Kategoriarkiv: Viner

Munskänkarnas 2-betygstenta 2020.

I dag (lördagen, 2020-10-27) gick Munskänkarnas 2-betygsprov av stapeln, uppdelat på en teoritenta och en praktisk provning.  Tja, den brukar ju gå på våren men ni vet ju alla vad som hände där och då.  Inte för att ”skiten”, covidpandemin, är över men ändå…

Jag var där tillsammans med sektionens utbildningsansvarige och skötte det praktiska.  Det är mina noteringar om vinerna nedan.

Teoriprovet var som vanligt uppdelat på tre delar, en första del (45p) med kryssfrågor där man kryssar i rätt svar bland fyra alternativ, en skrivdel (30p) där man med text svarar på frågor, och en fördjupningsdel (10p).   Sista delen, fördjupningsdelen, handlade om övriga Frankrike, dvs Savojen, Jura, Languedoc och Provence.  Så den som kan sitt Frankrike hade en liten fördel.

I stort sett en bra teoritenta.  Var en fråga som var lite dåligt formulerad, i detta fallet faktiskt den första frågan,  ”Cabernet Sauvignon är världens mest odlade druva, men vilken är världens näst mest odlade druva?”.  Frågan förutsätter att det gäller odling av druvor för vin.  Här hade man kunnat varit lite tydligare då det faktiskt är en bordsdruva som är den mest odlade…

Det praktiska provet bestod av 7 viner uppdelade på 3 vita och 4 röda viner där man skall ”gissa” druvsort (2p), följt av land (1p) och vinregion (1p).   Man får ange ett 1’sta och ett 2’a alternativ, där 2’a alternativen ger halva poängen.   Maxpoängen blir sålunda 21p.

Vita vinerna:

Bonterra Chardonnay 2018  (16632, 139:-).
Chardonnay, USA, Kalifornien.
Känns lite svagt Sauvignon Blanc’ig.  Lätt ton åt vita blommor, fläder kanske, och krusbär ackompanjerad med honung och påtaglig med smör i aromen.  Smör och tydlig vanilj i smaken.  Vinet varmt i munnen vilket tyder på förhållandevis hög alkoholhalt och kanske även varmt klimat.  Lite lurigt vin. Vaniljtonen, dvs fatkaraktären, drar mot USA.  SB-karaktären för lite av för att vara Sauvignon Blanc.  Skulle tro att dom flesta borde hamna på Chardonnay följt av Sauvignon Blanc, och kanske på antingen USA eller Australien.

Gustav Lorentz Riesling Réserve 2019 (22257, 109:-).
Riesling, Frankrike, Alsace.
Lime, grapefrukt och tropisk frukt åt passionsfrukt, som åtföljdes av lite gummi och honung, i aromen.  Krispigt heltorrt vin med hög syra och passionsfrukt i smaken.  En typisk Riesling från Alsace.  Borde också vara det dom flesta sätter, nja Riesling från Frankrike eller Tyskland.

Würzburger Stein Silvaner Erste Lage 2019 (90358, 199:-).
Silvaner, Tyskland, Franken.
Söt arom med tydlig päron och äpple, lite bravo äpplejuice, åtföljt även här av honung.  Hög syra, torrt med lite sprits, upplevs livligt och lite bubbligt i munnen.  Doftmässigt så förstår jag om Pinot Gris är valet för många men torrheten och syran borde få en att vända blicken annorstädes.  Gott vin och min favorit bland de vita.  Den här blir svår att ta.

Röda vinerna:

Finca Negra 2015 (2246, 159:-).
Cabernet Sauvignon, Chile, Valle Central.
Mörka bär åt svarta vinbär.  Annars svarta vinbärsblad och vanilj i aromen.  Relativ hög strävhet med lite sötma.  Vinet skriker Cabernet-familjen. Hade nog gissat på Cabernet Franc från Nya Världen om det inte var en 2-betygstenta.  Så borde vara en självklar Cabernet Sauvignon, men att gissa land och region blir svårt.

Argyle 2018 (2587, 188:-).
Pinot Noir, USA, Oregon.
Vinet hade en låg intensitet med en ljusröd kant.  Utspädd jordgubbssaft med vanilj och fudge i aromen.  I smaken ett lätt rödbärigt vin med beska. Får en association till apelsin i eftersmaken.  På samma sätt som för den vita Chardonnay’n bland dom vita vinerna så kanske den distinkta vanilj/fudge-tonen gör att man hamnar i USA.

Villa Puccini, Chianti Classico Reserva 2014 (22328, 139:-).
Sangiovese, Italien, Toscana.
Vinet hade en låg till medelhög intensitet med en ljusröd kant.  Fatigt vin med julkryddor, örter, vanilj och röda bär.  Strävt, syrligt och gott.  Är nog egentligen ett tydlig chianti, men tar man den?  Godaste röda vinet är det i alla fall, följt av Riojan.

