Tag Archives: ursprung

Sangiovese och Garganega måste ha levt i synd…

…åtminstone så kryllar det av släktingar…
 
Mycket arbete har lagts ner på att hitta ursprunget (dvs ”föräldrarna”) till Sangiovese och Garganega men även deras eventuella släktskap med andra framförallt italienska druvsorter.  Arbete som gett resultat såtillvida att man har hittat ett antal druvsorter som är såpass nära släkt (en generation) att dom antingen är avkommor (mest troligt) eller minst ena föräldern i respektive föräldrapar.  För att fastslå ev. föräldraskap) så måste man nämligen, m.h.a. DNA analys (och s.k. ”genotyping”), hitta två druvsorter för vardera Sangiovese (eller för den delen Garganega) som kan matchas tillräckligt väl (med s.k. mikrosatellitmarkörer) vilket man ännu – till dags dato – har (eller inte har) lyckats med.  Åtminstone är man inte överens…
 
Vecchi Staraz (et.al.) skriver ”Parent–offspring relationships are much more difficult to infer when the pair cannot be identified.  Nevertheless, one parent of ‘Sangiovese’ could be within the identified kin group, but the high genetic similarity revealed between ‘Sangiovese’and its kin group rather suggests sibling relationships…
 
Vouillamaoz (et.al.) föreslog 2004/2007 druvsorterna Ciliegiolo och Calabrese di Montenuovo som föräldrar till Sangiovese, men knappt hade ”skrivmaskinsdammet” hunnit lägga sig förrän nämnda Vecchi Staraz (et.al.) 2007 visade att Ciliegiolo kanske snarare är en avkomma till Sangiovese och den portugisiska druvan Muscat Rouge de Madère.  Något som förstås omöjligjör det omvända då man knappast kan vara både förälder och avkomma samtidigt.  Resultat som delvis bekräftats av Crespan (et.al.) 2008 samtidigt som man hittat ytterliggare släktingar. 
 
Vouillamoz står dock på sig och har kritiserat Vecchi Staraz resultat som mindre tillförlitligt då det är baserat på ett mindre antal mikrosatellitmarkörer, detta samtidigt som den obskyra druvan Muscat Rouge de Madère inte har någon historisk koppling till Italien.  Vouillamoz glömmer då att Veccchi Staraz även visat att Muscat Rouge de Madère troligtvis är avkomma från Muscat à Petits Grains och Toskana druvan Mammolo, vilket väl just är en italiensk koppling om något?  Dessutom publicerade Capriani (et.al.) så sent som 2010 en omfattande genomgång där man bl.a. bekräftade Vecchi Staraz’s resultat.  Observeras kan att utmärkta boken Wine Grapes från 2012 vidmakthåller Vouillamoz hållning men så är han också medförfattare och därför (mer eller mindre) jävig…
 
VIVC (Vitis International Variety Catalog) betecknar dock Ciliegiolo som en avkomma till Sangiovese.  ”Punkt”!
 
[Vecchi Staraz et.al., J. Amer. Soc. Hort. Sci. 132(4):514–524. 2007.]
[Vouillamoz et.al., Vitis 46 (1), 19–22 (2007).]
[Crespan et.al., Vitis 47 (2), 97–104 (2008)]
[Cipriani et.al., Theoretical and Applied Genetics, Vol 121 (8), 1569-1585 (2010).]
[Robinson et.al., Wine Grapes, ISBN 9781846144462.]

 
Alltså:
sangiovese_garganega
[Vecchi Staraz et.al., J. Amer. Soc. Hort. Sci. 132(4):514–524. 2007).]
 
Rörigt, intressant och kul, eller hur?

