Tag Archives: mourvedre

Mourvedre och Brett…

Vilket kom först, hönan eller ägget?

Den blå druvan Mourvédre, ja egentligen dom resulterande vinerna, kan ha en tydlig animalisk stallig ton som ofta associeras till ”brett”.  Egentligen till en infektion av jästsvampen Brettanomyces och den ton den kemiska substansen 4-etylfenol (ja även 4-ehylguajakol) ger till dom färdiga vinerna.  4-etylfenol doftar nämligen stall, läder och ”svettig sadel”.  Den här karaktären, förekomsten av 4-etylfenol, hänger ofta ihop med traditionell vintillverkning och hantering av viner i gamla träfat, och det faktum att man har just svampen Brettanomyces i sin ”källare”.  Faktiskt så kommer svampen in med druvorna då den i likhet med vanlig jäst återfinns i skalen.  Traditionell vintillverking där man inte sätter till kultiverad jäst, ihop med sparsamhet med SO2, ger per automatik mer benägenhet även för Brettanomces att ”verka”.
 
Wineanorak skriver exempelvis:  ”The conclusion seems to be that brettanomyces is widespread, and virtually every barrel of red wine has the potential to go bretty. Create the right environment for it, and you’ll have a brett infection.”
http://www.wineanorak.com/brettanomyces.htm
 
Dock när det gäller Mourvédre så är druvan dels reduktiv, dvs den bildar lätt reduktiva aromer som många menar ger de resulterande vinerna just en animalisk ton, och dels så innehåller den helt på ”egen hand” försubstanser till 4-etylfenol, exempelvis kumarinsyra.  D.v.s. man kan lätt tänka sig att druvan, eller snarare dess viner, både genom dess reduktiva karaktär och dess innehåll av substanser som lätt omvandlas till 4-etylfenol, får en stallighet oavsett förekomsten av Brettanomyces.  D.v.s. utan att man för den delen har en infekterad källare, eller mer infektion än vad som är brukligt.  Så jag skulle vilja sticka ut hakan och påstå att dett är fel att säga att Mourvédre har en benägenhet att infekteras av Brettanomyces, för detta vet man inte.  Men detta är inte samma sak som att druvan lätt ger en ”brettig” karaktär i dom resulterande vinerna.  Intressant eller hur?
 
David Picard skriver i sin avhandling vid Universidade de Lisboa, REFINING BRETTY WINE, Aromatic integration of Brett metabolites through microoxygenation:  ”Some varieties – for example Mourvèdre – are richer in 4-ethylphenol precursors and hence need more careful handling at the cellar if bretty aromas are to be avoided.”
 
Pierre Perrin – Decanter interview:  ”A period of collaboration with consultant oenologist Dr Pascal Chatonnet of Bordeaux (1997–2002) concluded that ‘brett’ was perceivable at a high level in some older vintages but that it was also often confused with the characteristics of Mourvèdre.”
http://www.decanter.com/features/pierre-perrin-decanter-interview-247822/
 
Hur som helst så kan viner på Mourvédre vara fantastiskt goda.
 
WineFolly beskriver karaktären som:
Mourvedre is a meaty and full-bodied red wine.  The smell of Mourvedre is an explosion of dark fruit, flowers like violet and herbaceous aromas of black pepper, thyme, and red meat.  In regions such as Bandol, France and Jumilla, Spain, Mourvedre wine can have a very gamey taste.  Some believe the unctuous aromas in many Mourvedre wines are in part due to a wine fault called reduction.”
http://winefolly.com/review/mourvedre-wine/
 
Jag själv, i fallet typisk Bandol, beskriver karaktären såsom:
Mörka bär (björnbär, svarta vinbär), örter, blommor (viol), tobak, animaliska inslag åt kött och stall, läder, mm.  Man ser ofta att man på engelska använder begrepp som ”garrigue” (örtighet åt rosmarin, lavendel, mejram, enbär, etc), ”game” (vilt, köttig) och ”farmyard” (alltså ladugård).  Färgen är ofta mörkt vinröd mot svart.  Unga viner är ofta strama med mycket tanniner.  De bättre vinerna anses behöva 10 års lagring på flaska för att komma till sin rätt, även om de är goda från början.