Marqués de Riscal Reserva 2015 (2573, 159:-).
Tempranillo, Spanien, Rioja.
Vinet hade en medelhög intensitet med en ljusröd kant.  Fatigt med trä och vanilj.  Annars odefinierade röda och mörka bär i aromen.  I smaken Fylligt, smakrikt och gott.  Vanilj och fudge.  Strävt och mjukt på samma gång.  Borde vara en självklar Rioja.  Saknade dillen dock.

Sammanfattningsvis så är det nog en svår praktisk tenta med ett nästintill omöjligt vin att plocka, Silvanern alltså, följt av ursprungen på den chilenska Cabernet Sauvignon’en och amerikanska Pinot Noir’en.

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Munskänkarna, Viner

Mineralitet i vin…

Tja, inget enhetligt men några intressanta ”input” när det gäller mineralbegreppet och varför man kanske skall vara försiktigt med att använda det alltför vidlyftigt…
 
Första gången som jag hittat referens på att man nämner/nämnt begreppet mineralitet som ett karaktärsord i vin är från en bok jag inte har läst, Marguerite Duras ”Les Impudents” (den skamlösa) från 1943.  Sedan från att knappt förekomma så dök begreppet upp i början på 2000-talet till att vara en karaktäristik, om än odefinerad, som idag förekommer som beskrivning på mängder av viner.  En snabb sökning på bolagets hemsida ger 216 träffar varav den första lyder ”Fruktig, nyanserad doft med inslag av fat, päron, krusbär, citrus och mineral”.  Vadå mineral?  Är vinet metalliskt, rökigt, dammigt, doftar det murbruk, flinta, gummi, petroleum, tändstickor, doftar det bara något som är svårt att ta på annat än att det inte är frukt, eller vadå?  Inte lätt att veta, eller hur?  Själv så undviker jag begreppet utan brukar istället försöka bena ut, säga/skriva, det jag tycker att det doftar…
 
Over the past decade or so, the words mineral and minerality have invaded wine talk and wine writing” – Jancis Robinson.
 
 – – – – – –
 
Först. När det gäller vin så har begreppet mineral ingenting att göra med eventuellt innehåll av mineral och/eller mineralämnen, utan är snarare ett beskrivande karaktärsord för en mängd olika arom-/smakkaraktärer, ett samlingsnamn lite p.s.s. som att viner är fruktigt, karamelligt, eller örtigt.
 
All flavour compounds are synthesized in the vine, made from organic molecules derived from photosynthesis ultimately, and inorganic ions taken up from the soil.” – Richard Smart (”flying winemaker”).
 
Nobody has been objectively able to show any links between the soil mineral composition and the flavour or fragrance of the wines”  ”Those who claim to have shown these links are not scientifically reliable.” – prof. Jean-Claude Davidian, Ecole Nationlale Supérieure Agronomique, Montpellier.
 
Aroma (- odour or smell, correctly olfaction), with taste the other component of flavour, is perceived in the olfactory bulb of the nose. In order to reach the organoleptic receptors located there, a substance has to volatilise (become vapour). Rocks and minerals cannot do this.” – Prof Alex Maltman, Department of Geography and Earth Sciences, Aberystwyth University.
 
Hur kan dessa herrar, och undertecknad, påsta detta då?  Jo, man kan idag analysera ”sönder och samman” det mesta, även vin förstås!, analysera ner på så låga nivåer att man har koll på att mineraler, och mineralämnen, inte förekommer i sådanna mängder att dom kan ge upphov till signfikanta aromer/smaker i vin, och absolut inte dom som man brukar omnämna som mineral.  Tar vi petroleum som exempel så är denna karaktär något som många forfarande lägger under begreppet mineral trots man idag vet vilken kemisk förening som ger upphov till karaktäristiken och hur föreningen 1,1,6-trimethyl-1,2-dihydronaftalen bildas i druvorna/vinerna.  Jordighet en annan aromkaraktär som brukar tillskrivas mineral och som man allföroftast kan tillskriva den kemiska substansen geosmin som produceras av bakterier.
 
 – – – – – –
 
Sedan så finns det ett flertal undersökningar där man har studerat, eller försökt studera, vad det är i viner som professionella och amartörer karaktäriserar som mineral.  Dels så har man sett skillnader mellan professionella och amatörer, men faktiskt mellan desamma från olika världsdelar och olika länder.  Detta, ihop med att det inte finns en vedertaget begrepp och faststämt vad det är i viner som ger de olika karaktärerna som ”folk” klassar som mineral/mineralitet, gör det svårt att veta vad någon egentligen menar om man inte specificerar.  Ett annat systembolagsexempel, ”Nyanserad, kryddig smak med karaktär av rostade ekfat, inslag av skogshallon, choklad, kaffe, mineral och sandelträ”.  Visst man får ju en bra bild av vad vinet som helhet smakar men mineraltonen då?  Vad är det som åsyftas?
 
