Monthly Archives: april 2015

TCA – ytterligare en pusselbit…

– – kanske gammal ”skåpmat” – –

Att korkdefekt, dvs kontaminering av ett antal kemiska substanser med trikloranisol i ”huvudrollen”, på nivåer under detektionsgränsen hämmar andra aromer och dämpar vinets övriga karaktäristik har man hört förrut.  Nu – egentligen redan 2013 – så har japanska forskare vid universitetet i Osaka lyckats förklara mekanismen bakom dämpningen men också hur aromen/doften i sig själv troligtvis uppkommer…

head_picture

Kokdefekt, dvs doften av fuktig källare, mögel och lite klor, eller vad man själv associerar till, är något som varje vinkännare lär sig att känna igen.  Det som forskare nu har kommit fram till är att trikloranisol blockerar kanaler i luktreceptorcellerna med följd av att signalerna till luktloben och hjärnan minskar, och därmed också de totala doftintrycken.  Upplevelsen av själva aromen korkdefekt verkar t.o.m. vara ett resultat av denna minskning av de totala intrycken i såpass hög utsträckning att karaktären av korkdefekt uppstår.  En karaktär som mer är ett ”hjärnspöke”, dvs skapas i våran egen hjärna som en respons på blockeringen, än vad det är en riktig doft.  Detta eller att responsen förändrar övriga doftintryck och på så sätt skapar karaktäristiken.  Trikloranisol verkar nämnligen inte på egen hand påverka (”trigga”) enskilda receptorer i luktcellerna vilket normalt är en förutsättning för att generera en egen och unik arom/doft.
 
[Hiroko Takeuchia et.al., ”2,4,6-Trichloroanisole is a potent suppressor of olfactory signal transduction”, PNAS, October 1, 2013, vol. 110, no. 40, 16235–16240]

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Arom-/smakämnen, Artikelkommentar, Defekter, Luktsinnet, Naturvetenskap

POx – Premature Oxidation

imageViner som blir ”lillgamla”, som oxiderar i förtid, har rapporterats i flera år och som vanligt så beskyller ”mindre nogräknade” individer naturligtvis den ofta mobbade naturkorken för att orsaka problemet.  Redan initialt när problemet uppdagades så hade man goda aningar om orsakerna, man visste att naturkorken inte kunde vara orsaken även om den kanske kunde vara en del av lösningen…
 
Första rapporterna, även om fenomenet säkerligen har funnits tidigare, kom i början av 2000-talet och omfattade då främst vita bourgogner (årgångar från mitten av 1990-talet och framåt), men även viner från Österrike, Tyskland och Alsace var drabbade.  En rubrik som jag hittade på ämnet från 2005 hade rubriken ”The murder in the wine cellar”.  De senaste rapporterna från 2013 och 2014 har även omfattat röda viner från tidiga 2000-tals årgångar exempelvis från Bordeaux.  Decanter skrev i en artikel från 2013 (vilket är ett citat från Professor Denis Dubourdieu vid Institute of Oenology i Bordeaux), ”I believe there is a similar scandal with red wine, and that in 10 years’ time it will be just as explosive as the one affecting white Burgundy has been.  And it’s not limited to one region;  all red wines that are expected to be aged for long periods of time – so Barolo, Napa, Bordeaux, the Rhône, Burgundy and others – are in danger of ignoring this threat.”.
 
imageEtt problem med denna förtida oxidationen är just upptäckten, att det drabbar viner som är producerade för lång lagring och att det inte upptäcks förrän de stackars konsumenterna öppnar flaskor flera år efter produktionstillfället och ibland även förstås flera år efter inköpstillfället.
 
Läääskigt! är bara ”förnamnet”  Själv sitter man ju på åtminstone ett par hundra flaskor från just tidiga 2000-talet.  Puh!!!
 
Naturkorken då?  Naturligtvis så har man (finns ju ingen gröda som det forskas så mycket kring som just vinet) lagt ner mängder med resurser på att undersöka, och inte minst komma tillrätta med, problemet.  Nämnda Denis Dubordieu har varit högst involverad i detta arbete och det man kommit fram till målar på inget sätt ut naturkorken som skurken. 
 
