Tag Archives: bandol

Mourvedre och Brett…

Vilket kom först, hönan eller ägget?

Den blå druvan Mourvédre, ja egentligen dom resulterande vinerna, kan ha en tydlig animalisk stallig ton som ofta associeras till ”brett”.  Egentligen till en infektion av jästsvampen Brettanomyces och den ton den kemiska substansen 4-etylfenol (ja även 4-ehylguajakol) ger till dom färdiga vinerna.  4-etylfenol doftar nämligen stall, läder och ”svettig sadel”.  Den här karaktären, förekomsten av 4-etylfenol, hänger ofta ihop med traditionell vintillverkning och hantering av viner i gamla träfat, och det faktum att man har just svampen Brettanomyces i sin ”källare”.  Faktiskt så kommer svampen in med druvorna då den i likhet med vanlig jäst återfinns i skalen.  Traditionell vintillverking där man inte sätter till kultiverad jäst, ihop med sparsamhet med SO2, ger per automatik mer benägenhet även för Brettanomces att ”verka”.
 
Wineanorak skriver exempelvis:  ”The conclusion seems to be that brettanomyces is widespread, and virtually every barrel of red wine has the potential to go bretty. Create the right environment for it, and you’ll have a brett infection.”
http://www.wineanorak.com/brettanomyces.htm
 
Dock när det gäller Mourvédre så är druvan dels reduktiv, dvs den bildar lätt reduktiva aromer som många menar ger de resulterande vinerna just en animalisk ton, och dels så innehåller den helt på ”egen hand” försubstanser till 4-etylfenol, exempelvis kumarinsyra.  D.v.s. man kan lätt tänka sig att druvan, eller snarare dess viner, både genom dess reduktiva karaktär och dess innehåll av substanser som lätt omvandlas till 4-etylfenol, får en stallighet oavsett förekomsten av Brettanomyces.  D.v.s. utan att man för den delen har en infekterad källare, eller mer infektion än vad som är brukligt.  Så jag skulle vilja sticka ut hakan och påstå att dett är fel att säga att Mourvédre har en benägenhet att infekteras av Brettanomyces, för detta vet man inte.  Men detta är inte samma sak som att druvan lätt ger en ”brettig” karaktär i dom resulterande vinerna.  Intressant eller hur?
 
David Picard skriver i sin avhandling vid Universidade de Lisboa, REFINING BRETTY WINE, Aromatic integration of Brett metabolites through microoxygenation:  ”Some varieties – for example Mourvèdre – are richer in 4-ethylphenol precursors and hence need more careful handling at the cellar if bretty aromas are to be avoided.”
 
Pierre Perrin – Decanter interview:  ”A period of collaboration with consultant oenologist Dr Pascal Chatonnet of Bordeaux (1997–2002) concluded that ‘brett’ was perceivable at a high level in some older vintages but that it was also often confused with the characteristics of Mourvèdre.”
http://www.decanter.com/features/pierre-perrin-decanter-interview-247822/
 
Hur som helst så kan viner på Mourvédre vara fantastiskt goda.
 
WineFolly beskriver karaktären som:
Mourvedre is a meaty and full-bodied red wine.  The smell of Mourvedre is an explosion of dark fruit, flowers like violet and herbaceous aromas of black pepper, thyme, and red meat.  In regions such as Bandol, France and Jumilla, Spain, Mourvedre wine can have a very gamey taste.  Some believe the unctuous aromas in many Mourvedre wines are in part due to a wine fault called reduction.”
http://winefolly.com/review/mourvedre-wine/
 
Jag själv, i fallet typisk Bandol, beskriver karaktären såsom:
Mörka bär (björnbär, svarta vinbär), örter, blommor (viol), tobak, animaliska inslag åt kött och stall, läder, mm.  Man ser ofta att man på engelska använder begrepp som ”garrigue” (örtighet åt rosmarin, lavendel, mejram, enbär, etc), ”game” (vilt, köttig) och ”farmyard” (alltså ladugård).  Färgen är ofta mörkt vinröd mot svart.  Unga viner är ofta strama med mycket tanniner.  De bättre vinerna anses behöva 10 års lagring på flaska för att komma till sin rätt, även om de är goda från början.

