Category Archives: Druvor

Sémillon ”farfar” till Concord.

Herregud! nu vänds världen upp och ner…

catawbaconcord

Concord (Vitis Labrusca) har visat sig ha Vitis Vinifera i ”blodet”.  En nyligen släppt artikel i amerikanska Vitis påvisar detta med hjälp av modern DNA-analys (Mikrosatelliter, SSR-markörer).  Visst läser man artikeln så har misstankar funnits sedan Tukey 1966 publicerade sin artikel ”The story of the Concord grape.” i Fruit Varieties and Horticultural Digest.  Denna artikeln har jag inte läst men enligt Vitis så påvisade Tukey att karaktäristika såsom Concord’s hermafroditiska blommor och att visa avkommor har ovala bär antyder släktskap med just Vitis Vinifera.  Hur det nu än är med den saken (dvs vad det står i Tukey’s artikel) så har en forskargrupp vid Julius Kühn-Institutet fastställt att Concord (Vitis labrusca) är en avkomma mellan en oidentfierad vild druvsort och druvsorten Catawba (Vitis labrusca × Vitis vinifera), som i sin tur är en avkomma mellan ytterligare en odentifierad vild druvsort och självaste Sémillon (Vitis vinifera).  Concord, Catawba och Sémillon är alla hermafroditer medan dom två oidentifierade druvsorterna är ”honor” (blommorna alltså!).
 
Man skriver bl.a.:  ”‘Sémillon’, ‘Catawba’ and ‘Concord’ exhibit hermaphrodite flower sex having one allele for hermaphrodity and one for female flowers.  According to Fecht er et al. (2012), ‘Sémillon’ and ‘Concord’ differ in their female allele:  ‘Concord’ has the “wild female allele” (HFw) in contrast to ‘Sémillon’ having the allele typical for elite European cultivars (HFk).  ‘Catawba’ was analyzed with the diagnostic InDel marker for the adenine-phosphoribosyl transferase (APT) and was found out also to have a recessive ”wild female allele” (HFw) found in wild species.  According to this, ‘Catawba’ inherited the female flower sex allele from the wild parent and the hermaphrodite allele from ‘Sémillon’ probably being more yield stable than female plants.  ‘Concord’ inherited the ‘Sémillon’ part of chromosome 2 completely, as indicated in Tab. 1.  This was verified by seven SSR markers equally distributed over chromosome 2 for all three cultivars (data not shown).  According to this, ‘Concord’ inherited the hermaphrodite flower sex allele (H) from ‘Sémillon’ through ‘Catawba’ and the ”wild Fw allele” came from the wild parent.”
 
[Källa och referens:  Huber et al., ”A view into American grapevine history: Vitis vinifera cv. ‘Sémillon’ is an ancestor of ‘Catawba’ and ‘Concord’”, Vitis 55, 53–56 (2016).]
 
Se även:
vininfo – Metylantranilat, foxy wines…
 

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Artikelkommentar, Druvor, Naturvetenskap

På tal om Chenin Blanc…

coulee-de-serrant

Chenin Blanc är en grön druvsort som – i sämsta fall – ger syrarika ”kartiga” viner men som – i bästa fall – ger viner som bokstavligen kan få nackhåret att resa sig…  Viner som är syrliga, feta och som har en omisskännlig karaktäristik av kvitten, honung, bivax och våt ylle, bara för att nämna något…

”…the flavours seem to shimmer, like light on taffeta, offering layer after layer of honey, lemon, herbs, yoast, menthol, and more.  The wine seems to become drier over time, is constantly appetizing.  You feel you never get to the bottom of it.  Simultaneously taut and luscious, austere and voluptuous, it teases you.  It gives you the impression of being sweet and then persuades you that it is utterly dry.” – Jacqueline Friedrich, Wine and Food Guide to the Loire.

NAMN.
[ NAMNURSPRUNGVINODLINGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]
 
Synonymer:  Pineau, Pineau de la Loire, Pineau d’Anjou, Plant d’Anjou, Gros Chenin, Gros Pineau (Frankrike, Loire), Steen (Sydafrika), Agudelo (Spanien), …

URSPRUNG.
[ NAMNURSPRUNGVINODLINGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Chenin Blanc härstammar högst troligen från Loiredalen och man har med modern DNA teknik konstaterat att den är syskon med Sauvignon blanc och avkomma till Savagnin/Traminer med andra ”föräldern” okänd.  Detta gör att Chenin Blanc faktiskt är ”farbror”/”faster” till självaste Cabernet Sauvignon. [ref.1]

Första omnämningen, eller kanske snarare ”spåret” av druvan, är från år 845 och då från ett kloster (Glanfeuil) i just Anjou och Loiredalen.  Man vet att druvan som Plant d’anjou 1496 planterades i närheten av Chenonceaux av Thomas Bohier, och att den därifrån letade sig till klostret Mont-Chenin (Corméry, Touraine) vilket tros ha gett druvan dess nuvarande namn, Chenin Blanc.[ref.2,3]  Första gången som druvans nämns med rätt namn är 1534 i Rabelais Gargantua (”La vie très horrifique du grand Gargantua, père de Pantagruel”) som är en extravagant berättelse om jätten Gargantua som bl.a. festar på människor.[ref.3]