Läs även:
Fringe Wine – Book Review – Wine Grapes, by Robinson, Harding & Vouillamoz.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Druvor, Naturvetenskap

På tal om Mourvèdre

tempier
 
Världens 14’de mest odlade druvsort Mourvèdre (eg. Monastrell som druvan heter i ursprungslandet Spanien) är en fantastisk blå druvsort…  Den är väldigt begränsad i sin utbredning (hela 97% av odlingarna finns i Spanien och Frankrike) samtidigt som den ändå ståtar som viktig blandningskomponent i viner såsom Châteauneuf-du-Pape och Bandol.  Nedanstående utläggning hoppas jag svarar såväl på varför druvan är så begränsad i sitt ursprung som varför den gör unika och ofta t.o.m. enastående viner.

NAMN.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Synonymer:  Mourvèdre, Balzac  (Frankrike), Monastrell  (Spanien), Mourvèdre, Mataro  (USA, Australien), …
 
En rolig synonym som förekommer i Frankrike är ”Estrangle-chien” som betyder ungefär hundstryparen refererande till dess tendens att ge tanninrika viner.
 
Det finns ytterligare en mängd synonymer, men dessa är inget man lär stöta på annat än just lokalt.  Mourvèdre/Monastrell skall dock inte förväxlas med halvsyskonet Graciano som förvillande kallas för Morastell i Languedoc eller – än mer förvillande – för Monastrell med tillägsnamn i delar av Spanien.

URSPRUNG.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]
 
Mourvedre är gammal (troligtvis uråldrig) druvsort av spanskt ursprung.  Spanskt och spanskt förresten?  Man spekulerar i att druvsorten introducerats i spanska katalonien av fenicierna redan runt 500 före kristus.  Franska namnet Mourvèdre tros komma från staden Sagunto (f.d. Murviedro, Mourvèdre på Katalanska) i Valencia.  Det spanska namnet Monastrell lär istället komma från från latinska monasteriellu som betyder kloster.  Första omnämningen är från sena 1300-talet från just Spanien och Katalonien (Francesc Eiximens, Terc de Crestia, 1384).  Man tror att druvan var etablerad i Roussillon på 1500-talet varifrån den spridit sig vidare till Provence och Rhônedalen.  Den var väletablerad i Frankrike fram till vinlusens härjningar i slutet på 1800-talet då den nästintill blev utrotad.  Den kom till Kalifornien och Australien i mitten av 1800-talet.  [Ref.1]
 
Att Mourvèdre och Monastrell är samma druvsort är bekräftat trots att det ifrågasattes i slutet av 1990-talet efter DNA analyser från US Davis, men det visade sig att man hade ”blandat ihop” prover.  Man har även visat ett nära släkskap med Graciano där man tror att dom båda druvorterna åtminstone är ”halvsyskon”, dvs dom delar minst en ”förälder”.

UTBREDNING.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Mourvédre (Monastrell) är världens 14’de mest odlade druvsort (den 10’de mest odlade blå druvan efter Cabernet Sauvignon, Merlot, Tempranillo, Syrah, Grenache, Pinot Noir, Mazuelo, Bobal och Sangiovese) med 69 850 ha (1.5%) av världsarealen.  Spanien dominerar stort med över 80% av arealen följt av Frankrike med sina 13%.
 
I Spanien är Monastrell visserligen den 5’e mest oldade druvsorten men den gör ändå inte speciellt mycket väsen ifrån sig.  Främst odlas den i regionerna Valencia och Murcia.  Med få undantag så kommer inga stora viner härifrån. 
 
I Frankrike odlas Mourvèdre främst i Provence (~2 400 ha), Södra Rhône och i Languedoc.  I Södra Rhône ingår den som en viktig blandningskomponent i självaste Châteauneuf-du-Pape, i Provence som huvudkomponent i dom röda vinerna från Bandol och som blandningskomponent i andra viner från regionen.  Vill man utforska Mourvèdre så är det i Bandol man hittar dom bästa vinerna…
 
En av orsakerna till den relativt låga spridningen/utbredningen är druvans höga ”krav” för optimal mognad (en annan orsak dess tendens till att ge reduktiva viner, se mer under karaktäristik nedan).  Mourvèdre är nämnligen en extrem varmklimatsdruva som knoppar och mognar sent, kräver mycket värme och sol, samtidigt som den även är känslig för låga temperaturer (även under vintern).  Detta kombinerat med att den har ett extrem kort ”skördefönster”, varefter syranivåerna snabbt sjunker samtidigt som druvorna skrumpnar resulterande i viner som smakmässigt ”går mot” katrinplommon.  Dessutom så är druvan känslig för torka och behöver ha kontinuerlig tillgång på vatten, företrädesvis genom fuktig jord, detta då den även är känslig mot mjöldagg.  Mistralen och dess upptorkande verkan gör både södra Rhône och delar av Provence till idealiska mesoklimat.

