Alcohol, fun and sex.

Om man inte dricker sig såpass berusad att sexet inte fungerar så har alkohol, under förutsättning att man vill ha sex (förstås!), en generellt positiv effekt på såväl hurvida man får till det men även på själva upplevelsen som sådan.  Det är helt enkelt lättare att få sex, ha ”roligare” sex, och det blir en bättre upplevelse om man är ”blöt” snarare än ”torr”, rent alkoholmässigt alltså.  Detta åtminstone enligt den stora undesökning som 2009 gjordes på förstaårs collegestudenter på ett stort universitet i nordöstra USA.*  Men visst alkoholen ger väl både avslappning och det självförtroende som behövs för att både få till det men kanske också för att experimentera mer och p.s.s. få en trevligare upplevelse.  Dessutom så blir vi nog mindre kräsna när det gäller val av partner med lite alkohol i kroppen.
 
”Independent of average alcohol use, consuming more drinks on a given day was associated with a greater likelihood of oral sex and with experiencing more positive consequences of sex that day.” *
 
* [ ”Does Drinking Lead to Sex? Daily Alcohol–Sex Behaviors and Expectancies Among College Students”, Psychology of Addictive Behaviors © 2009 American Psychological Association, 2009, Vol. 23, No. 3, 472–481. ]
 
Det här vinet kanske är perfekt för ändamålet?
vininfo – veckans knullvin.
 
Se även:
vininfo – drick vin och få attraktivare bordsgrannar.
 

Annonser

Botrytis omprogramerar druvornas metabolism.

Botrytis cinera, ädelrötsvampen, är en schizofren liten ”varelse” som, beroende på druvornas beskaffenhet, klimatförutsättningar, etc.  kan antingen förstöra delar (eller hela) skördar – gråmögel (gray mold, bunch rot) – eller, om förhållandena är dom rätta, istället ge druvor som har potential att ge gudomliga viner – ädelröta, botrytis.  Dessutom så kan svampen ge lungsjukdomen allergisk alveoit som kan drabba vinodlare, s.k. ”winegrovers lung”.
 
Hur som helst så har man i en ny studie* på botrytiserade sémillondruvor upptäckt hur svampen förändrar gröna druvors metabolism (ackumulering av sekundära metaboliter, framkallning av stressreaktioner och påverkan på mognadsprocessen) såpass att nya ämnen bildas, däribland prekursorer (”föregångare”) till arom- och smakämnen.  Metabolism och prekursorer som annars bara sker/bildas under mognad av blå druvor.  Druvorna får även en färgförändring under början på mogningen (verasion) genom bildande av antocyaniner, dvs samma färgämnen som bildas under mognaden i blå druvor.  Man har visat att svampen liksom öppnar reaktionsvägar som gått förlorade vid dom mutationer som just orsakat att druvorna exempelvis inte längre har någon uttalad skalfärg.  Reaktionsvägar med bildande av prekursorer som, under vinifieringsprocessen, kan reagera vidare till aromämnen som påtagligt kan sätta prägel på de resulterande vinernas karaktär.
 
*Studien är ett sammarbete mellan aktörerna UC Davis, Washington State University, Dolce Winery, spanska institutet CEBAS-CSIC och CONICET (National Scientific and Technical Research Council of Argentina).
 
[”Developmental and Metabolic Plasticity of White-Skinned Grape Berries in Response to Botrytis cinerea during Noble Rot”, Plant Physiol., Vol. 169, 2015, 2422-2443.]
 
”Noble rot, simply put, is a fungal infection that feeds off the dead matter of grapes.  As the fungus grows on the berries, it puts stress on the grapes’ metabolic pathways, effectively speeding up ripening and eventual death.  Like an ornery teenager, the grapes’ hormones go into overdrive, rapidly enhancing the development of color compounds, as well as flavor and aroma compounds.  Add warm, wet weather, followed by drier weather, a meticulous winemaker and a bit of luck, and a rich sweet wine is the final result.”
 
[WineSpectator – Noble Calling: Scientists Studying Botrytis Rot Discover Link to Winegrape Ripeness.]

Vattenbrist och skrumpnande druvor…

Kanske ingen som vill läsa det här men undertecknad som läst biologi tycker i alla fall att det är intressant.  Grapegrower & Winemaker publicerade i april 2016 en artikel om ämnet skrivet av Dr Mark Greenspan på konsultföretaget Advanced Viticulture.

De mognande druvorna har under tiden från fruktsättning två sätt med vilket de tillförs vatten.  Det ena sättet är genom rankan och dess ledningsvävnad (xylem) som, genom det undertryck som avdunstningen skapar, transporterar vatten och mineraler från rotsystem upp i plantan och till frukten.  Det andra sättet är genom bladen och dess vävnadssytem (floem) som istället transporterar vatten, socker och näringsämnen, alltså produkter från fotosyntesen, från bladen vidare till frukten.  När de lösta ämnena transporteras in i cellerna (i floemet) så tvingar det osmotiska trycket (potentialen) även in extracellulärt vatten vilket skapar ett tryck i början på kejan (dvs i cellerna vid bladen).  I slutet på kedjan, dvs i själv frukten, så transporteras (lossas) de lösta ämnen ut i det extracelulära utrymmet tillsammans med vatten.  Detta, uppfyllnad av cellerna i början på kedjan och tömning av desamma i slutet, skapar en tryckskillnad som ger ett kontinuerligt flöde av vatten och näringsämnen från blad till frukt som är mer oberoende av avdunstningen.

Skrumpningen då?

Under hela tiden från fruktsättning, över mogning, till skörd så avdunstar (transpirerar) vatten från druvorna.  Fylls inte vatten på så skrumpnar druvorna.  Man har länge känt till att brist på vatten leder till skrumpning och att druvorna, konstigt nog, är mindre känsliga och skrumpnar i mindre omfattning efter början på mogningen (verasion, färgsättningen) än före.  Denna skillnad i känslighet kan delvis förklaras med dom två olika sättet med vilket vatten och näringsämnen transporteras.  Xylemet är helt beroende av avdunstningen och brist på vatten kan t.o.m. leda till att vatten rinner ”baklänges”, tillskillnad från floemet vars transport mer styrs av fotosyntesen.  Dessutom så börjar floemet transportera vatten (och näringsämnen) först efter början på mogningen och är då även den huvudsakliga källan för vatten.  Sedan är också avdunstningen av vatten förhållandevis högre i dom mindre bären innan mogningen då ytan är högre i förhållande till fruktmassan.
 
Så druvorna är känsligare för uttorkning och skrumpning innan början på mognaden än efter.  Skillnaden beror dels på att vatten huvudsakligen transporteras på två olika sätt och på skillnad i avdunstning (transpirering).

[ ”Why do grape berries shrivel?”, Grapegrower & Winemaker, April 2016 – Issue 627. ]

Se även:
vininfo – Vatten och mineralämnen.