Till Sydafrika kom den troligtvis redan med dom första bosättarna. Man vet att det skickades vinplantor till Jan van Riebeeck (Sydafrikas första kommendant) 1655 och en av dessa kan mycket väl ha varit Chenin blanc.[ref.2]

Alltså:
Savagnin x ”okänd” = Chenin Blanc

VINODLING.
[ NAMNURSPRUNGVINODLINGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]
 
Chenin Blanc är en druvsort som har kraftfull tillväxt och kräver omsorg för att hållas i schack, dvs hålla nere bladverk, skördeuttag, och för att – i slutändan – kunna ge minst hyggliga viner.  Det går nämligen att producera surt vatten om man inte håller efter tillväxten. 
 
Rankorna blommar tidigt, vilket ger frostkänslighet, och mognar sent, åtminstone på svalare breddgrader såsom i Loire, där det faktiskt t.o.m. är på marginalen att druvorna mognar.  Vidare så är druvan känslig för botrytis cinera (dvs mögelsvampen som både kan ge problem i form av gråröta eller ”ädelrötalycka”), mjöldagg och andra sjukdomar.  Chenin Blanc gillar inte kalk då druvan är känslig för ämnesomsättningssjukdomen Chlorosis (kalkrika jordmåner, ofta brist på järn som krävs för tillverkning av klorofyll).

UTBREDNING.
[ NAMNURSPRUNGVINODLINGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Chenin Blanc är världens 11´de mest odlade gröna druvsort (35 164 ha) även om druvan är dåligt spridd.  Mest odlad är den i Sydafrika (18 514 ha) följt Frankrike (9 828 ha) som tillsammans står för 80% av arealen, såväl som dom bästa vinerna, därutöver återfinns druvan främst i USA, Argentina och Australien.[ref.4]
 
I Frankrike återfinns Chenin Blanc främst i Loiredalen och då i Anjou och Touraine, d.v.s. i mellersta Loire, med kända ursprungsbeteckningar såsom Savennieres, Coteaux du Layon, Bonnezeaux, Quarts de Chaume, Vouvray, m.fl.  Alla typer av viner görs, torra, halvtorra, söta, ädelrötade såväl som stilla och mousserande.  Generellt är vinerna oekade, dvs viner som inte har någon påtaglig aromatisk karaktär av ekfatslagring, men undantag finns.
 
I Sydafrika så återfinns Chenin Blanc i alla kända vinregioner och distrikt, och vinerna görs såväl oekade som ekade. Chenin Blanc är Sydafrikas mest odlade druvsort följt av Cabernet Sauvignon.
 
Att det just bara är i Loire och Sydafrika som man generellt producerar bra viner på Chenin Blanc beror just på att druvan kräver hängivenhet och omsorg för att ens kunna ge hyggliga viner, och faktiskt! t.o.m. kärlek för att göra stora viner.  Det Loiredalen och Sydafrika har gemensamt är att det är bara här där druvan spelar i ”anfallet”, där den är arbetshästen som hushållen är beroende av.  I USA, Argentina, Australien så är druvan en udda företeelse och det finns nästintill inga producenter där druvan reagerar, där den är tillräckligt viktig för att få det nödvändiga ”fjäsket”…
 
”Chenin Blanc has very few proponents in the US and is widely regarded as a blending variety valued only for its acidity.” – J Robinson, Wine Grapes A complete guide to…
 
”Before I came to the Loire I thought I simply didn’t like Chenin.  Jug Chenins from California – where the grape was pushed to yield 120 hectoliters per hectare – were flabby…  After tasting my way through Vouvray, the Layon, Aubance and Savennières, however, I’ve got a cellar full of Loire Chenin.  It has become my desert island White.” – J Friedrich, Wine and Food Guide to the Loire.

Chenin Blanc per uppodlad areal i världen 2010. [Ref.4]
Land: Areal [ha] [%]
Sydafrika 18 515 52,7
Frankrike 9 828 27,9
USA 3 221 9,2
Argentina 2 462 7,0
Australien 541 1,5
Mexico 275 0,8
Spanien 100 0,3
Chile 57 0,2
Nya Zeeland 50 0,1
Italien 45 0,1
Totalt: 35 164


KARAKTÄRSTIK (VIN).
[ NAMNURSPRUNGVINODLINGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Chenin blanc är en syrarik druvsort vilket också är det som gör att den passar utmärkt att använda till både söta och mousserande viner.  Chenin blanc är dessutom rikt på glycerin vilket gör att vinerna får en fet/oljig munskänsla.  I arom- och smak hittar man gula plommon, äpple, päron, kvitten, honung, bivax, ingefära, våt ylle, brioche, och om vinerna vuxit varmt mer tropisk frukt.  Andra smakord som ofta förekommer är tropisk frukt (persika, mango, melon), citrus (skal, marmelad), blommor (kaprifol, apelsinblommor), marsipan, och nötter.
 