Mourvèdre per uppodlad areal i världen 2010.  [Ref.2]
Land: Areal [ha] [%]
Spanien 58 406 83,6
Frankrike 9 363 13,4
Australien 692 1,0
USA 404 0,6
Sydafrika 403 0,6
Övriga 582 0,8
Totalt: 69 850


KARAKTÄRSTIK (VIN).
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Karaktärstiken då?  Mourvèdre brukar beskrivas som en reduktiv druvsort vilket också är orsaken till att vinerna ofta får en stallig och animalisk karaktär.  För att hålla karaktären i ”schack” så brukar vinerna ofta syresättas mer än brukligt under vintillverkningen.  Dessutom är Mourvèdre rik på antixodanter, inte minst nyttiga reservatrol, vilket gör vinet förhållandevis nyttigt och inte minst lagringsbeständigt.
 
Jancis Robinson skriver exempelvis ”The wine produced by Mourvèdre vines in Bandol’s dry, garrigue-scented vineyards tends to be extremely deep purple in youth, pretty tough and notably potent with a very strong gamey, almost animal scent in youth which wine enthusiasts tend to love or loathe.  This can be exacerbated by Mourvèdre’s tendency to reduction, a propensity to produce the rather off-putting odour of bad eggs if it is not exposed to enough oxygen during winemaking.  This is not a fatal flaw;  it can be remedied by aerating the wine, by copper fining or by simply dropping a copper coin in a glass, but it does mean that Bandol’s winemakers have learnt to take particular pains when vinifying Mourvèdre”.  Självaste Pierre Perrin (Chateau de Beaucastel) ”For winemaking, some varieties are originally very reductive”, ”We have to give oxygen to them, but not as much as they need, to keep a little reduction for bottling”.  [ref.3-4]
 
En bra Mourvèdre (eg snarare en typisk röd Bandol) doftar/smakar:  mörka bär (björnbär, svarta vinbär), örter, kryddor (svartpeppar kanske?), blommor (viol), tobak, animaliska inslag åt kött och stall, läder, mm.  Man ser ofta att man på engelska använder begrepp som ”garrigue” (örtighet åt rosmarin, lavendel, mejram, enbär, etc), ”game” (vilt, köttig) och ”farmyard” (alltså ladugård).  Färgen är ofta mörkt vinröd mot svart.  Unga viner är ofta strama med mycket tanniner.  De bättre vinerna anses behöva 10 års lagring på flaska för att komma till sin rätt, även om de är goda från början.
 
Viner att rekommendera då?  Lite svårt då Bandol lyser med sin frånvaro på vårat ”braiga” statliga monopol.  2262 La Bastide Blanche är den enda rödingen som finns i ordinarie sortimentet och väl värt sina 159 kronor.  Domaines Bunan har flera viner i beställningssortementet och är en bra producent.  2126 Vedré (Jumilla) är en av dom få spanjorerna.  Obs! viner med Mourvèdre som dominerande druvsort. 
 
Referenser:
1. J Robinson et al., ”Wine Grapes: A complete guide to 1,368 vine varieties, including their origins and flavours”, 2012, ISBN 9781846144462.
2. Kym Anderson – ”Which Winegrape Varieties are Grown Where?”, ISBN 978-1-922064-67-7, Wine Economics Research Centre.
3. Jancis Robinson, Mourvèdre.
4. James Goode, Reduced Circumstances, Harpers, 8/4/2004.

