Supertasters, till vilken nytta?

Supersmakare (s.k. ”supertasters”) är personer som upplever känslan av smak med mycket store intensitet än andra normalt dödliga personer, eller?

För att testa huruvida du är en supersmakare så testar man skillnader i smakkänslighet för ett enda ämne (PROP, 6-n-propyltiouracil) som smakar extremt beskt för en fjärdedel av befolkningen, medan hälften av befolkningen mer får en måttfull smakupplevelse och resterande fjärdedelen knappast känner någon smak alls.

Ett av problemen med hela begreppet är just detta, d.v.s. att man avgör generell känslighet för smak med en test av ett ämne PROP och dess reaktion på en enda typ av s.k. receptorgener (TAS2R38), en av 35 som man har identifierat för beska/bitterhet.  Detta samtidigt som man aldrig har kunnat påvisa om det finns en korrelation för hur andra bittra föreningar ”reagerar”.  Det pågår dessutom en debatt huruvida känslighet i den enda receptorgenen säger något som helst om den totala smakkänsligheten överhuvudtaget.

A fact is that individuals who are supertasters for certain gustatory (taste-related) sensations do exist, but the fiction is that they can be identified by or that their abilities can be attributed simply to their PROP taster status.”

So whether or not you are classified as a supertaster with heightened gustatory sensitivities remember that PROP tasting status cannot account for all variations in food preference and food adventurousness.  The TAS2R38 gene may not be the only marker that affects individuals gustatory abilities. Additionally, supertasting abilities may be determined by allelic variations of other genes or environmental factors as well as training.” – Diane M. Schmitt, Food Scientist.

[sciencemeetsfood.org – Supertasting – fact, fiction, or something in-between?]

En brasiliansk studie som publicerades 2012 där man studerat hur väl s.k. ”supertasters”, ”medium-tasters” och ”non-tasters” uppskattar (”pleasantness”) olika koncentrationer av socker, salt respektive fett.  Man har gett försökspersonerna sockerlösning (av olika koncentration), olika söta apelsinjuicer, saltlösning och slutligen potatismos med varierande sälta och fetthalt.  Reslutatet visar ingen skillnad mellan mellan individer med olika käslighet för PROP när det gäller att uppskatta sötma, sälta och fettinnehåll.  De enda individerna som stack ut var möjligtvis de s.k. ”non-tasters”.

Man skriver i slutsatsen bl.a.:  ”PROP taster status was identified in the sample of Brazilian subjects evaluated.  This study found no relationship between the level of sensitivity to PROP and age, sex, weight, BMI, and pleasantness.

[Maria Carolina Batista Campos Von Atzingen et.al., ”6-n-propyltiouracil (PROP) taster status in Brazilian adults”, Ciênc. Tecnol. Aliment. vol.32 no.4 Campinas Dec. 2012.]

Dessutom så spelar minnet en stor, och säkert ibland t.o.m. en avgörande roll, hur bra man är på att känna igen och klassificera vad man känner.

When a wine taster swirls that chardonnay over his or her tongue and pronounces it a 2006 Corton-Charlemagne, they are trying to make a link between their tastebuds and their memory.  In a way, it’s a guessing game.  The victor will not be the one who tastes the wine best so much as he or she who remembers that taste from the last time — or times — it has been tasted.” – Lesley Chesterman, Montreal Gazette.

[montrealgazette.com – In search of great taste.]

Slutligen så har det framförts teorier om att supertasters också har mer smaklökar på tungan än oss normala dödliga, men även det ha visat sig att inte stämma…

Cell swabs from volunteers were taken to determine their DNA sequence at TAS2R38.  Results confirmed that certain variations in TAS2R38 make it more likely that somebody is sensitive to bitter, but also proved that the number of papillae on the tongue does not affect increased taste sensitivity.

[sciencedaily.com – Supertasters do not have particularly high density of taste buds on tongue, crowdsourcing shows.]

För mig så låter hela begreppet supersmakare/”superstasters” definierat med PROP som humbug och inget annat…, men visst att vi är olika duktiga och har olika förutsättningar att känna, och känna igen, aromer och smaker är väl inget konstigt.
 
– – – – – –
 
Mig själv då?  Själv bedömmer jag, när det gäller vin och vinprovning, att min förmåga (eller oförmåga) att ”sätta” ett vin beror på att kunna identifiera aromkomponenter, att minnas i vilken typ av viner som jag känt dessa komponenter förut, och inte minst att använda mig av kunskap kring vingeografi (druvor, vintyper, stilar) för att slutgiltigt lämna en adekvat gissning.  Smaken använder jag lite mer som en bekräftelse på resten.  Visst undantag finns, påtaglig syrlighet, strävhet, viskositet, sötma och eldighet påverkar i hög grad, men det blir svårt om dessa inte överensstämmer med aromprofilen.  Sedan är blind vinprovning lite av en gissningslek, där den med bäst minne och slutledningsförmåga ofta tar hem ”potten”.

1 kommentar

Filed under Allmänt, Smaksinnet

One response to “Supertasters, till vilken nytta?

  1. Pingback: Bitterhet och strävhet… | vininfo.nu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s