Referenser:
1. Myles et al., Genetic structure and domestication history of the grape, PNAS, March 1 2011, vol. 108, no. 9, 3530–3535.
2. Oz Clarke et al., Grapes & Wines: A comprehensive guide to varieties and flavours.
3. J Robinson et al., ”Wine Grapes: A complete guide to 1,368 vine varieties, including their origins and flavours”, 2012, ISBN 9781846144462.
4. Kym Anderson – ”Which Winegrape Varieties are Grown Where?”, ISBN 978-1-922064-67-7, Wine Economics Research Centre.

Se även:
vininfo – Cabernet familjens arom- och smakkaraktäristik.
vininfo – På tal om Mourvédre…
vininfo – På tal om Sauvignon Blanc…
vininfo – På tal om Gewurztraminer…
vininfo – På tal om Riesling…
vininfo – De mest odlade druvsorterna 2010.

Textmaterialet ovan har utgjort underlaget till svenska Wikipedias artikel om Chenin Blanc.  Ett material som lades ut på Wikipedia av undertecknad den 1 februari 2016. 

Redigerades 2016-07-05, Lars Jonsson.

2 kommentarer

Filed under Allmänt, Druvor, Statistik

Då har man druckit en massa Freisa…

freisa
 
Herregud!  Röda bär åt jordgubbshållet, bläckighet, örtighet (timjan, salvia kanske), teblad, nypon i arom och smak.  Dessutom mörka, lågviskösa, syrliga, småbittra och rejält sträva viner.  Några var kryddiga, andra småspritsiga (It: ”vivace”) och ytterliggare några hade en ton av björnklister.  Frugan kände även lite skumbanan och smultron i några när hon fick smaka rester som jag hade med från vinprovningen med hela 10 st olika Freisa viner, nio ”ungdomar” en ”pensionär”…  Har troligtvis smakat någon enstaka Freisa förr men nu fick man verkligen känna på druvan och de viner den kan åstadkomma.
 
Freisa som troligtvis är förälder till både Nebbiolo och ”franska” Viognier visade framfötterna och gav mersmak…  Annars en tämligen ovanlig italiensk druvsort.  2010 så var den uppodlade arealen på endast 1049 ha och då i Piemonte.  Nja, det lär finnas små odlingar även i Kalifornien.  En specialvariant är Freisa Nebbiolata (görs även på Barbera) där Freisa must fått jäsa på ripassovis med druvskalsrester från Nebbiolo.  Har inte smakat men Jancis Robinson skriver i sitt lexikon att vinerna har ett överflöd av tanniner.  Finns för närvarande tre Freisa på ”bolaget” varav en är mer ambitiös, G.D. Vajra Langhe Freisa Kyé 2011.  Prova den…

Tack Mats (Munskänkarna Göteborg) för upplevelsen…

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Druvor, Viner

Sangiovese och Garganega måste ha levt i synd…

…åtminstone så kryllar det av släktingar…
 
Mycket arbete har lagts ner på att hitta ursprunget (dvs ”föräldrarna”) till Sangiovese och Garganega men även deras eventuella släktskap med andra framförallt italienska druvsorter.  Arbete som gett resultat såtillvida att man har hittat ett antal druvsorter som är såpass nära släkt (en generation) att dom antingen är avkommor (mest troligt) eller minst ena föräldern i respektive föräldrapar.  För att fastslå ev. föräldraskap) så måste man nämligen, m.h.a. DNA analys (och s.k. ”genotyping”), hitta två druvsorter för vardera Sangiovese (eller för den delen Garganega) som kan matchas tillräckligt väl (med s.k. mikrosatellitmarkörer) vilket man ännu – till dags dato – har (eller inte har) lyckats med.  Åtminstone är man inte överens…
 
Vecchi Staraz (et.al.) skriver ”Parent–offspring relationships are much more difficult to infer when the pair cannot be identified.  Nevertheless, one parent of ‘Sangiovese’ could be within the identified kin group, but the high genetic similarity revealed between ‘Sangiovese’and its kin group rather suggests sibling relationships…
 
Vouillamaoz (et.al.) föreslog 2004/2007 druvsorterna Ciliegiolo och Calabrese di Montenuovo som föräldrar till Sangiovese, men knappt hade ”skrivmaskinsdammet” hunnit lägga sig förrän nämnda Vecchi Staraz (et.al.) 2007 visade att Ciliegiolo kanske snarare är en avkomma till Sangiovese och den portugisiska druvan Muscat Rouge de Madère.  Något som förstås omöjligjör det omvända då man knappast kan vara både förälder och avkomma samtidigt.  Resultat som delvis bekräftats av Crespan (et.al.) 2008 samtidigt som man hittat ytterliggare släktingar. 
 