Se även:
vininfo – Bandol, Bandol och Bandol.
vininfo – På tal om Gewurztraminer…
vininfo – På tal om Riesling…
vininfo – På tal om Sauvignon Blanc…

Textmaterialet ovan har utgjort underlaget till svenska Wikipedias artikel om Monastrell (Mourvèdre).  Ett material som lades ut på Wikipedia av undertecknad den 27 januari 2016.

Redigerades 2016-07-05, Lars Jonsson.

4 kommentarer

Filed under Allmänt, Druvor, Statistik

På tal om Sauvignon Blanc…

sb-aroma

Sauvignon Blanc är en (oftast!) lättegenkännlig grön druvsort med hög syra (i nivå med Riesling) och med en karaktäristisk aromatisk karaktär där vegetativa gröna aromer (nässlor, krusbär, fläder, gräs), svarta vinbärsblad, ”mineral” och t.o.m. kattkiss ”sticker ut” i arom- och smakprofilen.   Ofta, när det gäller framförallt s.k. ”nyavärldenviner”, även ihop med tropisk frukt såsom passions- och grapefrukt.   Lättegenkännlig åtminstone om vinerna är oekade, annars så är det lätt att blanda ihop dem med framförallt ekade Chardonnay’er.

NAMN.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Synonymer:  (Frankrike) Blanc Fumé, Fié/Fiers, Fumé, Sauvignon Fumé;  (Kalifornien) Fumé Blanc;  (USA) Sauvignon Musque;  (Tyskland, Österrike) Muskat-Silvaner;  (Spanien) Sauvignon Blanca;  för att bara nämna några.

Dessutom så finns det flera druvsorter som lätt kan misstas för att vara Sauvignon Blanc, bl.a. Sauvignonasse och Savagnin Blanc.

URSPRUNG.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Sauvignon Blanc är halvgammal druvsort med Loiredalen som det mest troliga ursprunget.   Första referensen på druvsorten är från 1534 (François Rabelais, ”La vie très horrifique du grand Gargantua père de Pantagruel”) och gäller just odlingar i Loiredalen, medan den första Bordeauxreferensen är från 1710-1720 gällande odlingar i Margaux.   Första referensen från östra Loire, Pouilly-sur-Loire, är från 1783-1784.  [ref.1]
 
Detta – Loireursprunget alltså! – backas upp av DNA forskning där man visat att Sauvignon Blanc är en avkomma till Savagnin och därmed också halvsyskon till flera andra druvsorter såsom Chenin Blanc, Grüner Veltliner, Petit Manseng, Silvaner, m.fl.   Savagnin är en druvsort som man visat troligtvis härrör från nordöstra Frankrike och som aldrig ”nämnts” i västra Frankrike.  [ref.1] 
 
Både historiska referenser och det nära släktskapet med Savagnin och Chenin Blanc gör det alltså troligt att Sauvignon Blanc ”fötts” någonstans mittemellan.  [ref.1]

Alltså:
Savagnin x ”okänd” = Sauvignon Blanc

UTBREDNING.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Sauvignon Blanc är världens 8’de mest odlade druvsort (den 3’de mest odlade gröna efter Airén och Chardonnay) med 110 138 ha (2,4%) av världsarealen.   Frankrike står för en fjärdel av världens odlingar, följt av Nya Zeeland, vilket inte är speciellt förvånande om man tittar på druvans historik och exempelvis på utbudet på Systembolaget.   ”Öststaterna” har jag satt på lite av undantag (inom parentes) då dom inte riktigt räknas (ursäkta!), då vinerna härifrån generellt inte riktigt håller ”måttet”…

I Frankrike odlas det mesta av druvan i Loiredalen (8 884 ha, 30,0%), följt av Languedoc-Roussillon (8 612 ha, 29,1%) och Bordeaux (7 707 ha, 26,1%).  Detta dock för år 2013/14 då totala arealen Sauvignon Blanc var 29 565 ha.
[Ref.2]  I Nya Zeeland så är Sauvignon Blanc den i särklass mest odlade druvsorten (20 029 ha, 56,4%) med odlingarna koncentrerade kring Sydön och regionen Marlborourgh (17 725 ha). [Ref.3]