Ofta är det olika svavelföringar som lyfts fram som den gemensamma nämnaren i viner som beskrivs som ”mineraliska”, exempelvis metantiol (metylmerkaptan), och/eller fritt och bunden svaveldioxid, men även olika pyraziner och tidigare nämnda geosmin.  Ett exempel på detta är postern vid Eurosense 2016, ”Chemical and Sensory directed strategies for understanding the drivers of wine minerality aroma”, där man fokuserar på metanetiol som, om den finns i tillräckliga mängder, ger ”mineralutslag” hos såväl mer professionella som amatörer…
 
[Rodrigues et al., ”Chemical and Sensory directed strategies for understanding the drivers of wine minerality aroma”, Poster, 70th, Eurosense 2016.]
 
 – – – – – –
 
2013 publicerades det i Journal of Sensory Studies en artikel, ”An exploration of the perception of minerality in white wines by projective mapping and descriptive analysis” där man itället fokuserat på vilka beskrivande ord som upplevs som ”mineraliska”.  Med hjälp av en uppsättning vita viner, varav de flesta allmänt brukar beskrivas som mineraliska, så har man med s.k. projektiv kartläggning, sensoriska analys, och kemisk analys, kartlagt beskrivningar i arom och smak som hör ihop med mineralbegreppet.  Det man kom fram var att mineralbegreppet positivt korrelerade med beskrivningar såsom syrlighet, citrus, friskhet, våta stenar och kemisk doft, och negativt med smör, karamell, vanilj och ek.  Kemiska analyserna visade att begreppet var starkt associerat till äpple- och vinsyra, vinsyrasalt, men även till fritt och totalt innehåll av svaveldioxid.  Detta ihop med and den sensoriska panelen korrelerade mineral med reducerad karaktär, kalk, gräsighet och bitter smak.  Vidare så skriver man att om man kunde definiera och begränsa mineralbegreppets omfattning så skulle man få en ökad universell förståelse av termen samtidigt som man begränsar överanvändningen.  Jag håller med!
 
[Heymann et al., ”An exploration of the perception of minerality in white wines by projective mapping and descriptive analysis”, Journal of Sensory Studies, 29 (2014), 1–13, 2013.]
 
 – – – – – –
 
Anna Katharine Mansfield (Assistant Professor of Enology at the Cornell Department of Food Science):  “Our problem is that we first need to have people agree on what minerality is.  Some people use it as a third-tier term where minerality is the term.  Some use it as a class of terms.  Is it chalkiness, is it stoniness, is it wet rock?  Is it an aroma, a taste (such as salt) or a tactile sensation?  I have been judging on panels with Masters of Wine, sommeliers, and enologists.  When someone comments ‘there is really nice minerality in this wine’ we have to talk about what each person means by minerality before we can agree that it is there or not there and whether it is nice or not nice.  Right now it is a really trendy word.  I am careful not to use the word because it is so poorly defined.”
 
[MINERALITY Rigorous or Romantic?, Practical Winerty and Vineyard Journal, Winter 2002, Enology International.]
 
 – – – – – –
 
M.a.o., var återhållsam med begreppet mineral och försök att förtydliga.  Typ:  ”Fruktig, nyanserad doft med inslag av fat, päron, krusbär, citrus och med en mineralton mot flinta”.  Lite som när någon säger att vinet är bärigt så brukar jag fråga om det är ljusa eller mörka bär, syrliga eller söta, och om dom kan specifiera mer.  Det är en stor skillnad på hallon och björnbär liksom, hjortron och blåbär, eller mellan kalk och tändstickssvavel. 
 
 

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Arom och smak, Viner

Munskänkarnas praktiska 3-betygsprov 2017

Munskänkarnas praktiska 3-betygsprov gick av stapeln i lördags (11 november 2017) i sin nya form.  Nytt är att man numera för att få gå upp och göra provet är att man måste – förrutom att klarat teoriprovet som för övrigt inte har gått av stapeln sedan november 2016 – måste ha en godkänd uppsats.  Något som obenhörligen lär begränsa antalet tentander.  Tror dessvärre att nyordningen kommer att minska intresset för att klara 3-betyget.
 
Vinerna då?  Känns som en rätt så ”rättfram” praktisk tenta med några mer enkla viner och några lite svårare.  Inget vin som borde vara omöjligt även om det alltid är svårt när man väl sitter där.  Söta viner/Starkviner känns som lättare än vad det brukar vara men förutsätter att det är hur väl man lyckats mot konkurrensen som avgör hur väl man klarar tentan eller inte.  Om man har fast gräns så känns tentan i lättaste laget.
 
Vita druvtypiska.
2016 Gnarly Head Viognier, USA.
2016 Albariño de Fefinãnes, Spanien.
2016 Magic Mountain Riesling, Rheingau, Tyskland.
2015 Oliver Leflaive Bourgogne Les Sétilles, Chardonnay, Frankrike.
 
Distrikttypiska vita.
2010 Château La Louvière, Pessac-Léognan, Bordeaux, Frankrike.
2012 Capellania Marques de Murrieta, Rioja, Spanien.
2015 Chablis Sainte Claire, Frankrike.
2009 Château-Chalon Vin Jaune Henri Maire, Jura, Frankrike.
 