Den enda Bandol som finns i Systembolagets ordinarie sortiment är:
La Bastide Blanche Bandol 2014.
bastideblance
Om ni inte har provat denna så är det mycket vin och karaktär för ”ynka” 170 kronor.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt

På tal om Mourvèdre

tempier
 
Världens 14’de mest odlade druvsort Mourvèdre (eg. Monastrell som druvan heter i ursprungslandet Spanien) är en fantastisk blå druvsort…  Den är väldigt begränsad i sin utbredning (hela 97% av odlingarna finns i Spanien och Frankrike) samtidigt som den ändå ståtar som viktig blandningskomponent i viner såsom Châteauneuf-du-Pape och Bandol.  Nedanstående utläggning hoppas jag svarar såväl på varför druvan är så begränsad i sitt ursprung som varför den gör unika och ofta t.o.m. enastående viner.

NAMN.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Synonymer:  Mourvèdre, Balzac  (Frankrike), Monastrell  (Spanien), Mourvèdre, Mataro  (USA, Australien), …
 
En rolig synonym som förekommer i Frankrike är ”Estrangle-chien” som betyder ungefär hundstryparen refererande till dess tendens att ge tanninrika viner.
 
Det finns ytterligare en mängd synonymer, men dessa är inget man lär stöta på annat än just lokalt.  Mourvèdre/Monastrell skall dock inte förväxlas med halvsyskonet Graciano som förvillande kallas för Morastell i Languedoc eller – än mer förvillande – för Monastrell med tillägsnamn i delar av Spanien.

URSPRUNG.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]
 
Mourvedre är gammal (troligtvis uråldrig) druvsort av spanskt ursprung.  Spanskt och spanskt förresten?  Man spekulerar i att druvsorten introducerats i spanska katalonien av fenicierna redan runt 500 före kristus.  Franska namnet Mourvèdre tros komma från staden Sagunto (f.d. Murviedro, Mourvèdre på Katalanska) i Valencia.  Det spanska namnet Monastrell lär istället komma från från latinska monasteriellu som betyder kloster.  Första omnämningen är från sena 1300-talet från just Spanien och Katalonien (Francesc Eiximens, Terc de Crestia, 1384).  Man tror att druvan var etablerad i Roussillon på 1500-talet varifrån den spridit sig vidare till Provence och Rhônedalen.  Den var väletablerad i Frankrike fram till vinlusens härjningar i slutet på 1800-talet då den nästintill blev utrotad.  Den kom till Kalifornien och Australien i mitten av 1800-talet.  [Ref.1]
 
Att Mourvèdre och Monastrell är samma druvsort är bekräftat trots att det ifrågasattes i slutet av 1990-talet efter DNA analyser från US Davis, men det visade sig att man hade ”blandat ihop” prover.  Man har även visat ett nära släkskap med Graciano där man tror att dom båda druvorterna åtminstone är ”halvsyskon”, dvs dom delar minst en ”förälder”.

UTBREDNING.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Mourvédre (Monastrell) är världens 14’de mest odlade druvsort (den 10’de mest odlade blå druvan efter Cabernet Sauvignon, Merlot, Tempranillo, Syrah, Grenache, Pinot Noir, Mazuelo, Bobal och Sangiovese) med 69 850 ha (1.5%) av världsarealen.  Spanien dominerar stort med över 80% av arealen följt av Frankrike med sina 13%.
 
I Spanien är Monastrell visserligen den 5’e mest oldade druvsorten men den gör ändå inte speciellt mycket väsen ifrån sig.  Främst odlas den i regionerna Valencia och Murcia.  Med få undantag så kommer inga stora viner härifrån. 
 
I Frankrike odlas Mourvèdre främst i Provence (~2 400 ha), Södra Rhône och i Languedoc.  I Södra Rhône ingår den som en viktig blandningskomponent i självaste Châteauneuf-du-Pape, i Provence som huvudkomponent i dom röda vinerna från Bandol och som blandningskomponent i andra viner från regionen.  Vill man utforska Mourvèdre så är det i Bandol man hittar dom bästa vinerna…
 