Sauvignon Blanc per uppodlad areal i världen 2010. [Ref.4]
Land: Areal [ha] [%]
Frankrike 26 839 24,4
Nya Zeeland 16 205 14,7
Chile 12 159 11,0
Sydafrika 9 551 8,7
 (Modavien 8 151 7,4)
USA 6 584 6,0
Australien 6 467 2,7
 (Rumänien 4 157 3,8)
Spanien 4 011 3,6
Italien 3 744 3,4
 (Ukraina 3 123 2,8)
Argentina 2 296 2,1
Totalt: 110 138


KARAKTÄRSTIK (VIN).
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Sauvignon Blanc viner karaktäriseras av hög syra, vegetativa gröna aromer (nässlor, krusbär, fläder, gräs, mm), tropisk frukt, svarta vinbärsblad, ”mineral” och t.o.m. kattkiss.  ”Tropiskt” man brukar kunna känna är framförallt passions- och grapefrukt.  Sparris (både färsk och konserverad) är också en ofta förekommande karaktär.  Vinerna är beroende på ursprung antingen oekade eller ekade, där ursprungen Loiredalen och Nya Zeeland oftast är oekade medan det i Bordeaux, Italien, USA och Australien förekommer både och. 
 
”Aromkemiskt” innehåll då?   Sauvignon Blanc har en aromkemisk egenhet mot andra druvsorter såtillvida att mycket av vinernas karaktäristik kommer från innehållet av flyktiga svavelföreningar (tioler, merkaptaner).  Detta tillsammans med estrar, följt av metoxypyraziner, terpener och alkoholer.  [ref.5-8]
 
När det gäller svavelföreningarna så sticker framförallt fyra merkaptaner (tioler) ut, nämligen 3-merkaptohexanol, 3-merkaptohexylacetat, 4-merkapto-4-metylpentan-2-on och bensylmerkaptan (fenylmetantiol).  3-merkaptohexanol och 3-merkaptohexylacetat bidrar med tropisk frukt såsom passions- och grapefrukt, men även med krusbären.  4-merkapto-4-metylpentan-2-on bidrar med svartavinbärsblad, örtighet och (faktiskt!) ”kattkiss” (beroende på koncentration).   De här svavelföreningarna återfinns inte i druvorna/musten annat än som ”förstadier” (i det här fallet som s.k. cysteinkomplex).  Istället bildas de under jäsningen vilket gör att förhållandena (inte minst val av jäststam) i hög grad påverkar förekomsten.  Bensylmerkaptan är intressant dels då den bildas från bensaldehyd och har ett annat ursprung än övriga merkaptaner, och dels då den på helt egen hand bidrar med en ”mineralton” mot flinta och rök.  [ref.5-8]  Detta allså förutom att man visat att ”mineralitet” i viner generellt är associerat med högt syrainnehåll (äpplesyra, vinsyra, etc), och inte som många tror med ”terroiren” (jordmånen).  [ref.9]
 
merkaptaner
 
Estrar som dominerar är isoamylacetat, etylhexanoat och etylbutanoat.  Etylhexanoat och etylbutanoat bidrar med frukt såsom främst äpple och äppleskal, isoamylacetat även med banan, något som åtminstone jag inte associerar till Sauvignon Blanc.  [ref.5-8]
 
Metoxypyrazinmässigt så är det Cabernetfamiljens paprikasubstans 3-isobutyl-2-metoxypyrazin som sticker ut och bidrar med en vegetativ örtig ”ton” mot just paprika.  [ref.5-8]
 
När det gäller terpener så är linalool, alfa-terpineol och β-damascenon viktiga och bidrar med allmän blommighet och fruktighet.  Viktiga alkoholer är framförallt 1-hexanol och 3-hexenol som bidrar med grönhet åt klippt gräs.  [ref.5-8]
 
”Förväxlingsdruvor”, dvs druvor som man (åtminstone jag) lätt förväxlar, med Sauvignon Blanc är Riesling och Chardonnay.   Detta dels då Riesling och oekad Chardonnay båda kan gå mot fläder, och dels då ekad Sauvignon Blanc och ekad Chardonnay kan vara lika då mycket av Sauvignon Blanc’s druvkaraktäristik döljs av eken.