Den enda Bandol som finns i Systembolagets ordinarie sortiment är:
La Bastide Blanche Bandol 2014.
bastideblance
Om ni inte har provat denna så är det mycket vin och karaktär för ”ynka” 170 kronor.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt

Bandol, Bandol och Bandol…

Jag hade förmånen att få Munskänkarnas resestipendium* (Göteborg) förra året vilket fick bli ett bidrag till familjens semestertur till Provence och mer specifikt till Cassis och Bandol.  Årets semester blev en ”retur” där vi förutom semester även köpte in vinerna till nedanstående vinprovning som hölls på restaurang Le Village i Göteborg i går.

Bandol är ett unikum när det gäller vin.  I Frankrikes extremaste mesoklimat, en amfiteater som ger en skyddad liten värld där supervarmklimatsdruvan Mourvedre härskar, görs tuffa, traditionella och animaliska viner.  Detta åtminstone om man ”pratar” om dess röda viner.  Vill du läsa mer om Bandol så ladda gärna hem min reseberättelse från förra årets resa.

Reseberättelse Bandol.

Vinerna då?  Det blev ett rosévin och sex ”rödingar”…

image

Domaine Tempier Cuveer Classique Rose 2012
Förvin som bjöds på under föredraget.  Lite ovanligt såtillvida att vinet var lätt och persikostinnt i näsan medan det var mer fylligt och eldigt i munnen.  Och detta ihop med just persika och lite tanniner.

Domaine Tempier Cuveer Classique 2011
Kvällens personliga favorit ihop med den åldrade Suffrene’en.  Båda dessa viner hade angenäma animaliska inslag, där denna (tempiern alltså!) hade mer vilt, chark och aningen stall i aromen medan Suffrene’en hade mer gödsel och läder.  Tempiern drog fruktmässigt åt röda bär och då framförallt åt lingon.  Tydliga toner av kaffe och tobak kunde också identifieras.  Aromkomponentera återkom i smaken där dom åtföljdes av en rejäl strävhet.  Ett gott ungt vin med mycket karaktär!

Chateau Jean-Pierre Gaussen Longue Garde 2011
Bärigast i ”heatet” med både mörka och röda bär, åt björnbär och hallon.  Mullbär brukar man kunna se som beskrivning på bandol’er och visst här är dom kanske…  Annars viss blommighet åt viol och något stall.  I smaken så är vinet fylligt, kryddigt och rejält strävt.

Domaine la Suffrene 2010
Ett vin (bland några andra) som gav mig lite ”bordeauxvibbar”.  Kände både svarta vinbär och paprika men även röda bär åt lingon.  Läder återfanns även här.  I smaken som var påtagligt sträv hittade jag även en angenäm ton åt nypon.

Domaine la Suffrene 1998
En goding med tydliga mognadstoner i såväl arom som smak.  Torkad frukt, tobak, stall, gödsel och en massa läder.  Hittade dessutom en aningen ingefära i aromen.  Lång ”lädrig” eftersmak.  Fortfarande med tydlig strävhet och (inte minst) eldighet, ngt som (för övrigt) alla viner uppvisade mer eller mindre utav.

Chateau la Rouviere 2007 (Dom Bunan)
Bordeaux’ig ihop med sin något äldre ”syster” såtillvida att båda vinerna är ”dammiga” med lite paprika och lite cederträ.  I övrigt en tydlig örtighet ihop med mörka bär (framförallt blåbär), läder, lakrits och något stall.  Aromen gick igen i smaken.  Dessutom eldigt, kryddigt och stävt.

Chateau la Rouviere 2004 (Dom Bunan)
Cederträ, lakrits, mörka bär (åt blåbär kanske) och örtigt i aromen.  Strävt med bra syra.  Inget fel på vinet men det var lite karaktärslösare än resten av vinerna och då även det yngre ”syskonet”.