Röda druvtypiska.
2015 Nuits d’Ivresse, Bourgueil, Cabernet Franc, Frankrike.
2014 Tapiz Organic Reserve Malbec, Argentina.
2016 Rua Central Otago Pinot Noir, Nya Zeeland.
2014 Seghesio Sonoma Zinfandel, USA.
 
Distriktstypiska röda.
2015 Saint-Amour Grandes Mises Mommessin, Beaujolais, Frankrike.
2012 Château Bouscassé, Madiran, Frankrike.
2014 Viña Pedrosa, Ribera del Duero, Spanien.
2014 La Dame de Malescot, Margeaux, Bordeaux, Frankrike.
 
Söta viner/Starkviner.
2015 Kloster Eberbach Riesling Spätlese, Rheingau, Tyskland.
2012 Ruffino Serelle Vin Santo del Chianti Classico, Italien.
1999 Château Suduiraut, Sauternes, Frankrike.
2012 Alambre Moscatel de Setubal, Portugal.
 
 
vininfo – Munskänkarnas praktiskta 3-betygsprov 2016
vininfo – Munskänkarnas praktiska 3-betygsprov 2015

2 kommentarer

Under Allmänt, Munskänkarna, Viner

Nnnaturvin…

Barranco Oscuro La Traviesa Sin Burbujas 2014.
Spanien, Andalusien.
 
image
 
Tja, jag har nästintill aldrig imponerats av naturvin och det sker inte heller denna gång.  Inte för att drycken inte är god, men speciellt vinös är den inte.  Mer must och cider än vin, och det gäller såväl utseende som arom och smak.  Äpple, äpplemust, lite citrus, lemoncurd kanske och uns honung.  Lite beska, bra syra och viss sötma.  Och det är gott!  Färgen och utseendet påminner om ofiltrerad äpplemust och lycheefruktkött.  Druvan vinet är gjort av heter vigiriega om det säger er något?, men vinet smakar nog mer av hur det gjort än av någon primär druvkaraktäristik…
 
Blir lite sugen på att åter prova Emidio Pepe’s Trebbiano, vars årgång 2009 finns på beställningssortimentet.
vininfo – Trebbiano – många olika druvsorter…
Systemet – Nr 72363.
 

3 kommentarer

Under Allmänt, Naturviner

Parvis blind jämförelse gamla vs nya viner.

Vi (jag och min äkta hälft) höll en vinprovning i förrgår (18 april) där temat var blind jämförelse av 2×6 viner, 6 gamla lagrade viner årgångar mellan 1996 och 2000 mot samma sex mer nyinköpt viner årgångar mellan 2007 och 2012.  Vinerna stod uppställda med dom sex äldre vinerna först följt av dom sex yngre vinerna.  De stackars provarna skulle dels para ihop vinerna, dels gissa på vad det var för viner (land, region, druva/druvor, etc) och dels sätta betyg på vinerna (3p för bästa vinet, 2p för näst bästa och 1p för det tredje).  Detta upplägg visade sig inte var det lättaste och det var väl egentligen bara Sydafrikanerna och Alsacerna som lyckades bli ihopparade, vilket visar hur svårt det kan vara med just vinprovning…
 
Blev en rolig helkväll i alla fall…
 
Vinerna då?
 
old_new
Vinerna som provades (och resultaten) var (första siffrorna indikerar serveringsordningen):

1. Heitz Cabernet Sauvignon 1998, 299kr (14p, delad 2:a plats)
9. Heitz Cabernet Sauvignon 2009, 499kr (13p, 3:dje plats)
USA , Kalifornien, North Coast, Napa Valley.
—————————–
Amerikanerna, här representerade av Heitz, presterade bra och var paret som klarade sig bäst efter Sydafrikas De Toren.  Unga vinet hade svarta vinbär, ja t.o.m. åt vingummihållet, vanilj och paprika, mot det äldre vinets mer torkade frukt.  Ungdomen andades Nya Världen med koncentrerad frukt och sötma.  En bra cab helt enkelt!
 
2. De Toren Fusion V 2000, 199kr (19p, 1:sta plats)
7. De Toren Fusion V 2011, 279kr (14p, delad 2:a plats)
Sydafrika, Coastel Region, Stellenbosch.
—————————–
Sydafrika gjorde inte bort sig och vinerna var kvällens poängplockare.  Det äldre vinet blev kvällens bästa vin och dess yngre ”kollega” hamnade på delad andra plats med ytterliggare två viner.  Lite skoj!  Hade kanske inte plockat ut dom själv, men hade personligen det äldre vinet som favorit.  Ett vin som hade torkad frukt, paprika och massor av rökt korv i aromen vilket åtföljdes av lite lakrits och tjära i smaken.  Visköst och gott!!!  Det unga vinet hade stor doft av mörka bär (svarta vinbär, björnbär), kaffe, och trä.  Dessutom var det eldigt, kryddigt och hade även det en liten ton av tjära i smaken.
 
