Etikettarkiv: Piemonte

Då har man druckit en massa Freisa…

freisa
 
Herregud!  Röda bär åt jordgubbshållet, bläckighet, örtighet (timjan, salvia kanske), teblad, nypon i arom och smak.  Dessutom mörka, lågviskösa, syrliga, småbittra och rejält sträva viner.  Några var kryddiga, andra småspritsiga (It: ”vivace”) och ytterliggare några hade en ton av björnklister.  Frugan kände även lite skumbanan och smultron i några när hon fick smaka rester som jag hade med från vinprovningen med hela 10 st olika Freisa viner, nio ”ungdomar” en ”pensionär”…  Har troligtvis smakat någon enstaka Freisa förr men nu fick man verkligen känna på druvan och de viner den kan åstadkomma.
 
Freisa som troligtvis är förälder till både Nebbiolo och ”franska” Viognier visade framfötterna och gav mersmak…  Annars en tämligen ovanlig italiensk druvsort.  2010 så var den uppodlade arealen på endast 1049 ha och då i Piemonte.  Nja, det lär finnas små odlingar även i Kalifornien.  En specialvariant är Freisa Nebbiolata (görs även på Barbera) där Freisa must fått jäsa på ripassovis med druvskalsrester från Nebbiolo.  Har inte smakat men Jancis Robinson skriver i sitt lexikon att vinerna har ett överflöd av tanniner.  Finns för närvarande tre Freisa på ”bolaget” varav en är mer ambitiös, G.D. Vajra Langhe Freisa Kyé 2011.  Prova den…

Tack Mats (Munskänkarna Göteborg) för upplevelsen…

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Druvor, Viner

”Lo scandalo del vino al metanolo”

Ni kommer kanske ihåg rubrikerna från 2012 när turister blev metanolförgiftade av drinkar i Indonesien.  Något jag missat och som jag dök på när jag läste om druvan barbera häromdagen var den stora metanolskandalen i Italien för närmare 25 år sedan.  Min barberaläsning blev istället ett nördigt djupdyk på skandalen och dess konsekvenser.

Under de senaste 25 åren har Piemonte (eg. i hela Italien), när det gäller vinproduktion och hantering, genomgått en betydande strukturell förändring mot en högre kvalitet.  Exempelvis genom striktare lagstiftning, omfattande kontroller och inte minst genom idogt arbete av många ledande vinproducenter. En förändring som, mångt och mycket, är förknippat med den skandal som inträffade 1986 och blev känd som ”metanolvinskandalen”.  En skandal med katastrofala följder; många förgiftade, 23 döda och över 50 blinda.  Exporten kollapsade med en tredjedel och sjönk från 18 till 11 miljoner hektoliter.

”riktigt italienskt vin föddes exakt den dagen för tjugo år sedan”
il vino italiano, quello vero, è nato esattamente in quella data di venti anni fa
– Alessandro Regoli, il direttore di WineNews – 14 Febbraio 2006.

barberametanoloSkandalen utbröt i mars 1986 med dom första förgiftningarna och undersökningar påvisade både skrupelfria handlare och vinproducenter som medvetet satt till billig metanol för att till synes öka kvaliteten på dåliga viner.  Faktiskt hela 60-talet företag, från Piemonte i norr till Apulien i söder, var inblandade i härvan.  Initialt hittades fyra kontaminerade viner som alla marknadsfördes av Vincenzo Odore di Incisa Scapaccino (Barbera del Piemonte, Barbera d’Asti, Barbera del Monferrato och Cortese del Piemonte).  18 personer åtalades, 12 dömdes varav 7 för multipla mord.  En vinproducent som dömdes (tillsammans med sin son) var Giovanni Ciravegna som, förutom att man tillverkat Odore-vinerna, även hade en historia av vinförfalskningar sedan tidigare och då även med tillsatts av metanol.  Mängder med kontaminerat vin beslagtogs i både Italien och utomlands, bl.a. i Frankrike och Tyskland.  Om ens något skulle kunna vara lustigt i sammanhanget så är det kanske endast möjligtvis namnet på en av dom huvudåtalade firmorna nämligen Antonio FUSCO di Manduria.

Hur som helst så ledde eländet i slutändan till en bättre struktur i den italienska vinindustrin och inte minst till bättre viner.

Källor:
* Sociologia Ruralis, Vol 52, Number 3, July 2012, “In Pursuit of Quality. The Institutional Change of Wine Production Market in Piedmont
* La Stampa Opinioni 16/11/2010, “Il silenzi e le preghiere del ‘cavaliere metanolo’
* Der Spiegel 14/1986, ”Tod in Italien
* New Scientist 10 April 1986, ”Italy’s poisoned wine scandal unfolds

2 kommentarer

Under Allmänt, Historia, Naturvetenskap

Veckans vin (lik) !

Malvira Roero Superiore Trinità 2000

Lik såtillvida att det är ett vin som jag och min fru köpte 2003/2004 på plats hos just Malvira i Piemonte men som sedan legat bortglömt i låda i nu 10 år.

Malvira

Vinet.   Fylligt och komplext, tydlig syltig jordgubbsfrukt med lagringstoner åt russin, tobak och stall.   Parfymerat och blommigt.   Markerad strävhet och en lång varm (eldig) eftersmak.  Häääärligt vin!

Roero DOCG (Arneis di Roero DOCG) är en appellation (i Piemonte, Italien) som omfattar 4  kommuner och delar av 14  andra.   Upplyftes till DOCG på julafton 2004.   Hela appellationen innesluts av den generella Langhe appellationen.   Roero omfattar dels de uppskattade vita arneisvinerna Roero Arneis (602  ha, 2008), gjorda på druvan med samma namn Arneis (ibland också kallad Barolo Bianco), dels Roero Arneis Spumante och slutligen de prisvärda lite lättare röda nebbiolovinerna Roero (198  ha, 2008).   Arneisvinerna var tidigare eftersökta bordsviner innan de tillslut 1989 upptogs i Roero appellationen med tillägget Arneis.   Druvan kan även ingå i de röda Roero vinerna då det finns krav på att Roero görs på druvor som vuxit i vingårdar där 2-5  % måste utgöras av just vita Arneis druvor.  De flesta vinerna är dock gjorda på enbart Nebbiolo.

Malvirà är ledande i Roero och den första producenten som visade vad Arneis druvan kan åstadkomma.  Egendomen, som etablerades på 1950-talet, drivs av bröderna Roberto och Massimo Damonte och är belägen i Canale (15 km från byn Alba).  En mängd olika viner görs, däribland både oekad (Renesio) och ekad Roero Arneis (Saglietto).  Även röda, Nebbiolo-baserade, Roero viner görs (som vinet ovan är ett exempel på).  På egendomen finns både hotell och restaurang.

Lämna en kommentar

Under Geografi, Viner