Vouillamoz står dock på sig och har kritiserat Vecchi Staraz resultat som mindre tillförlitligt då det är baserat på ett mindre antal mikrosatellitmarkörer, detta samtidigt som den obskyra druvan Muscat Rouge de Madère inte har någon historisk koppling till Italien.  Vouillamoz glömmer då att Veccchi Staraz även visat att Muscat Rouge de Madère troligtvis är avkomma från Muscat à Petits Grains och Toskana druvan Mammolo, vilket väl just är en italiensk koppling om något?  Dessutom publicerade Capriani (et.al.) så sent som 2010 en omfattande genomgång där man bl.a. bekräftade Vecchi Staraz’s resultat.  Observeras kan att utmärkta boken Wine Grapes från 2012 vidmakthåller Vouillamoz hållning men så är han också medförfattare och därför (mer eller mindre) jävig…
 
VIVC (Vitis International Variety Catalog) betecknar dock Ciliegiolo som en avkomma till Sangiovese.  ”Punkt”!
 
[Vecchi Staraz et.al., J. Amer. Soc. Hort. Sci. 132(4):514–524. 2007.]
[Vouillamoz et.al., Vitis 46 (1), 19–22 (2007).]
[Crespan et.al., Vitis 47 (2), 97–104 (2008)]
[Cipriani et.al., Theoretical and Applied Genetics, Vol 121 (8), 1569-1585 (2010).]
[Robinson et.al., Wine Grapes, ISBN 9781846144462.]

 
Alltså:
sangiovese_garganega
[Vecchi Staraz et.al., J. Amer. Soc. Hort. Sci. 132(4):514–524. 2007).]
 
Rörigt, intressant och kul, eller hur?

Läs även:
Fringe Wine – Book Review – Wine Grapes, by Robinson, Harding & Vouillamoz.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Druvor, Naturvetenskap

På tal om Mourvèdre

tempier
 
Världens 14’de mest odlade druvsort Mourvèdre (eg. Monastrell som druvan heter i ursprungslandet Spanien) är en fantastisk blå druvsort…  Den är väldigt begränsad i sin utbredning (hela 97% av odlingarna finns i Spanien och Frankrike) samtidigt som den ändå ståtar som viktig blandningskomponent i viner såsom Châteauneuf-du-Pape och Bandol.  Nedanstående utläggning hoppas jag svarar såväl på varför druvan är så begränsad i sitt ursprung som varför den gör unika och ofta t.o.m. enastående viner.

NAMN.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Synonymer:  Mourvèdre, Balzac  (Frankrike), Monastrell  (Spanien), Mourvèdre, Mataro  (USA, Australien), …
 
En rolig synonym som förekommer i Frankrike är ”Estrangle-chien” som betyder ungefär hundstryparen refererande till dess tendens att ge tanninrika viner.
 
Det finns ytterligare en mängd synonymer, men dessa är inget man lär stöta på annat än just lokalt.  Mourvèdre/Monastrell skall dock inte förväxlas med halvsyskonet Graciano som förvillande kallas för Morastell i Languedoc eller – än mer förvillande – för Monastrell med tillägsnamn i delar av Spanien.

URSPRUNG.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]
 
Mourvedre är gammal (troligtvis uråldrig) druvsort av spanskt ursprung.  Spanskt och spanskt förresten?  Man spekulerar i att druvsorten introducerats i spanska katalonien av fenicierna redan runt 500 före kristus.  Franska namnet Mourvèdre tros komma från staden Sagunto (f.d. Murviedro, Mourvèdre på Katalanska) i Valencia.  Det spanska namnet Monastrell lär istället komma från från latinska monasteriellu som betyder kloster.  Första omnämningen är från sena 1300-talet från just Spanien och Katalonien (Francesc Eiximens, Terc de Crestia, 1384).  Man tror att druvan var etablerad i Roussillon på 1500-talet varifrån den spridit sig vidare till Provence och Rhônedalen.  Den var väletablerad i Frankrike fram till vinlusens härjningar i slutet på 1800-talet då den nästintill blev utrotad.  Den kom till Kalifornien och Australien i mitten av 1800-talet.  [Ref.1]
 
Att Mourvèdre och Monastrell är samma druvsort är bekräftat trots att det ifrågasattes i slutet av 1990-talet efter DNA analyser från US Davis, men det visade sig att man hade ”blandat ihop” prover.  Man har även visat ett nära släkskap med Graciano där man tror att dom båda druvorterna åtminstone är ”halvsyskon”, dvs dom delar minst en ”förälder”.

UTBREDNING.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Mourvédre (Monastrell) är världens 14’de mest odlade druvsort (den 10’de mest odlade blå druvan efter Cabernet Sauvignon, Merlot, Tempranillo, Syrah, Grenache, Pinot Noir, Mazuelo, Bobal och Sangiovese) med 69 850 ha (1.5%) av världsarealen.  Spanien dominerar stort med över 80% av arealen följt av Frankrike med sina 13%.
 
I Spanien är Monastrell visserligen den 5’e mest oldade druvsorten men den gör ändå inte speciellt mycket väsen ifrån sig.  Främst odlas den i regionerna Valencia och Murcia.  Med få undantag så kommer inga stora viner härifrån. 
 
