Då har man druckit en massa Freisa…

freisa
 
Herregud!  Röda bär åt jordgubbshållet, bläckighet, örtighet (timjan, salvia kanske), teblad, nypon i arom och smak.  Dessutom mörka, lågviskösa, syrliga, småbittra och rejält sträva viner.  Några var kryddiga, andra småspritsiga (It: ”vivace”) och ytterliggare några hade en ton av björnklister.  Frugan kände även lite skumbanan och smultron i några när hon fick smaka rester som jag hade med från vinprovningen med hela 10 st olika Freisa viner, nio ”ungdomar” en ”pensionär”…  Har troligtvis smakat någon enstaka Freisa förr men nu fick man verkligen känna på druvan och de viner den kan åstadkomma.
 
Freisa som troligtvis är förälder till både Nebbiolo och ”franska” Viognier visade framfötterna och gav mersmak…  Annars en tämligen ovanlig italiensk druvsort.  2010 så var den uppodlade arealen på endast 1049 ha och då i Piemonte.  Nja, det lär finnas små odlingar även i Kalifornien.  En specialvariant är Freisa Nebbiolata (görs även på Barbera) där Freisa must fått jäsa på ripassovis med druvskalsrester från Nebbiolo.  Har inte smakat men Jancis Robinson skriver i sitt lexikon att vinerna har ett överflöd av tanniner.  Finns för närvarande tre Freisa på ”bolaget” varav en är mer ambitiös, G.D. Vajra Langhe Freisa Kyé 2011.  Prova den…

Tack Mats (Munskänkarna Göteborg) för upplevelsen…

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Druvor, Viner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s