4. Rolly Gassman Pinot Noir de Rodern 1997, 220kr (14p, delad 2:a plats)
10. Rolly Gassman Pinot Noir de Rodern 2007, 297kr (4p)
Frankrike, Alsace.
—————————–
Den äldre Pinot’en från Alsace kom på god delad andraplats och var också en goding.  Eldig (ja, den var 15 procentig), viskös och full med torkad frukt åt fikon, jorgubbskompott och lite lakrits.  Fick lite vermouthkryddighet i smaken.  Klart ett vin som visar att Alsace och Rolly Gassman kan…
 
5. La Dame de Montrose 1996, 421kr (8p)
8. La Dame de Montrose 2010, 595kr (0p)
Frankrike , Bordeaux, Haut-Médoc, Saint-Estèphe.
 
3. Tignanello 1998, 390kr (0p)
12. Tignanello 2012,589 kr (4p)
Italien, Toscana.
 
6. Château de Beaucastel 1998, 700kr (3p)
11. Château de Beaucastel 2012, 659kr (3p)
Frankrike , Rhonedalen, Côtes du Rhône, Châteauneuf-du-Pape.
—————————–
Beaucastel’erna var tillsammans med Tignanello’erna och Montrose’erna kvällens stora besvikelser.  Dyrast och ”påpappretbäst”, men som alla underlevererade i sammanhanget.  Inte bara för undertecknad vilket även poängerna indikerade.  Bådar inte gått för de Beaucastel’er jag har liggande i mina vinkylar, men egentligen var det nog inget fel på vinerna, utan det var konkurrensen och tillfället (hoppas jag!).  2012’orna var nog helt enkelt för unga att drickas nu och klarade inte av motståndet mot de övriga mer drickfärdiga (och kanske mer publikfriande) vinerna…  Unga Montrose’n kändes knuten och dämpad med förhållandevis lite frukt.  Mer viralitet var det i både den unga Tignanello’n som var ”cabbigt” svarta vinbärig med mycket koncentration och frukt, och i den unga Beaucastel’en som istället var mer björnbärig, örtig, ngt stallig och hade – i likhet med sydafrikanerna – något tjära.  I en annan kontext hade de kanske istället briljerat…
 
Hur som helst, det blir till att köpa på sig några flaskor av De Toren V 2011.
 
detoren
 

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Munskänkarna, Viner

Sherryns hemlighet(er)…

Sherryns tre hemligheter brukar listas som albaritzajordmånen, palominodruvan och produktionssättet (se nedan ”Hur tillverkas Sherry då?”).  Listningen får en lätt att tro att jordmånen och druvsorten är exceptionella på något sätt när det egentligen är precis tvärtom.  Åtminstone såtillvida att den must och det basvin som dessa – d.v.s. jordmånen och druvan – skapar är av ”undermålig” kvalitet.  Basviner som är alkoholrika men ändå lätta och tämligen neutrala.  Som bäst!!
 
The resulting base wines are crisp with a neutral character.  It’s the production process that transforms these into the compelling, diverse wines that sherry is known for.
– All about Sherry: an introduction, an amazing tasting, and why we should be drinking more of it, WineAnorak.com.
 
Nästintill alla karaktäristiska egenskaper hos en sherry härrör nämligen istället från själva processen, vinifikationen, som således är sherryns enda ”hemlighet”.  Detta om man inkluderar soleralagring, biologisk respektive oxidativ mogning, och cuvéeblandning.  Egenskaperna såsom att de (Sherry’s alltså) är ”tunna” (lågviskösa), avsaknar primära aromer, och får sina i särklass viktigaste arom- och smakkomponenter från de tre kemiska föreningarna – tillika lösningsmedlen – etanol, acetaldehyd och etylacetat, och från ämnen bildade ”utifrån” acetaldehyd.  Den stora skillnaden mellan huvudtyperna är faktiskt just nivån på spriten (alkolhalten) och huruvida det är acetaldehyd för FINO eller etylacetat för OLOROSO som därutöver dominerar, och det resulterande avtryck som dessa tre föreningarna gör i nervsystemet och/eller doft- respektive smakcentrum.  Det är den högre alkoholhalten och tillgången på syre som är det som gör att delar av acetaldehyden ombildas till etylacetat vid OLOROSO’s oxidativa mognad.  Desstutom så oxideras fenoliska substanser från musten (även i viss mån extraherade från faten) vilket både ger färg och viss arom-/smakkaraktäristik.
 
To produce a good Oloroso the neutral base wine need so contain sufficient oxidazable phenolic compounds, and is therefore not suitable for Fino wines.  Storage under oxidative conditions results in the dark golden colour of the Oloroso, attributed to oxidation of phenolic compounds.  The higher storage temperature, may lead to increased extraction of phenolic compounds from the wood during maturation of Olorosos, explaining the higher concentration of phenolic compounds.
– Wine: Flavour Chemistry, RJ Clarke, ISBN 9781444330427.
 
acetaldehydreactions
[Comprehensive Reviews in Food Science and Food Safety, Vol.14, 2015, 681-693.]
 