I Frankrike odlas Mourvèdre främst i Provence (~2 400 ha), Södra Rhône och i Languedoc.  I Södra Rhône ingår den som en viktig blandningskomponent i självaste Châteauneuf-du-Pape, i Provence som huvudkomponent i dom röda vinerna från Bandol och som blandningskomponent i andra viner från regionen.  Vill man utforska Mourvèdre så är det i Bandol man hittar dom bästa vinerna…
 
En av orsakerna till den relativt låga spridningen/utbredningen är druvans höga ”krav” för optimal mognad (en annan orsak dess tendens till att ge reduktiva viner, se mer under karaktäristik nedan).  Mourvèdre är nämnligen en extrem varmklimatsdruva som knoppar och mognar sent, kräver mycket värme och sol, samtidigt som den även är känslig för låga temperaturer (även under vintern).  Detta kombinerat med att den har ett extrem kort ”skördefönster”, varefter syranivåerna snabbt sjunker samtidigt som druvorna skrumpnar resulterande i viner som smakmässigt ”går mot” katrinplommon.  Dessutom så är druvan känslig för torka och behöver ha kontinuerlig tillgång på vatten, företrädesvis genom fuktig jord, detta då den även är känslig mot mjöldagg.  Mistralen och dess upptorkande verkan gör både södra Rhône och delar av Provence till idealiska mesoklimat.

Mourvèdre per uppodlad areal i världen 2010.  [Ref.2]
Land: Areal [ha] [%]
Spanien 58 406 83,6
Frankrike 9 363 13,4
Australien 692 1,0
USA 404 0,6
Sydafrika 403 0,6
Övriga 582 0,8
Totalt: 69 850


KARAKTÄRSTIK (VIN).
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Karaktärstiken då?  Mourvèdre brukar beskrivas som en reduktiv druvsort vilket också är orsaken till att vinerna ofta får en stallig och animalisk karaktär.  För att hålla karaktären i ”schack” så brukar vinerna ofta syresättas mer än brukligt under vintillverkningen.  Dessutom är Mourvèdre rik på antixodanter, inte minst nyttiga reservatrol, vilket gör vinet förhållandevis nyttigt och inte minst lagringsbeständigt.
 
Jancis Robinson skriver exempelvis ”The wine produced by Mourvèdre vines in Bandol’s dry, garrigue-scented vineyards tends to be extremely deep purple in youth, pretty tough and notably potent with a very strong gamey, almost animal scent in youth which wine enthusiasts tend to love or loathe.  This can be exacerbated by Mourvèdre’s tendency to reduction, a propensity to produce the rather off-putting odour of bad eggs if it is not exposed to enough oxygen during winemaking.  This is not a fatal flaw;  it can be remedied by aerating the wine, by copper fining or by simply dropping a copper coin in a glass, but it does mean that Bandol’s winemakers have learnt to take particular pains when vinifying Mourvèdre”.  Självaste Pierre Perrin (Chateau de Beaucastel) ”For winemaking, some varieties are originally very reductive”, ”We have to give oxygen to them, but not as much as they need, to keep a little reduction for bottling”.  [ref.3-4]
 
En bra Mourvèdre (eg snarare en typisk röd Bandol) doftar/smakar:  mörka bär (björnbär, svarta vinbär), örter, kryddor (svartpeppar kanske?), blommor (viol), tobak, animaliska inslag åt kött och stall, läder, mm.  Man ser ofta att man på engelska använder begrepp som ”garrigue” (örtighet åt rosmarin, lavendel, mejram, enbär, etc), ”game” (vilt, köttig) och ”farmyard” (alltså ladugård).  Färgen är ofta mörkt vinröd mot svart.  Unga viner är ofta strama med mycket tanniner.  De bättre vinerna anses behöva 10 års lagring på flaska för att komma till sin rätt, även om de är goda från början.
 
Viner att rekommendera då?  Lite svårt då Bandol lyser med sin frånvaro på vårat ”braiga” statliga monopol.  2262 La Bastide Blanche är den enda rödingen som finns i ordinarie sortimentet och väl värt sina 159 kronor.  Domaines Bunan har flera viner i beställningssortementet och är en bra producent.  2126 Vedré (Jumilla) är en av dom få spanjorerna.  Obs! viner med Mourvèdre som dominerande druvsort. 
 
Referenser:
1. J Robinson et al., ”Wine Grapes: A complete guide to 1,368 vine varieties, including their origins and flavours”, 2012, ISBN 9781846144462.
2. Kym Anderson – ”Which Winegrape Varieties are Grown Where?”, ISBN 978-1-922064-67-7, Wine Economics Research Centre.
3. Jancis Robinson, Mourvèdre.
4. James Goode, Reduced Circumstances, Harpers, 8/4/2004.

Se även:
vininfo – Bandol, Bandol och Bandol.
vininfo – På tal om Gewurztraminer…
vininfo – På tal om Riesling…
vininfo – På tal om Sauvignon Blanc…

Textmaterialet ovan har utgjort underlaget till svenska Wikipedias artikel om Monastrell (Mourvèdre).  Ett material som lades ut på Wikipedia av undertecknad den 27 januari 2016.