Istället vet man att problemet redan finns i vinerna vid buteljering, att vinerna är kontaminerade med s.k. prekursors som oxideras vidare under lagring på flaska.  Dessutom så verkar problemet vara en kombination av övermogna druvor och vintillverkningsmetoder som ger mycket syretillförsel till musten/vinerna.  Övermogna druvor ger högt pH vilket leder till att svaveldioxiden förlorar sin skyddade förmåga, något som sker drastiskt vid pH över 4.  Detta samtidigt som det blivit vanligare att ”svavla” försiktigt, dvs att ”snåla” med tillsats av svaveldioxid.  Vintillverkningsmässigt så tror man att ett ökande användande av nya ekfat, med högre syretransport till vinerna, är en av bovarna, mixroxygenering troligtvis en annan.
 
En starkt bidragande faktor är moderna viner med mindre av skyddande potential i form av reduktiva polyfenoler (tanniner och antocyaniner) när det gäller röda viner och antioxidanten glutation när det gäller vita.  Glutation är en intressant kemisk förening då den skyddar mot oxidation, finns i druvorna från början, påverkas av jäsningen och (inte minst) av efterföljande lagring på jästfällning.  Dessutom så förbrukar jästfällningen syre vilket också naturligvis skyddar mot förtida oxidation.
 
Att naturkorken tidigt blev skurkförklarad då viner buteljerat med 1990-talets täta skruvkapsyler, med sin reduktiva atmosfär, inte uppvisade problemet är kanske förståeligt.  Men nu vet man bättre, samtidigt som dagens modernaste skruvkorkar inte längre är täta då detta i sig själv gav upphov till helt andra problem med illaluktande svavelföreningar…
 
Lösningen ligger i vintillverkningen och inte i förslutningen, något som man i dag är fullt medveten om.  Mark Haisma, liten producent av såväl röda som vita bourgogner, ”skriver/säger”:  ”The problem lies with a winemaking technique that favored light, delicate, fresh wines, but resulted in wines that were susceptible to premature oxidation.  We got very enamored with very protective pressing of white juice to preserve the freshness and the brightness.  A lot of people were thinking we want this brightness, this aromatic style, but I always wondered:  Are we creating a wine that is becoming more susceptible to becoming oxidized later?”.  Denis Dubourdieu:  ”One cause is a late harvest of ripe grapes with little acidity, the vinification prematurely done using new oak barriques, or small doses of sulfur dioxide, above all if the pH value is relatively high in addition.  The striking aspect: Vintners had done all this in order to improve their wines for the good of the customers.  I can only recommend producers not to be too correct but not to go too far instead.
 
Se även:
BCWGC – Dubourdieu – Premature Oxidative Ageing.
Wine Searcher – The puzzling problem of premox.
The Wall Street Journal – White Burgundy Looks Beyond the Mystery of Premox.
Decanter – Premox: Has the crisis moved to red wine?
Decanter – Red wines may have premature oxidation problems say bordeaux researchers.
YooPress – Study: Red wines tend to premature oxidation.
Burgundy report – Premature oxidation research update.
Lewin on Wine – Burgundy Diary part 1: A Perfect Storm of Premature Oxidation – A Conversation with Dominique Lafon.
The Drinks Business – Burgundy seminar report part 1 – reducing the risk of premox.

3 kommentarer

Filed under Allmänt, Defekter, Flaskförslutning, Vintillverkning

Ekfat för lagring av vin

– – Utdrag ur min 3-betygsuppsats för Munskänkarna – –

Användande av ekfat – som går tillbaka till före romartiden – är en nödvändighet när det gäller produktion av många av dagens viner och vinstilar.  De flesta av de högkvalitativa röda vinerna, och även många vita viner, är beroende av ekfatslagring för de doft- och smakegenskaper som eken tillför.

Min uppsats har fokuserat på vad som händer med viner m.a.p. extraherade kemiska komponenter både under fatlagring men även fortsatt lagring på flaska.  Detta utdrag omfattar enbart eken och ekfatens påverkan på extraherbara komponenter.

En av de mest uppenbara fördelarna med fatlagring, och som inte berörs av uppsatsen, är att fatlagring ”uppmuntrar” klarning och stabilisering av vinerna.  Klarning genom att olösliga partiklar sedimenterar och att omdragning mellan fat är ett naturligt sätt att bli av med dessa partiklar och därmed få ett klarare (och stabilare) vin.

image002
Bild, Tonneaux assemblés attendant la chauffe. Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported license. Olivier Colas.