Nja, det finns naturligtvis många fler kemiska föreningar som bidrar till aromen/smaken på respektive FINO och OLOROSO, kemiska föreningar såsom acetalen 1,1-dietoxyetan, laktonen sotolon, butansyra, citronellol, farnesol och 4-etylguiacol, för att nämna några av dom viktigaste.  Alla uppkomna antingen från själva jäsningen eller lagringen, under den biologiska eller den oxidativa mognaden och i viss mån från extraktion från ekfaten.  Redan 1989 (Maarse H och Visscher) så hade man identifierat över 300 flyktiga kemiska ämnen i Sherry.  Kemiska föreningar som i någon mån påverkar vinernas karaktäristik, men det är ändå i slutändan acetaldehyd och/eller etylacetat som är essensen i skillnaderna mellan dessa sherrytyper.  FINO innehåller 200 till 600 mg acetaldehyd per liter och OLOROSO närmare 200 mg etylacetat per liter, mängder som är mer än signifikanta.
 
Fino wines are marked by floral and fruity (farnesol, beta-citronellol and beta-ionone), cheesy and rancid (butanoic acid), and pungent (acetaldehyde) notes.  Oloroso wines exhibit smoky and etheral notes associated with ethylguaiacol and ethyl acetate, respectively.
– Discrimination of the aroma fraction of Sherry wines obtained by oxidative and biological ageing, Food Chemistry, 75 (2091), 79-84.
 
Acetaldehyde is one of the more relevant compound in wines and one of the main responsible of the particular personality of Sherries with ripe apple odor descriptor.
– Acetaldehyde as Key Compound for the Authenticity of Sherry Wines: A Study Covering 5 Decades, Comprehensive Reviews in Food Science and Food Safety, Vol.14, 2015, 681-693.
 
The postfermentation accumulation of acetaldehyde as described above is run to excess when Sherry wine is to be produced.  Acetaldehyde is the key impact aroma compound of sherry.  Its concentration may exceed far more than 100 ppm in that kind of wine and is achieved by the very specific flor yeasts growing aerobically on the surface of the wine stored with air contact.
– The Enological Significance of Acetaldehyde, Journal for terrior-wine and biodiversity, 2008, ISSN 1663-0521.
 
 – – – – – – – –
 
Hur tillverkas Sherry då?
 
Sherry tillverkas inledningsvis på samma sätt som vanligt torrt vitt vin.  Druvorna pressas, filtreras, svavlas och musten (både den självrunna – ”lágrima”, och den pressade) jäses separat vid hög temperatur (upp till 28° C) till torrhet på små ekfat (eller i tankar av rostfritt stål).  Efter avslutad jäsning (11-14 % alkohol) så tappas vinet för mogning på 500 liters ekfat (sk botas, butts) och förstärks med druvsprit.  Det är nu som tillverkningen skiljer sig från vanligt vin och man ”klassificerar” vinerna beroende på vilken sorts vin, Fino eller Oloroso (sherryns två huvudtyper), man tänker producera.
 
Vin som skall bli Fino förstärks med druvsprit till 15.5 % alkohol.  Eftersom faten inte fyllts ända upp så bildas (i gynnsamma fall, idag får man ympa) ”flor” på ytan.  Flor är en jästkaka av en speciell jästsvamp, Sacchoromyces Beticus (för övrigt samma svamp som ger den sk. andra jäsningen i Champagne), som skyddar vinet från oxidering och ger vinet en speciell karaktär.  Då flor ser ut som blommor så brukar man säga att ”vinet blommar”.
 
Vin som skall bli Oloroso förstärks istället till 18 % vilket omöjligör florbildning.  Då även Oloroso vinerna har kontakt med syre, samtidigt som det inte finns ett skyddande florlager, så mognar vinerna genom en oxidationsprocess vilket ger mörkare och fylligare vin.  Den höga alkoholhalten skyddar vinet mot de mikroorganismer som omvandlar vin till ättiksyra (vinäger).
 
Vinerna lagras på ekfat (botas, butts) i ett komplicerat stegsystem kallat Solera.  Solera fungerar så att man staplar ekfat ovanpå varandra med det fat som har det äldsta vinet i botten och det yngsta högst upp.  Man buteljerar från de understa tunnorna.  Dessa får sedan påfyllning från de näst understa tunnorna och systematiskt fylls allt på nedåt, vilket ger plats för den nya skörden i de översta tunnorna.  Detta är orsaken till att sherry aldrig är ett årgångsvin.  Med systemet så blandas ju hela tiden äldre med yngre vin, med andra ord så kan det finnas skvättar som är mycket gamla med i sherryn, detta då inga tunnor helt töms.

Viner att testa (dom två huvudtyperna):
Fino Sherry, 8294 Lustau La Ina, 81 kr.
Oloroso Sherry, 8239 Cuco Oloroso Dry, 85 kr.

Sherry är kanske världens mest underskattade vin och det är billigt!!!

1 kommentar

Under Allmänt, starkviner

Munskänkarnas 2-betygstenta 2016.

I lördags (2016-03-19) gick Munskänkarnas 2-betygprov av stapeln, uppdelat på en teoritenta och en praktisk provning.
 