Redigerades 2016-07-05, Lars Jonsson.

3 kommentarer

Filed under Allmänt, Druvor, Statistik

Trebbiano – många olika druvsorter…

trebbiano

Den Italienska ”mediokra” druvan Trebbiano är ingen enskild druvsort utan är snarare ett gemensamt ”förnamn” på en rad med Italienska druvsorter som inte ens har nära släktskap med varandra.  De mest odlade ”varianterna” Trebbiano Toscano (Italiens andra mest odlade gröna druvsort 2010), Trebbiano Romagnolo, Trebbiano Giallo och Trebbiano d’Abruzzo är helt olika druvsorter.  Däremot har man visat att Trebbiano di Soave, Markerna druvan Verdicchio, och troligtvis också Trebbiano di Lugana är identiska och därmed samma druvsort [1].
 
Trebbioano Toscano är däremot identisk med frankrikes mest odlade gröna druvsort Ugni Blanc [1].  Trots att majoriteten av världens odlingar finns i just Frankrike (drygt 76% mot 20% i Italien) så är urprunget troligtvis ändå Italienskt.  Man har nämnligen också visat att Trebbioano Toscano är en ”avkomma” till venetiens Garganega vilket starkt talar för just Italienskt ursprung [2].  Trebbiano Toscano/Ugni Blanc var 2010 världens fjärde mest odlade gröna druvsort efter Airen, Chardonnay och Sauvignon Blanc.
 
Historiskt så är Trebbiano Toscano/Ugni Blanc en gammal druvsort.  Tidigaste italienska omnämningen verkar vara i början av 1300-talet (Ruralia commode – Pietro de Crescenzi) och då under namnet Tribiana.  Till Frankrike lär den ha kommit redan på 1300-talet, när påvarna höll hov i Avignon, även om första omnämningen är först 1515 och då i Vaucluse i Provence (Dictionnaire des noms de cépages de France, Rézeau, 1997).
 
Viner då?  Utan tvekan så är Trebbiano d’Abruzzo den ”förnamnsdruvan” som gör bäst ifrån sig och där sticker två producenter ut, nämnligen Valentini (flaskbilden längst upp) och Emidio Pepe.  Emidio Pepe’s biodynamiska och fottrampade 🙂 Trebbioano d’Abruzzo 2011 återfinns just nu på ”bolaget” om någon vågar prova.  NaturvinsVARNING!  Vinet fick dock hela 19/20 poäng av Guida Vini Espresso 2014.  Dom två tidigare årgångarna som WineSpectator testat har båda fått 92 poäng.  Vinet borde m.a.o. leverera…  Valentini’s Trebbiano d’Abruzzo 2011, som inte återfinns på ”bolaget”, fick 18 poäng av ”Espresso” men däremot hela 3 glas av Gambero Rosso 2014.

Emidio Pepe då?
Liten kompromisslös familjedriven egendom som ligger i byn Torano Nuovo i norra delen av regionen Abruzzerna.  Började med en hektar 1964 som med åren har vuxit till femton.  Allt som går görs för hand, man avstjälkar för hand, man fottrampar dom gröna druvorna, man jäser i öppna cementtankar med druvornas egna jästkulturer, man varken filtrerar eller klarar samtidigt som man använder minimalt med svavelsalter (inga i de röda vinerna).  I vingården används inga konstigheter och man är ekologisk och biodynamisk.  Lite av naturvinernas naturvinsproducent m.a.o, och så har det varit sedan uppstarten.  Fyra viner görs; Montepulciano d’Abruzzo (DOC), Trebbiano d’Abruzzo (DOC), Pecorino (IGT) och Cerasuolo (IGT, rosato).
 
image
Emidio Pepe Trebbiano d’Abruzzo 2011.
Som rekommenderat så har jag dekanterat och luftat båda vinerna ordentligt.  Trebbianon är opalescent och gyllenegul.  Initialt då luktade båda vinerna mer eller mindre illa.  Trebbianon åt kål och Montepulcianon reduktivt stalligt och skitigt, men luftningen gjorde susen…
Aprikos-te (jag får associationer kring sådan där svampdryck som man matade med just te), mango och äpple.  Detta åtföljdes av ekig fatkaraktär vad den nu kommer ifrån i ett helt oekat vin? och knallpulver.  Stegrande medelhög syra.  Häftigt vin!
 
Emidio Pepe Montepulciano d’Abruzzo 2009.
Oj, här var det mer lakrits och trä (lakritsrot kanske?) än frukt, därutöver ceder och stall.  Frukten gick mot röda vinbär som drog mot blåbär i smaken.  Hög stegrande syra med lätt frätande avslut.  Mer kärvt än strävt.  Frun gissade på Montepulciano hur ”fan” det nu gick till?
 
Det blir att köpa ytterligare två flaskor för det här vill jag uppleva igen…
 
[1. Labra et. al., Vitis 40(4), 187-190, 2001]
[2. Crespan et. al., Vitis 47(2), 97-104, 2008]
 
Länkar:
VinoSapien – Emidio Pepe.
Korkdragaren – Trebbiano och Montepulciano d’Abruzzo 2009 av Emidio Pepe.