Fatens påverkan på extraherbara komponenter:
1. Eken – art och ursprung.
2. Fatmakarens påverkan.
3. Acklimatisering av eken.
4. Rostning av faten.
(ekstavar och ekchips)

1.  Eken – art och ursprung.

Eken tillhör familjen bokväxter (Fagaceae), och släkten ek (Quercus).  När det gäller arter så finns flera hundra olika där fyra är relevanta när man har att göra med vin och tre av dessa när det gäller vinlagring.  De fyra relevanta ekarterna är;  europeisk skogsek (Quercus robur), europeisk bergsek (Quercus petraea), amerikansk vitek (Quercus alba) och slutligen korkeken (Quercus suber) som alltså är den av de fyra arter som inte används till vinlagring.

franskaekskogarMycket av den europeiska eken för ekfat kommer från Frankrike och då huvudsakligen från de fem regionerna;  Vogeserna, Centre, Nièvre (Nevers), Allier, och Limousin.  Bertrange och Tronçais är individuella skogar inom Nièvre respektive Allier.  Båda skogs- och bergsek finns – i olika blandningar – i dessa regioner.

  • Europeisk skogsek, Quercus robur, växer mestadels i Limousin men finns också i Bourgogne och i södra Frankrike.  Typiskt för den här eken är att den har en hög nivå av extraherbara polyfenoler och en relativt låg koncentration av aromatiska ämnen.  (alternativt namn: Quercus pedunculata, pedunculate oak på engelska)
     
  • Europeisk bergsek, Quercus petraea, som dominerar i Centre (Tronçais-skogen i departementet Allier) och på Vogeserna, har istället en hög koncentration av aromatiska ämnen.  Däremot är mängden av extraherbara ellagitanniner låg.  Ellagitanniner är en grupp av tanniner som kommer från eken.  En annan skillnad mellan dessa ekarter är att den europeiska skogseken är mindre porös än bergseken.  (alternativt namn: Quercus sessiliflora, sessile oak på engelska)
     
  • Amerikansk vitek, Quercus alba, är istället den dominerande eken i USA. Används mycket i USA, Sydamerika, Australien och i Spanien.  Typiskt för denna är att den är mindre porös än den europeiska, har en låg andel fenoliska substanser och en hög andel aromatiska, speciellt metyloktalakton, som bl.a. doftar kokos.

Obs!  Även om fransk ek är lite av ett begrepp, och det är Frankrike som nämns ovan, så använder man både skogs- och bergsek från andra källor än Frankrike, däribland Slovenien och Spanien.  Det finns även svensk skogsek att köpa vilket bl.a. används av Mackmyra för lagring av whisky.  (Mer om svensk ek, länk)

En annan skillnad mellan europeisk och amerikansk ek är hur vattentransporten är uppbyggd på cellnivå.  Transporten fungerar genom att vatten sugs upp i trät i en massa kanaler (xylem – ett slags rörsystem som består av döda celler, trakeider).  Detta sker p.g.a. det undertryck som bildas genom vattenavgång i trädens bladverk.  Dessutom finns det en slags utväxter (tyloser) från närliggande parenkymceller som kan stängas och därmed blockera vattentransporten.  Den amerikanska viteken är rik på sådana utväxter och kan därför sågas, till skillnad från dom europeiska arterna som måste klyvas i speciella skikt för att ekstavarna skall hålla tätt.  Klyvningen är mer komplex och ger mer spill vilket medför att man får färre antal fat per träd.

Tabell 1.  Exempel på variationer när det gäller utvalda kemiska ämnen för olika naturligt mognade ekarter.  Extraktion med utspädd etanol enligt standardmetod.  (Pascal Ribéreau-Gayon 2006, Chatonnet 1995)
ekjmf-ackl

2. Fatmakarens påverkan

image006Fatmakarens påverkan på vinerna är betydande och man brukar prata om husets stil.  Detta arbete inkluderar val av ek, klyvning, mogning, sammansättning av fatet och rostning.  Detta är också orsaken till varför vissa stora egendomar, exempelvis i Bordeaux, håller sig med egen fattillverkning.  Det är enbart det tåliga och hårda s.k. kärnvirket (se bild) som klyvs (sågas) till stavar och används till fat.

Bild, Tracage dans le bois des futurs merrains qui y seront découpés.  Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported license.  Olivier Colas.

3. Mogning (acklimatisering) av eken

image008Ekvirkets fuktighet måste vara i jämvikt med den som den omgivande atmosfären har för att garantera att den mekaniska hållfastheten hos trät, och således också hos faten, bibehålls.  Detta gör att virket måste torkas (mognas, acklimatiseras) vilket görs antingen på naturlig väg eller forcerat i ventilerad ugn.