Teoriprovet var uppdelat på tre delar, en första del (45p) med kryssfrågor där man kryssar i rätt svar bland fyra alternativ, en skrivdel (30p) där man med text svarar på frågor, och en fördjupningsdel (10p).  Del 3, fördjupningsdelen, handlade om Bordeaux.
 
I stort sett en bra teoritenta även om jag som vanligt hittar någon fråga här och där som jag inte håller med om vad som är rätt (d.v.s. vad som står i facit).
 
Den praktiska provet bestod av 7 viner uppdelade på 3 vita och 4 röda viner där man skall ”gissa” druvsort (2p), följt av land (1p) och vinregion (1p).  Man får ange ett 1’sta och ett 2’a alternativ, där 2’a alternativen ger halva poängen.  Maxpoängen blir sålunda 21p.
 
2betyg2016
 
Vita vinerna:

Bestheim Pinot Gris 2014 (2899, 95:-).
Pinot Gris, Frankrike, Alsace.
Känns som ett typiskt Pinot Gris.  Päron, druvig, något vax, och något honung i aromen.  Låg till medel syra och tydlig päron i eftersmaken.  Det godaste vinet bland ”vitingarna”…
 
Künstler Riesling Trocken 2014 (5375, 119:-).
Riesling, Tyskland, Rheingau.
Lime och tropisk frukt åt passionsfrukt, som åtföljdes av lite gummi, i aromen.  Krispigt vin med hög syra och passionsfrukt i smaken.  Om man tror att en av dom tre är en Riesling så borde valet falla på denna, annars ett lite intetsägande och tråkigt vin.  Nu är jag dock lite av en Moselnörd och vill ha sötma och tydlig petroleum i mina rieslingar…
 
La Chablisienne Chablis Premier Cru 2013 (6237, 169:-).
Chardonnay, Frankrike, Bourgogne.
Anything but Chardonnay!  Typiskt med äpplighet och smörighet, men ack så tråkigt.  Bra syra med viss beska i eftersmaken.  Smakar som ett syrligt omoget äpple.  Nej, inget vin för undertecknad men nog en typisk ”enklare” Chablis…

Röda vinerna:

Beni Duilio Chianti Classico Riserva 2011 (22328, 136:-).
Sangiovese, Italien, Toscana.
Enda vinet som var från reservalternativslistan då det aktuella systembolaget inte hade förstahandsalternativet – Terreno Chianti Classico – i sortimentet.
Vinet hade en medelhög intensitet med en ljusröd kant.  Fatigt med vanilj och en bränd ton mot tjära.  Annars röda bär i aromen.  I smaken sträv och torr, med röda bär och lite tjära.  Lite Nebbiolovibbar men strävheten är för låg.  Rökigheten kan kanske få tentander mot Sydafrika.  Svårt vin.

Tapiz Organic Reserve Malbec 2014 (6529, 150:-).
Malbec, Argentina, Mendoza.
Hög intensitet med mycket svärta och en blålila kant.  Även här tydliga fattoner men nu mer renodlat mot vanilj.  Detta ackompanjerades av mörka bär och viol (men jag vet ju vad det är…).  I smaken så var vinet fylligt och påtagligt stävt, bra syra och med lite sötma.  Tydligt Nya Världen men nog inte så lätt att gissa på ytterligare druva och/eller ursprung.  Tentans svåraste vin…

Baron de Ley Reserva 2011 (2525, 109:-).
Tempranillo, Spanien, Rioja.
Samma vin som förra året och dessutom på samma plats…
Medelhög till hög intensitet med röd färg och aningen tegelfärgad kant.  Här var det lite andra toner i aromen.  Örtighet åt dill kanske, något stall, tobak och röda bär mot körsbär.  Strävt och torrt.  Kan nog tas för en Sangiovese…

Black Stallion Cabernet Sauvignon 2013 (6207, 175:-).
Cabernet Sauvignon, USA, Kalifornien.
Hög intensitet och mörk färg med rödsvart kant.  Fruktig med mörka bär åt svarta vinbär, fatigt åt ceder och något kaffe i aromen.  Nya världen sötma, strävhet och viss bitterhet i smaken, detta tillsammans med lite tobak och viss ”kärnighet”.  Dom flesta borde hamna på Cabernet…
 
Skulle gärna se att Munskänkarna sammanställde resultat från 2, respektive 3 betygsprov, såtillvida att det hade varit intressant att se vad ”gemene man” har lätt, respektive svårt, att ”plocka”.  Frun plockade Malbec’en hemma som förstahandsval med motiveringen att det var såpass stödigt (fylligt, strävt, mörk frukt och Nya Världen sötma) som få andra viner brukar hålla i den ”aktuella” prisklassen.  Hon kände för övrigt inte ”min” violton.
 

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Munskänkarna, Viner

Munskänkarnas vintävling 2016

Söndagen den 28 februari hade jag och ”frugan” nöjet att få delta i Munskänkarnas vintävling sektionsnivå 2016 i Göteborgssektionen.  20-talet tävlande, jag tror det var 22 lag som slogs om plats i regionsfinalen i april.  Det gick hyfsat, vi kom på tredje plats med 17.5 poäng av 24 möjliga.  Bästa laget lyckades med konststycket att få hela 23 poäng, föjt av 2:an på 19 poäng.
 