1 kommentar

Filed under Allmänt, Druvor, Naturviner, Viner

På tal om Sauvignon Blanc…

sb-aroma

Sauvignon Blanc är en (oftast!) lättegenkännlig grön druvsort med hög syra (i nivå med Riesling) och med en karaktäristisk aromatisk karaktär där vegetativa gröna aromer (nässlor, krusbär, fläder, gräs), svarta vinbärsblad, ”mineral” och t.o.m. kattkiss ”sticker ut” i arom- och smakprofilen.   Ofta, när det gäller framförallt s.k. ”nyavärldenviner”, även ihop med tropisk frukt såsom passions- och grapefrukt.   Lättegenkännlig åtminstone om vinerna är oekade, annars så är det lätt att blanda ihop dem med framförallt ekade Chardonnay’er.

NAMN.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Synonymer:  (Frankrike) Blanc Fumé, Fié/Fiers, Fumé, Sauvignon Fumé;  (Kalifornien) Fumé Blanc;  (USA) Sauvignon Musque;  (Tyskland, Österrike) Muskat-Silvaner;  (Spanien) Sauvignon Blanca;  för att bara nämna några.

Dessutom så finns det flera druvsorter som lätt kan misstas för att vara Sauvignon Blanc, bl.a. Sauvignonasse och Savagnin Blanc.

URSPRUNG.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Sauvignon Blanc är halvgammal druvsort med Loiredalen som det mest troliga ursprunget.   Första referensen på druvsorten är från 1534 (François Rabelais, ”La vie très horrifique du grand Gargantua père de Pantagruel”) och gäller just odlingar i Loiredalen, medan den första Bordeauxreferensen är från 1710-1720 gällande odlingar i Margaux.   Första referensen från östra Loire, Pouilly-sur-Loire, är från 1783-1784.  [ref.1]
 
Detta – Loireursprunget alltså! – backas upp av DNA forskning där man visat att Sauvignon Blanc är en avkomma till Savagnin och därmed också halvsyskon till flera andra druvsorter såsom Chenin Blanc, Grüner Veltliner, Petit Manseng, Silvaner, m.fl.   Savagnin är en druvsort som man visat troligtvis härrör från nordöstra Frankrike och som aldrig ”nämnts” i västra Frankrike.  [ref.1] 
 
Både historiska referenser och det nära släktskapet med Savagnin och Chenin Blanc gör det alltså troligt att Sauvignon Blanc ”fötts” någonstans mittemellan.  [ref.1]

Alltså:
Savagnin x ”okänd” = Sauvignon Blanc

UTBREDNING.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Sauvignon Blanc är världens 8’de mest odlade druvsort (den 3’de mest odlade gröna efter Airén och Chardonnay) med 110 138 ha (2,4%) av världsarealen.   Frankrike står för en fjärdel av världens odlingar, följt av Nya Zeeland, vilket inte är speciellt förvånande om man tittar på druvans historik och exempelvis på utbudet på Systembolaget.   ”Öststaterna” har jag satt på lite av undantag (inom parentes) då dom inte riktigt räknas (ursäkta!), då vinerna härifrån generellt inte riktigt håller ”måttet”…

I Frankrike odlas det mesta av druvan i Loiredalen (8 884 ha, 30,0%), följt av Languedoc-Roussillon (8 612 ha, 29,1%) och Bordeaux (7 707 ha, 26,1%).  Detta dock för år 2013/14 då totala arealen Sauvignon Blanc var 29 565 ha.
[Ref.2]  I Nya Zeeland så är Sauvignon Blanc den i särklass mest odlade druvsorten (20 029 ha, 56,4%) med odlingarna koncentrerade kring Sydön och regionen Marlborourgh (17 725 ha). [Ref.3]

Sauvignon Blanc per uppodlad areal i världen 2010. [Ref.4]
Land: Areal [ha] [%]
Frankrike 26 839 24,4
Nya Zeeland 16 205 14,7
Chile 12 159 11,0
Sydafrika 9 551 8,7
 (Modavien 8 151 7,4)
USA 6 584 6,0
Australien 6 467 2,7
 (Rumänien 4 157 3,8)
Spanien 4 011 3,6
Italien 3 744 3,4
 (Ukraina 3 123 2,8)
Argentina 2 296 2,1
Totalt: 110 138


KARAKTÄRSTIK (VIN).
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Sauvignon Blanc viner karaktäriseras av hög syra, vegetativa gröna aromer (nässlor, krusbär, fläder, gräs, mm), tropisk frukt, svarta vinbärsblad, ”mineral” och t.o.m. kattkiss.  ”Tropiskt” man brukar kunna känna är framförallt passions- och grapefrukt.  Sparris (både färsk och konserverad) är också en ofta förekommande karaktär.  Vinerna är beroende på ursprung antingen oekade eller ekade, där ursprungen Loiredalen och Nya Zeeland oftast är oekade medan det i Bordeaux, Italien, USA och Australien förekommer både och. 
 