Bild, Oak seasoning at the Tonelería Nacional wood yard.  GNU Free Documentation Licence.  Gerard Prins.

  • Naturlig acklimatisering och mogning innebär att virket ligger på pallar på en öppen plats utomhus i två till tre år.  Det mesta av vattenavgången sker de första 10 månaderna, och följs av en period där trävirket (faktiskt!) mognar.  Detta sker bl.a. genom enzymatiska reaktioner orsakade av enzymer som utsöndrats av svampar som utvecklats i trävirket.  Såväl de fysikaliska som organoleptiska kvaliteterna förbättras under den här tiden.  Mognadsprocessen resulterar i ett flertal förändringar i själva eken.  De bittra komponenterna, ellagitanninerna och kumarinerna minskar, medan de aromatiska komponenterna ökar, exempelvis metyloktalakton, eugenol och vanillin.  Organoleptiska egenskaper är sådana vi ”känner” via våra sinnen, d.v.s. egenskaper såsom smak, arom, utseende, munskänsla, etc.
     
  • Konstgjord acklimatisering sker i en ventilerad ugn där virket torkas vid 40-60 grader i ungefär en månad. Den här torkmetoden påverkar inte virket i den positiva bemärkelsen beskrivet för den naturliga acklimatiseringen ovan. Ugnstorkat virke har därför något mer av bittra tanniner och kumariner, och samtidigt väsentligt mindre av flyktiga aromatiska föreningar såsom eugenol, vanillin och metyloktalakton. Detta gör att den naturliga acklimatiseringen räknas som klart överlägsen den konstgjorda.

Det finns även kombinationer av de två metoderna där virket delvis torkas i ugn för att snabbt få vattenavgång.

Nedan visas två exempel på extraherade ämnen från ekfat, i tabell 2 en jämförelse mellan naturlig och konstgjord acklimatisering, medan tabell 3 visar en jämförelse mellan olika ekursprung. Detta är just exempel då samma ekart från olika skogar, med olika porisitet, etc, kan uppvisa stora skillnader i hur väl olika komponenter extraheras.

Tabell 2. Tabellen visar skillnaden mellan naturlig och konstgjord mogning av ek från Limousin när det gäller vissa polyfenoliska och flyktiga ämnen. Ämnena är extraherade enligt standardmetod med utspädd etanol. (Pascal Ribéreau-Gayon 2006, Chatonnet 1995).
seasoning2

Tabell 3. Här visas istället olika flyktiga ämnen (ug/g) extraherade med standardmetod från ekstavar av olika ursprung efter acklimatisering respektive efter acklimatisering och rostning. (Estrella Cadahia et al, 2003).
ekjmf-ackl-rost

(Öppna bild på strukturer på flyktiga föreningar i nytt fönster)

4. Rostning av faten
 
tonneau avec un braseroSå fort som virket är torrt och mognat (acklimatiserat) så tillverkas stavar som sätts ihop med metallringar för att forma faten.  Därefter – innan faten är helt ihopsatta – värmebehandlas och rostas de.
 
Bild, Chauffe d’un tonneau avec un brasero. Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported license. Olivier Colas.
 
Egentligen så är det bara ”halva” faten som är ihopsatta i det här skedet och själva värmebehandlingen förenklar formningen av stavarna till den karaktäristiska fatformen.  Det är ligninet, den grenade polymer som ger träet des styrka, som främst påverkas under den här värmebehandlingen som fortgår i runt 20 minuter.  Vid slutet är temperaturen inne i fatet närmare 180 grader mot runt 50 grader på utsidan.  Detta motsvarar också den lätta rostningen nedan.
 
Värmebehandlingen/rostningen modifierar både ekens struktur och komposition, och inte minst gör att stavarna går att forma så att faten får sin slutgiltiga form.  Kvaliteten på faten avgörs mycket av rostningen, detta då den har en betydande påverkan på själva vinet under lagringen.

Man brukar prata om lätt, medel, och tung rostning.
Rostning: Tid: Yttemperatur:
Lätt rostning 5 minuter 120 och 180 grader
Medel rostning 10 minuter 200 grader
Tung rostning >15 minuter 230 grader

 
rostat fatBild, Genomskärning av rostat fat. Eget fotografi.