Efter provningen serverades Boeuf Bourguignon och till det ytterligare en Bandol nämligen La Bastide Blanche 2011 från ”bolagets” ordinarie sortiment. Ett utmärkt vin som jag dock ej fick med mig några noteringar på.

1 kommentar

Filed under Allmänt, Munskänkarna, Viner

Reseberättelse – Bandol

bandol_ludvig
För att ”sätta sprätt” på ett stipendium så valde vi (jag, min fru Karin samt busfröna Ludvig och Evelina) i somras att resa till fantastiska Provence och det alltid intressanta vindistriktet Bandol. Vi utgick från det lilla pittoreska fiskesamhället Cassis, där vi hyrde en lägenhet. Särskilt mycket fiske finns nog inte kvar men trots horderna med turister har Cassis viss charm. Vi gjorde därifrån besök i såväl staden Bandol som appellationen med samma namn. På följande sidor följer dels en beskrivning av Bandol och dess viner, men också en närmare beskrivning av de producenter vi valde att besöka.

Historisk bakgrund:

Provence historia av vinodling går tillbaka minst 2600 år och grekisk kolonissation. Fokaierna – som handelsfolket hette – grundade byn Torroeis som låg nära Castellet och började odla vin. Ja, det kan faktiskt kanske vara här – i och runt Bandol – som organiserad vinodling för första gången ”såg sitt ljus” i Frankrike. Runt 125 f.kr. tog romarna över, byn blev Torroeis Torroentum, och den första exporten av vin ”kom igång” (*1). Det finns fortfarande spår av terrasser kvar från den här tiden.

De mörka vinerna från Bandol var berömda redan på 1600-talet för sin kvalitet och hållbarhet. Tack vare sin djuphamn så fick ”kommunen” Bandol en betydande export under 1700-talet. Louis XV sägs exempelvis ha druckit Bandol vid sitt hov i Versailles.

Efter vinlusen härjningar (1870-72) hotades vinets kvalitet då vingårdarna planterades med mer lättodlade och sämre druvsorter. 1890-1914 hade nästintill all Mourvèdre försvunnit. Här har Domaine Tempier, eller snarare dess ägare Lucien Peyraud (*2), haft en stor betydels för den väg distriktet och dess viner tagit. Lucien Peyraud förespråkade återplantering av Mourvèdre och var drivande för att skapa en egen appellation, något som också blev verklighet i november 1941. Appellationsreglerna har sedan dess garanterat ett minimum av 50% Mourvèdre i vinerna.

Ett mer nutida hot mot appellationen är närheten till Marseille liksom också, kanske något förvånande, solkustens turister. Vinrankorna konkurrerar med bostadsbyggandet om marken och turisternas efterfrågan av snabbproducerad rosé sker på bekostnad av mer kvalitativ vinproduktion. De röda vinerna minskar stadigt och idag är närmare 2/3-delar av produktionen rosé.

*1. Marinbiologer har konstaterat att vin skeppades ut från Bandol, och dess hamn, redan under romartiden.
*2. Lucien Peyraud gifte sin 1936 Lulu Tempier (dotter till Alphonse Tempier) och fick, tillsammans med hustrun Lulu, Domaine Tempier som bröllopsgåva. Han började med att studera Bandols historia och konstaterade att vinerna innan vinlusens härjningar var gjorda huvudsakligen på Mourvèdre. (Tja, det sägs faktiskt att det med bröllopsgåvan även följde med en flaska pre-phylloxera vin som blev inspirationen.) Det blev i alla fall därefter lite av en livsuppgift för Lucien att få Bandol att återfå sin forna glans, och återinföra Mourvèdre som dominerande druvsort. 1945 blev han president i Bandols vinoldarsammanslutning och 1947 tom medlem i INAO, dvs den instans som reglerar frankrikes appellationer. Lucien gick vidare till himmelska domäner 1996, och egendomen drivs idag av Daniel Ravier (manager). Äger gör dock fortfarande familjen Tempier.

Vill du läsa hela reseberättelsen (dvs fortsättningen) så finns den att ladda hem här: 2013_07_reseberattelse_bandol

2 kommentarer

Filed under Allmänt, Geografi, Viner