Man fick sätta ett första och ett andrahandsalternativ där förstahandsalternativet gav 2 poäng för rätt druvsort, 1 poäng för rätt land och 1 poäng för rätt region.  Andrahandsalternativet gav halverad poäng.
 
Vinerna då?
 
vintavling2
 
De vita:
 
Louis Jadot Couvent des Jacobins 2014.
Charonnay, Frankrike, Bourgogne.

Druvigt, päron, apple, citrus och något uns honung.  Medelsyra.  Här gissade vi på Pinot Gris, Frankrike och Alsace i första hand och Chardonnay, Österrike och Bourgogne i andra hand. (2.5 poäng av 4).
 
Poole’s Rock Wines Cockfighter’s Ghost Riesling, 2009.
Riesling, Australien, South Australia.

Petroleum/diesel, rök, citrus, passionsfrukt.  Hög syra och lite sötma.  Våran gissning blev Rielsing, Tyskland, och Mosel, följt av Sauvignon Blanc, Australien, och South Australia.  (3 poäng)
 
Château Coucheroy 2011.
Sauvignon Blanc, Frankrike, Bordeaux.

Fat? (vi var osäkra), fläder, krusbär, passionsfrukt, citrus och någon oren ton. Bra syra.  Vår gissning blev Sauvignon Blanc, Frankrike och Loire, följt av Chardonnay, Nya Zeeland och Marlborough.  (3 poäng)
 
De Röda:
 
Louis M Martini Napa Valley Cabernet Sauvignon 2012.
Cabernet Sauvignon, USA, Kalifornien.

Blå lila färg med hög intensitet.  Fat, trä, vanilj och vanilj, mörka bär åt blåbär och russin i aromen.  Sträv, vanilj och cabbig (svarta vinbär) i smaken.  Klockren, vi båda var säkra på Cabernet Sauvignon, USA och Kalifornien.  Andra alternativet satte vi Malbec, Australien, och South Australia.  (4 poäng)
 
Cave de Tain Crozes Hermitage 2013.
Syrah, Frankrike, Rhône.

Rödlila färg med medelhög intensitet.  Röda och blåa bär, fat, sandelträ och gräsig i arom och smak.  Sträv och lite bitter.  Här var vi ute och ”cyklade” och satte Cabernet Franc, Frankrike och Loire i första hand, följt av Gamay, Italien och Bourgogne.  Och det var nog inte vinet det var fel på :-(, då det var många som plockade det på typicitet.  (1 poäng)
 
Baron de Ley Gran Reserva 2008.
Tempranillo, Spanien, Rioja.

Mörk röd färg med tegel kant.  Vanilj, stall, läder, tobak och lite dill.  Röda lite söta bär, torkad frukt.  Bra strävhet.  Även här var vi säkra och satte Tempranillo, Spanien och Rioja som första alternativ, följt av Grenache, Frankrike och Ribera del Duero som andra.  (4 poäng)
 
Vi får se om detta räcker till regionstävlingen…

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Munskänkarna, Viner

Systembolaget levererar INTE…

casanovadineri2010Gårdagens besvikelse.  2010 är lite av årtiondets årgång i Toskana för Brunello di Montalcino och har fått 98 av 100 av vardera WineSpectator, Robert Parker och Wine Enthusiast Magazine.  Man skriver typ ”2010 Brunello: The vintage of a lifetime”.  Hur som helst, jag hade spanat in uppskrivna Casanova di Neri 2010 och enligt Systembolaget så skulle dom ha 11 flaskor (Nordstan, Göteborg), varav jag hade tänkt att åtminstone lägga beslag på två.

Väl där så stämde antalet flaskor men årgången var 2011 trots att artikelnumret var detsamma, så det blev inget köp.  Systembolaget i ett nötskal!  Årgångar och åtgångshantering är inte deras bästa sida.  I min värld så blir en ny årgång en ny artikel med ett nytt artikelnummer.

systcasanova

Systembolaget har mycket att lära och borde spana in Vinmonopolet i Norge där man faktiskt ger just olika årgångar nya artikelnummer.  Tar vi nämnda Casanova så har dom årgångarna 2008, 2009 och 2010 tillgängliga och alla med egna artikelnummer.  Här lurar man inte sina kunder…

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Systembolaget, Viner

Ssstarkvin från Alsace…

imageHar druckit stöddiga Pinot’er från Rolly Gassman förr, men det här vinet – Rolly Gassman Pinot Noir de Rorshwihr 2003 – tar nog priset.  Trots sin ålder är vinet vigört och i strålande form.  I aromen återfinns röda bär, körsbär, plommon, lite russin och björnklister.  I smaken kommer steroiderna fram i form av hög alkoholhalt (16%) och påtaglig restsötma.  Ett utomordentligt vin med starkvinsambitioner…

Men smakar det så kostar det.  535  kronor för en Pinot Noir från Alsace, och ”ja, det är värt det!”.
Systembolaget, 78881 Rolly Gassman.

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Viner