Ekkaraktären – hos vinerna – blir mer komplex när man går från lättare mot tyngre rostning.  Polyfenoler (exempelvis ekens tanniner), furaniska aldehyder (ex furfural), flyktiga fenoler, fenoliska aldehyder (ex vanillin) och metyloktalaktoner ökar alla med rostning.  Fenoliska aldehyder ökar dock bara till en viss gräns innan halten sjunker igen.  Vid tung rostning tar till slut de flyktiga fenolerna över.  Två sådana ämnen är guaiacol och syringol som doftar/smakar tjära och rök.  Ursprunget i träet för de flesta av dessa ämnen är cellulosa, hemicellulosa och lignin. 
strukturer

Tabell 4.  Tabellen visar hur rostningsintensiteten påverkar dels mängden polyfenoler extraherade från själva eken och dels bildningen av furaniska aldehyder, flyktiga fenoler och fenoliska aldehyder.  Ämnena är extraherade enligt standardmetod.  (Pascal Ribéreau-Gayon 2006, Chatonnet 1995).

ekjmf-rost

Extraktion med hjälp av ekstavar eller ekchips

Det finns flera olika sätt att ge vin ekkaraktär utan att använda ekfatslagring.  Maceration med ekstavar eller ekchips är ett sätt men ännu enklare är att sätta till ekextrakt.  Då en del av ekfatslagringskaraktären kommer från den oxidering som fatlagring ger så måste även dessa macererade viner utsättas för syre.  Detta kan ske genom s.k. racking med luftning, eller genom s.k. mikrooxygenering, där man helt enkelt blåser in små bubblor med syrgas i vinet.

Det är helt klart att dessa processer ger en ekkaraktär, men den komplexitet som själva tiden på fat, med alla processer och kemiska reaktioner som sker, går inte att få till på annat sätt än genom lagring på ekfat.
 
oak_chips_in_chardonnay

Bild, Oak chips in fermenting Chardonnay.  GNU Free Documentation Licence.  Agne27 at the English language Wikipedia.

Referenser:
[Pascal Ribéreau-Gayon et al, Handbook of Enology Vol 1 & 2, Second Edition, John Wiley & Sons Ltd, 2006]
[Jamie Goode, Wine Science, Mitchell Beazley, 2005]
[Jancis Robinson et al, The Oxford Companion to Wine, Third Edition, 2006]
[Estrella Cadahia et al, J. Agric. Food Chem., 2003, 51, 5923-5932.]

Lite om svensk ek:
FoF – Med inslag av svensk ek.

För ytterligare bilder från ekfatsframställning:
Tonnellerie Cadus

1 kommentar

Filed under Allmänt, Arom-/smakämnen, Lagring, Munskänkarna, Vintillverkning

Let’s not be screwed!

Skruvkapsyler är kanske inte så bra som man kan förledas att tro…

Complaint-Department-Grenade-MugAtt korkdefekten har minskat drastiskt har vi väl alla märkt och många är dom som ändå anklagar (vissa måste ju alltid hitta något att klaga på) korken som dålig för att den skulle ha problem med stora variationer i luftgenomsläpplighet och därmed ge upphov till stora flaskvariationer.  Hittar man liksom inget att klaga på så kan man ju dessutom alltid slänga in ”klyschan” om att skruvkorkar är moderna tillskillnad från dom alltförlegade naturkorkarna.  Vad det argumentet nu är värt när skruvkorken kom i kommersiellt bruk i slutet på 1800-talet (ett patent är exempelvis från 1856)…

Den största undersökningen av permeabilitet, eller snarare skador på skruvkapsyler, och vad det innebär i förstörda viner, släpptes 2013 genom att MW Alison Eisermann-Ctercteko publicerade sin Master of Wine uppsats ”Let’s not be screwed!” i Wine & Viticlulture Journal.  Uppsatsen visar på att man har ett jätteproblem med luftgenomsläpplighet (och FÖRSTÖRDA viner) med just skruvkapsyler.  Går säkert att kritisera den här undersökningen på många sätt men den är baserad på over 10000 vinflaskor (dom mesta från butiker i Sydney) där man på skadade skruvkapsyler mätt svavedioxid, brunfärgning och även analyserat vinerna sensoriskt.