”Aromkemiskt” innehåll då?   Sauvignon Blanc har en aromkemisk egenhet mot andra druvsorter såtillvida att mycket av vinernas karaktäristik kommer från innehållet av flyktiga svavelföreningar (tioler, merkaptaner).  Detta tillsammans med estrar, följt av metoxypyraziner, terpener och alkoholer.  [ref.5-8]
 
När det gäller svavelföreningarna så sticker framförallt fyra merkaptaner (tioler) ut, nämligen 3-merkaptohexanol, 3-merkaptohexylacetat, 4-merkapto-4-metylpentan-2-on och bensylmerkaptan (fenylmetantiol).  3-merkaptohexanol och 3-merkaptohexylacetat bidrar med tropisk frukt såsom passions- och grapefrukt, men även med krusbären.  4-merkapto-4-metylpentan-2-on bidrar med svartavinbärsblad, örtighet och (faktiskt!) ”kattkiss” (beroende på koncentration).   De här svavelföreningarna återfinns inte i druvorna/musten annat än som ”förstadier” (i det här fallet som s.k. cysteinkomplex).  Istället bildas de under jäsningen vilket gör att förhållandena (inte minst val av jäststam) i hög grad påverkar förekomsten.  Bensylmerkaptan är intressant dels då den bildas från bensaldehyd och har ett annat ursprung än övriga merkaptaner, och dels då den på helt egen hand bidrar med en ”mineralton” mot flinta och rök.  [ref.5-8]  Detta allså förutom att man visat att ”mineralitet” i viner generellt är associerat med högt syrainnehåll (äpplesyra, vinsyra, etc), och inte som många tror med ”terroiren” (jordmånen).  [ref.9]
 
merkaptaner
 
Estrar som dominerar är isoamylacetat, etylhexanoat och etylbutanoat.  Etylhexanoat och etylbutanoat bidrar med frukt såsom främst äpple och äppleskal, isoamylacetat även med banan, något som åtminstone jag inte associerar till Sauvignon Blanc.  [ref.5-8]
 
Metoxypyrazinmässigt så är det Cabernetfamiljens paprikasubstans 3-isobutyl-2-metoxypyrazin som sticker ut och bidrar med en vegetativ örtig ”ton” mot just paprika.  [ref.5-8]
 
När det gäller terpener så är linalool, alfa-terpineol och β-damascenon viktiga och bidrar med allmän blommighet och fruktighet.  Viktiga alkoholer är framförallt 1-hexanol och 3-hexenol som bidrar med grönhet åt klippt gräs.  [ref.5-8]
 
”Förväxlingsdruvor”, dvs druvor som man (åtminstone jag) lätt förväxlar, med Sauvignon Blanc är Riesling och Chardonnay.   Detta dels då Riesling och oekad Chardonnay båda kan gå mot fläder, och dels då ekad Sauvignon Blanc och ekad Chardonnay kan vara lika då mycket av Sauvignon Blanc’s druvkaraktäristik döljs av eken.

Referenser:
1. J Robinson et al., ”Wine Grapes: A complete guide to 1,368 vine varieties, including their origins and flavours”, 2012, ISBN 9781846144462.
2. FranceAgriMer, Les chiffres de la filière viti-vinicole, Données statistiques 2003/2013.
3. New Zeeland Winegrowers Vineyard Register Report 2014.
4. Kym Anderson – ”Which Winegrape Varieties are Grown Where?”, ISBN 978-1-922064-67-7, Wine Economics Research Centre.
5. Frank Benkwitz et al., ”Evaluation of Key Odorants in Sauvignon Blanc Wines Using Three Different Methodologies”,J. Agric. Food Chem. 2012, 60, 6293−6302.
6. Cynthia M. Lund et al., ”New Zealand Sauvignon blanc Distinct Flavor Characteristics: Sensory, Chemical, and Consumer Aspects”, Am. J. Enol. Vitic. 60:1 (2009).
7. Frank Benkwitz et al., ”Identifying the Chemical Composition Related to the Distinct Flavor Characteristics of New Zealand Sauvignon blanc Wines”, Am. J. Enol. Vitic, October 2011.
8. Vilanova et al., ”Determination of Odorants in Varietal Wines from International Grape Cultivars (Vitis vinífera) Grown in NW Spain”, S. Afr. J. Enol. Vitic., Vol. 34, No. 2, 2013.
9. Hildegarde Heymann et al., ”An exploration of the perception of minerality in white wines by projective mapping and descriptive analysis”, J. Sens. Stud., 29 (2014).

Se även:
vininfo – På tal om Chenin Blanc…
vininfo – På tal om Mourvèdre…
vininfo – På tal om Gewurztraminer…
vininfo – På tal om Riesling…

Textmaterialet ovan har utgjort underlaget till svenska Wikipedias artikel om Chenin Blanc.  Ett material som lades ut på Wikipedia av undertecknad den 3 februari 2016.

Redigerades 2016-07-05, Lars Jonsson.

3 kommentarer

Filed under Allmänt, Arom-/smakämnen, Druvor, Statistik