En av orsakerna till den relativt låga spridningen/utbredningen är druvans höga ”krav” för optimal mognad (en annan orsak dess tendens till att ge reduktiva viner, se mer under karaktäristik nedan).  Mourvèdre är nämnligen en extrem varmklimatsdruva som knoppar och mognar sent, kräver mycket värme och sol, samtidigt som den även är känslig för låga temperaturer (även under vintern).  Detta kombinerat med att den har ett extrem kort ”skördefönster”, varefter syranivåerna snabbt sjunker samtidigt som druvorna skrumpnar resulterande i viner som smakmässigt ”går mot” katrinplommon.  Dessutom så är druvan känslig för torka och behöver ha kontinuerlig tillgång på vatten, företrädesvis genom fuktig jord, detta då den även är känslig mot mjöldagg.  Mistralen och dess upptorkande verkan gör både södra Rhône och delar av Provence till idealiska mesoklimat.

Mourvèdre per uppodlad areal i världen 2010.  [Ref.2]
Land: Areal [ha] [%]
Spanien 58 406 83,6
Frankrike 9 363 13,4
Australien 692 1,0
USA 404 0,6
Sydafrika 403 0,6
Övriga 582 0,8
Totalt: 69 850


KARAKTÄRSTIK (VIN).
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Karaktärstiken då?  Mourvèdre brukar beskrivas som en reduktiv druvsort vilket också är orsaken till att vinerna ofta får en stallig och animalisk karaktär.  För att hålla karaktären i ”schack” så brukar vinerna ofta syresättas mer än brukligt under vintillverkningen.  Dessutom är Mourvèdre rik på antixodanter, inte minst nyttiga reservatrol, vilket gör vinet förhållandevis nyttigt och inte minst lagringsbeständigt.
 
Jancis Robinson skriver exempelvis ”The wine produced by Mourvèdre vines in Bandol’s dry, garrigue-scented vineyards tends to be extremely deep purple in youth, pretty tough and notably potent with a very strong gamey, almost animal scent in youth which wine enthusiasts tend to love or loathe.  This can be exacerbated by Mourvèdre’s tendency to reduction, a propensity to produce the rather off-putting odour of bad eggs if it is not exposed to enough oxygen during winemaking.  This is not a fatal flaw;  it can be remedied by aerating the wine, by copper fining or by simply dropping a copper coin in a glass, but it does mean that Bandol’s winemakers have learnt to take particular pains when vinifying Mourvèdre”.  Självaste Pierre Perrin (Chateau de Beaucastel) ”For winemaking, some varieties are originally very reductive”, ”We have to give oxygen to them, but not as much as they need, to keep a little reduction for bottling”.  [ref.3-4]
 
En bra Mourvèdre (eg snarare en typisk röd Bandol) doftar/smakar:  mörka bär (björnbär, svarta vinbär), örter, kryddor (svartpeppar kanske?), blommor (viol), tobak, animaliska inslag åt kött och stall, läder, mm.  Man ser ofta att man på engelska använder begrepp som ”garrigue” (örtighet åt rosmarin, lavendel, mejram, enbär, etc), ”game” (vilt, köttig) och ”farmyard” (alltså ladugård).  Färgen är ofta mörkt vinröd mot svart.  Unga viner är ofta strama med mycket tanniner.  De bättre vinerna anses behöva 10 års lagring på flaska för att komma till sin rätt, även om de är goda från början.
 
Viner att rekommendera då?  Lite svårt då Bandol lyser med sin frånvaro på vårat ”braiga” statliga monopol.  2262 La Bastide Blanche är den enda rödingen som finns i ordinarie sortimentet och väl värt sina 159 kronor.  Domaines Bunan har flera viner i beställningssortementet och är en bra producent.  2126 Vedré (Jumilla) är en av dom få spanjorerna.  Obs! viner med Mourvèdre som dominerande druvsort. 
 
Referenser:
1. J Robinson et al., ”Wine Grapes: A complete guide to 1,368 vine varieties, including their origins and flavours”, 2012, ISBN 9781846144462.
2. Kym Anderson – ”Which Winegrape Varieties are Grown Where?”, ISBN 978-1-922064-67-7, Wine Economics Research Centre.
3. Jancis Robinson, Mourvèdre.
4. James Goode, Reduced Circumstances, Harpers, 8/4/2004.

