmed i hög grad bidragande till att Barossa Valley idag ståtar med en av dom största ansamlingar av gamla vinstockar i som finns.  Lite av en skam att en JÄTTE, känd för läskedrycksblasket Yellow Tail, slukar hjälten…

caselawineryEn ”tråkighet” med att köpa australiska viner, och för den delen många nya världen viner överhuvudtaget, är den dominans som endast några få företag har.  De fem största företagen Accolade Wines, Treasury Wine Estates, Casella Wines, Premium Wine Brands och Australian Vintage, står för över 60% av Australiens viner.  Största enskilda vinanläggningen Yenda, som ägs just av Casella Wines (ovan), har en kapaciet på ofattbara 250 000 ton druvor.  En ”kemisk” industri…

www.adelaidenow.com.au – Lehmann wines sold to…

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Vinprofiler

Petroleumarom i vin – ”diesling”…

Efter diskussion på utmärkta forumet finewines.se.

imagePetroleum- och fotogenliknade aromer är vanligt förekommande i vin men kanske mest utmärkande, och inte minst karaktäriserande, för viner gjorda på den tyska gröna druvan Riesling.  Trots att man idag vet bättre, så är det fortfarande vanligt att man direkt härleder karaktären till jordmån och skiffer.

Ofta kan man se antydningar såsom:
Nutidens stora druva i Moseldalen är Riesling, som på de soldränkta skiffersluttningarna kan ge ytterst njutbara viner, ofta med en ton av flinta eller petroleum från den mineralrika jorden
– DN, ”Druvan firas på romarvis”, 2009-10-28.

Trimethyldihydronaphtalene
1,1,6-trimethyl-1,2-dihydronaftalen

Petroleumkaraktären kommer från den kemiska substansen 1,1,6-trimethyl-1,2-dihydronaftalen (förkortas TDN) som identifierades i vin på 1970-talet [ref.1].  Den har ingenting med jordmånen att göra utan tillhör gruppen norisoprenoider som i sin tur är nedbrytingsprodukter av karotenoider (där bl.a. beta-karoten ingår).  Ju mer karotenoider i druvan och juicen desto mer TDN i dom färdiga vinerna.  Dessutom så fortsätter bildandet av TDN under lagring. [ref.2,4]

Känsligheten (detektionsgränsen i vin) för att känna substansen är så låg som ner mot 2 ug/L, något som uppnås i var och varenda vin gjort på just den gröna druvan Riesling.  Enligt sensoriska försök så borde runt 50% av befolkningen känna TDN i majoriteten av viner gjorda på druvan även om alla kanske inte just känner den som karaktären petroleum. [ref.3]

Vad är det då som påverkar halten och då bildandet av TDN:
Solexponering är utan tvekan den viktigaste faktorn och också den mest studerade där mer solexponering ger både mer karotenoider och i slutändan mer norisoprenoider och specifikt TDN i dom färdiga vinerna.  Andra faktorer som man vet påverkar halterna (och bildandet) är:  lagring där även temperaturen påverkar såtillvida att högre temperaturer ger högre halter.;  oxidering ökar halterna även om man har visat att det motsatta gäller för starkviner.;  vattenstress påverkar indirekt genom att brist på vatten leder till mindre lövverksbildning och därmed till mer solexponering.;  vinets syrlighet där viner med lägre pH, alltså högre syra, tenderar att bilda mer TDN.;  även förslutningen spelar roll då man har visat att tradionella korkar absorberar TDN medan skruvkapsyler inte gör det.  Olika jästkulturer verkar inte nämnvärt påverka TDN halterna. [ref.4]

Ref.1. Bertuccioli and Viani, J. Agric. Food Chem., 1976, 27, ”Red wine aroma: Identification of headspace constituents

Ref.2. Simpson and Miller, Vitis, 1983, 22, ”Aroma composition of aged Riesling wine

Ref.3. Sacks, Gates, et al., J. Agric. Food Chem., 2012, 60 (12), ”Sensory Threshold of 1,1,6-Trimethyl-1,2-dihydronaphthalene (TDN) and Concentrations in Young Riesling and Non-Riesling Wines”]

Ref.4. Black, Cory, et al., Wine & Viticulture Journal, September/October 2012, ”Aged Riesling and the development of TDN”]

Se även mitt tidigare inlägg:
No M word is allowed today.

Se även:
Öhman (ohmansmatovin.com) – Det finns ingen ”mineralitet” i vin

6 kommentarer

Filed under Allmänt, Arom-/smakämnen, Druvor, Lagring, Naturvetenskap