Tag Archives: sangiovese

Sangiovese och Garganega måste ha levt i synd…

…åtminstone så kryllar det av släktingar…
 
Mycket arbete har lagts ner på att hitta ursprunget (dvs ”föräldrarna”) till Sangiovese och Garganega men även deras eventuella släktskap med andra framförallt italienska druvsorter.  Arbete som gett resultat såtillvida att man har hittat ett antal druvsorter som är såpass nära släkt (en generation) att dom antingen är avkommor (mest troligt) eller minst ena föräldern i respektive föräldrapar.  För att fastslå ev. föräldraskap) så måste man nämligen, m.h.a. DNA analys (och s.k. ”genotyping”), hitta två druvsorter för vardera Sangiovese (eller för den delen Garganega) som kan matchas tillräckligt väl (med s.k. mikrosatellitmarkörer) vilket man ännu – till dags dato – har (eller inte har) lyckats med.  Åtminstone är man inte överens…
 
Vecchi Staraz (et.al.) skriver ”Parent–offspring relationships are much more difficult to infer when the pair cannot be identified.  Nevertheless, one parent of ‘Sangiovese’ could be within the identified kin group, but the high genetic similarity revealed between ‘Sangiovese’and its kin group rather suggests sibling relationships…
 
Vouillamaoz (et.al.) föreslog 2004/2007 druvsorterna Ciliegiolo och Calabrese di Montenuovo som föräldrar till Sangiovese, men knappt hade ”skrivmaskinsdammet” hunnit lägga sig förrän nämnda Vecchi Staraz (et.al.) 2007 visade att Ciliegiolo kanske snarare är en avkomma till Sangiovese och den portugisiska druvan Muscat Rouge de Madère.  Något som förstås omöjligjör det omvända då man knappast kan vara både förälder och avkomma samtidigt.  Resultat som delvis bekräftats av Crespan (et.al.) 2008 samtidigt som man hittat ytterliggare släktingar. 
 
Vouillamoz står dock på sig och har kritiserat Vecchi Staraz resultat som mindre tillförlitligt då det är baserat på ett mindre antal mikrosatellitmarkörer, detta samtidigt som den obskyra druvan Muscat Rouge de Madère inte har någon historisk koppling till Italien.  Vouillamoz glömmer då att Veccchi Staraz även visat att Muscat Rouge de Madère troligtvis är avkomma från Muscat à Petits Grains och Toskana druvan Mammolo, vilket väl just är en italiensk koppling om något?  Dessutom publicerade Capriani (et.al.) så sent som 2010 en omfattande genomgång där man bl.a. bekräftade Vecchi Staraz’s resultat.  Observeras kan att utmärkta boken Wine Grapes från 2012 vidmakthåller Vouillamoz hållning men så är han också medförfattare och därför (mer eller mindre) jävig…
 
VIVC (Vitis International Variety Catalog) betecknar dock Ciliegiolo som en avkomma till Sangiovese.  ”Punkt”!
 
[Vecchi Staraz et.al., J. Amer. Soc. Hort. Sci. 132(4):514–524. 2007.]
[Vouillamoz et.al., Vitis 46 (1), 19–22 (2007).]
[Crespan et.al., Vitis 47 (2), 97–104 (2008)]
[Cipriani et.al., Theoretical and Applied Genetics, Vol 121 (8), 1569-1585 (2010).]
[Robinson et.al., Wine Grapes, ISBN 9781846144462.]

 
Alltså:
sangiovese_garganega
[Vecchi Staraz et.al., J. Amer. Soc. Hort. Sci. 132(4):514–524. 2007).]
 
Rörigt, intressant och kul, eller hur?

Läs även:
Fringe Wine – Book Review – Wine Grapes, by Robinson, Harding & Vouillamoz.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Druvor, Naturvetenskap

Skelett i garderoben…

Vinrankan, druvsorterna, vinet, vintillverkningen, etc.   Det forskas mycket kring vin och växten är kanske den allra mest ”sönderanalyserade”.   Det finns ingen enskild växt, eller livsmedel, som har så många universitet och forskningsstationer ”knutna” till sig som ”vinet”.   Vinrankan (och mer specifikt druvsorten Pinot) är faktiskt den första frukt där man kartlade hela arvsmassan [Ref.1].   Runt 30 000 gener blev det vilket är avsevärt mer än vad människan har med sina 20 000-25 000.
 