Se även:
vininfo – Bandol, Bandol och Bandol.
vininfo – På tal om Gewurztraminer…
vininfo – På tal om Riesling…
vininfo – På tal om Sauvignon Blanc…

Textmaterialet ovan har utgjort underlaget till svenska Wikipedias artikel om Monastrell (Mourvèdre).  Ett material som lades ut på Wikipedia av undertecknad den 27 januari 2016.

Redigerades 2016-07-05, Lars Jonsson.

4 kommentarer

Filed under Allmänt, Druvor, Statistik

Reseberättelse – Bandol

bandol_ludvig
För att ”sätta sprätt” på ett stipendium så valde vi (jag, min fru Karin samt busfröna Ludvig och Evelina) i somras att resa till fantastiska Provence och det alltid intressanta vindistriktet Bandol. Vi utgick från det lilla pittoreska fiskesamhället Cassis, där vi hyrde en lägenhet. Särskilt mycket fiske finns nog inte kvar men trots horderna med turister har Cassis viss charm. Vi gjorde därifrån besök i såväl staden Bandol som appellationen med samma namn. På följande sidor följer dels en beskrivning av Bandol och dess viner, men också en närmare beskrivning av de producenter vi valde att besöka.

Historisk bakgrund:

Provence historia av vinodling går tillbaka minst 2600 år och grekisk kolonissation. Fokaierna – som handelsfolket hette – grundade byn Torroeis som låg nära Castellet och började odla vin. Ja, det kan faktiskt kanske vara här – i och runt Bandol – som organiserad vinodling för första gången ”såg sitt ljus” i Frankrike. Runt 125 f.kr. tog romarna över, byn blev Torroeis Torroentum, och den första exporten av vin ”kom igång” (*1). Det finns fortfarande spår av terrasser kvar från den här tiden.

De mörka vinerna från Bandol var berömda redan på 1600-talet för sin kvalitet och hållbarhet. Tack vare sin djuphamn så fick ”kommunen” Bandol en betydande export under 1700-talet. Louis XV sägs exempelvis ha druckit Bandol vid sitt hov i Versailles.

Efter vinlusen härjningar (1870-72) hotades vinets kvalitet då vingårdarna planterades med mer lättodlade och sämre druvsorter. 1890-1914 hade nästintill all Mourvèdre försvunnit. Här har Domaine Tempier, eller snarare dess ägare Lucien Peyraud (*2), haft en stor betydels för den väg distriktet och dess viner tagit. Lucien Peyraud förespråkade återplantering av Mourvèdre och var drivande för att skapa en egen appellation, något som också blev verklighet i november 1941. Appellationsreglerna har sedan dess garanterat ett minimum av 50% Mourvèdre i vinerna.

Ett mer nutida hot mot appellationen är närheten till Marseille liksom också, kanske något förvånande, solkustens turister. Vinrankorna konkurrerar med bostadsbyggandet om marken och turisternas efterfrågan av snabbproducerad rosé sker på bekostnad av mer kvalitativ vinproduktion. De röda vinerna minskar stadigt och idag är närmare 2/3-delar av produktionen rosé.

*1. Marinbiologer har konstaterat att vin skeppades ut från Bandol, och dess hamn, redan under romartiden.
*2. Lucien Peyraud gifte sin 1936 Lulu Tempier (dotter till Alphonse Tempier) och fick, tillsammans med hustrun Lulu, Domaine Tempier som bröllopsgåva. Han började med att studera Bandols historia och konstaterade att vinerna innan vinlusens härjningar var gjorda huvudsakligen på Mourvèdre. (Tja, det sägs faktiskt att det med bröllopsgåvan även följde med en flaska pre-phylloxera vin som blev inspirationen.) Det blev i alla fall därefter lite av en livsuppgift för Lucien att få Bandol att återfå sin forna glans, och återinföra Mourvèdre som dominerande druvsort. 1945 blev han president i Bandols vinoldarsammanslutning och 1947 tom medlem i INAO, dvs den instans som reglerar frankrikes appellationer. Lucien gick vidare till himmelska domäner 1996, och egendomen drivs idag av Daniel Ravier (manager). Äger gör dock fortfarande familjen Tempier.

Vill du läsa hela reseberättelsen (dvs fortsättningen) så finns den att ladda hem här: 2013_07_reseberattelse_bandol

2 kommentarer

Filed under Allmänt, Geografi, Viner