Screwcap damage is a significant issue and shown to be surprisingly high in retail at a level of 8.2% of screwcapped bottles.  This is greater than the previous industry-wide problem of cork taint which led to the rapid change in closure type.  This requires immediate resolution, as these levels are unacceptable.  The store data was alarming and highly significant, particularly relating to wine presentation display methods.  While the racks and presentation shelving are most appealing for wine displays, the level of damage to caps is very high.  The most expensive wines and often those from the more prestigious producers are often presented in these display types.  The retail sector needs to make changes to display methods and staff training in wine handling, particularly for those sealed under screwcap.

letsnotbescrewed

[Alison Eisermann-Ctercteko puplicerad,”Let’s not be screwed!”, Wine & Viticulture Journal, Sept/Okt 2013.]

För kritik mot uppsatsen se:
WineAnorak – MW dissertation claims that screwcaps cause more wine damage than cork.

Andra intressanta artiklar på ämnet naturkork och skruvkapsyl:
The Drinks Report – SPECIAL REPORT: Wine closures.
Wine and Cork – why do they need each other so bad.
Grapegrower & Winemaker – Screw cap pioneer poses questions.
Château Margaux Corks a Problem With a Screw Cap.
Cork Quality Council – Cork Research.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Artikelkommentar, Defekter, Flaskförslutning

Lägre alkohol mer hjärnstimulans…

imageEn forskargrupp i Spanien har låtit ”magnetkameraundersöka” (magnetisk resonanstomografi) hjärnan på vanliga dödliga ICKENÖRDIGA normalkonsumenter av vin i samband med inmyndigandet och när upplevelsen av arom och smak behandlas i hjärnans sektorer som bearbetar aromintryck såväl som belöningssystem.  Tvärtemot vad man förväntat sig så går hjärnan mer i ”spinn” (högre hjärnaktivitet) av viner med lägre alkohol än av viner med högre.

Man skriver bl.a ”Contrary to expectation, significantly greater activation was found for low-alcohol than for high-alcohol content wines in brain regions that are sensitive to taste intensity, including the insula as well as the cerebellum.  Wines were closely matched for all physical attributes except for alcohol content, thus we interpret the preferential response to the low-alcohol content wines as arising from top-down modulation due to the low alcohol content wines inducing greater attentional exploration of aromas and flavours.

Kanadensiska tidningen The Globe and Mail tolkar det såsom ”It appears that haughty Euro-centric wine connoisseurs were right all along:  Lower-alcohol wines are more interesting than the big, fat ethanol bombs coming out of California, Australia and Chile.  No more arguments, please.  Science has spoken.” och skriver även ”There was greater activity in the taste-processing regions while the subjects drank the lighter wines.  The implication:  Lower alcohol encourages stronger attention to aroma and flavour nuances.”.

Intressant!!!

Frost R, Quiñones I, Veldhuizen M, Alava J-I, Small D, et al. (2015), ”What Can the Brain Teach Us about Winemaking? An fMRI Study of Alcohol Level Preferences.”, PLoS ONE 10(3): e0119220. doi:10.1371/journal.pone.0119220.

The Globe and Mail, ”Science has spoken: Big wine doesn’t mean more flavour”.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Arom-/smakämnen, Naturvetenskap

Ny jäst som kan eliminera bakfylla…

WOW news rapporterar idag om en ny GENMODIFIERAD jäststam som i vissa fall kan eliminera bakfylla helt.

wownews-nyjast

Har dom – forskarna – inget annat att göra?  Genmodifierad och eliminera bakfylla?  Bakfyllan är väl snarare ett tecken på att man har druckit för mycket och kanske borde reflektera over sin överdrivna konsumtion, eller?  Vin är nyttigt – min övertygelse – i måttliga mängder med direkt farligt vid överdrivet intag.  För vem är detta ”framsteg” till för?, man bara undrar…

Själv dricker jag inga mängder, även om jag provar en hel del viner, och jag har ALDRIG problem med bakfylla, detta samtidigt som jag undviker GMO livsmedel så gott det bara går.

huvudvarkDessutom är det långt ifrån säkert att en annorlunda jäststam påverkar dom av oss (inte jag dock) som har lätt att få huvudvärk av vin, detta då exmpelvis histaminet i vin långt ifrån enbart kommer från jästen.  Detta samtidigt som den traditionella bakfyllan beror på nedbrytning alkoholen som sådan (acetaldehydbildning i levern).

Se även:
vininfo – huvudvärk och vin.

WOW News – Ny jäst kan skapa nyttiga viner utan risk för bakfylla.

1 kommentar

Filed under Artikelkommentar, Hälsa, Vintillverkning