Hur som helst så har det dom senaste 20-30 åren sprutat ut nya rön och då inte minst kring druvsorter, deras släktskap och inte minst ursprung.   Rön som många vinskribenter (och vinjournalister) tar god tid på sig att ta till sig.   Stötte på detta så sent som i helgen då jag läste om Sangiovese och – den gamla ”sanningen” – att druvan ”tämjts” av Etruskerna och att ursprunget – också gammal sanning – skulle vara Emilia-Romagna i Norra Italien.   Detta alltså i en ny bok.   Herregud, söker man som författare inte efter ny kunskap/fakta?   Man bara undrar…
 
Likadant så har jag för flera år sedan – till två svenska skribenter – påpekat felaktigheter vid beskrivningar av Syrahdruvans urprung, där båda skrev om mellersta östern och tydligt inte var pålästa på druvan och dom rön som faktiskt finns därute för alla att läsa.
 
Nedanstående är dom svar jag fick i retur (obs! av två ansedda svenska vinskribenter):
 
Hej och tack för ditt vänliga brev.   Kan bara konstatera att ett flertal andra vinboks- och artikelförfattare är lika genant okunniga som jag, exempelvis Jancis Robinson, Hugh Jonson m fl.   Jag har uppenbarligen inte tagit del av den nya forskning du nämner och kan bara hänvisa till är en enkel människa och inte en uppslagsbok.   Trots nästan 30 års erfarenhet som vininformatör och vinskribent känner jag mig nu helt otillräknelig och ska genast gå och skjuta mig en kula för pannan.   det borde lämna fältet fritt för dig och andra besserwissers…” – mailsvar erhållit 2002.   Trevligt svar är ju bara ”förnamnet”.  Mailade vidare svaret till den ansvariga utgivaren och fick sent omsider en ursäkt…
 
Jag och bl.a. Jancis Robinson anser att Mellersta Österns Shiraz-variant är överlägset mer underhållande än din DNA -version.   Ursäkta om jag gjorde dig upprörd.   Bra vin är i själva verket mer kärlek – än vetenskap.” – mailsvar erhållit 2005.   Ett svar som antyder att vinskribenten är insatt i fakta men ändå inte bryr sig om den.   Kan man överhuvudtaget lita på något som han skriver?
 
Obs! att redan 1999 i The Oxford Companion to Wine (2ed) så skrev Jancis Robinson om dom nya rönen och det franska ursprunget.   Men visst slår dom bara i gamla böcker när dom skriver sina nya artiklar så…
 
Vilka dom ödmjuka och begåvade vinskribenterna är kan ni ju gissa på?
 
Sangiovese då?  Idag vet man dels att Sangiovese är en avkomma (naturlig korsning) mellan Toskanadruvan Ciliegiolo och Kalabriendruvan Calabrese di Montenuovo, och dels att korsningen troligare ha skett i södra Italien, än i mellersta.  Detta då man genom att man hittat andra avkommor/släktingar från bägge druvsorterna i just Kalabrien vilket visar på en historisk närvaro och dessutom troligt ursprung. [Ref.2]  Robinson et.al. skriver i ”sitt” druvuppslagsverk ”As a consequence, both Calabrese di Montenuovo and possibly Sangiovese are most likely of southern Italian origin, whence Sangiovese later spread to Toscana…” [ref.3]

Ref.1. ”The grapevine genome sequence suggests ancestral hexaploidization in major angiosperm phyla”, Nature 449, 463-467, 2007.
Ref.2. ”Vouillamoz et.al., ”The parantage of Sangiovese, the most important Italian wine grape”, Vitis 46 (1), 19-22, 2007.
Ref.3. Robinson et.al., ”Wine Grapes: A complete guide to 1,368 vine varieties, including their origins and flavours”, 2012, ISBN 9781846144462.

2 kommentarer

Filed under Allmänt