Referenser:
1. J Robinson et al., ”Wine Grapes: A complete guide to 1,368 vine varieties, including their origins and flavours”, 2012, ISBN 9781846144462.
2. FranceAgriMer, Les chiffres de la filière viti-vinicole, Données statistiques 2003/2013.
3. New Zeeland Winegrowers Vineyard Register Report 2014.
4. Kym Anderson – ”Which Winegrape Varieties are Grown Where?”, ISBN 978-1-922064-67-7, Wine Economics Research Centre.
5. Frank Benkwitz et al., ”Evaluation of Key Odorants in Sauvignon Blanc Wines Using Three Different Methodologies”,J. Agric. Food Chem. 2012, 60, 6293−6302.
6. Cynthia M. Lund et al., ”New Zealand Sauvignon blanc Distinct Flavor Characteristics: Sensory, Chemical, and Consumer Aspects”, Am. J. Enol. Vitic. 60:1 (2009).
7. Frank Benkwitz et al., ”Identifying the Chemical Composition Related to the Distinct Flavor Characteristics of New Zealand Sauvignon blanc Wines”, Am. J. Enol. Vitic, October 2011.
8. Vilanova et al., ”Determination of Odorants in Varietal Wines from International Grape Cultivars (Vitis vinífera) Grown in NW Spain”, S. Afr. J. Enol. Vitic., Vol. 34, No. 2, 2013.
9. Hildegarde Heymann et al., ”An exploration of the perception of minerality in white wines by projective mapping and descriptive analysis”, J. Sens. Stud., 29 (2014).

Se även:
vininfo – På tal om Chenin Blanc…
vininfo – På tal om Mourvèdre…
vininfo – På tal om Gewurztraminer…
vininfo – På tal om Riesling…

Textmaterialet ovan har utgjort underlaget till svenska Wikipedias artikel om Chenin Blanc.  Ett material som lades ut på Wikipedia av undertecknad den 3 februari 2016.

Redigerades 2016-07-05, Lars Jonsson.

4 kommentarer

Filed under Allmänt, Arom-/smakämnen, Druvor, Statistik

På tal om Riesling…

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Riesling är tysklandsdruvan som spritt sig över världen och som räknas som en av dom allra förnämsta bland världens gröna druvsorter.  Jancis Robinson skriver bl.a. ”‘Reece-ling’ must be the world’s most misunderstood, and mispronounced, grape variety” och ”Riesling is a star and, as you may discern, one of my great wine heroes”.  Druvan kommer i många skepnader från knastertorra viner från delar av Tyskland, Alsace och Australien till honungssöta trockenbeerenauslese från Tyskland och Österrike.  Dessutom så är den en druva vars viner inte bara kan lagras utan – faktiskt! – nästintill kräver lagring.
 
NAMN.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Synonymer:  Riesling Weiss, Weisser Riesling, White Riesling, Rhineriesling, Riesling Renano, för att bara nämna dom vanligaste.  Det lär finnas uppemot 120 synonymer.

En lurighet är att många andra druvsorter (eller dess synonymer) har ”rieslingliknande” namn.  Riesling Italico, Welschriesling, Schwarzriesling, Laski Rizling, Frankenriesling, m.fl. är alla exempel på andra druvsorter som inte skall förväxlas med den ”riktiga” Rieslingen.  Men visst, det är lätt att säga…
 
URSPRUNG.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Riesling är en av våra riktigt gamla trotjänare och har kultiverats minst sedan medeltiden.  Druvan härstammar troligtvis från tyskland och då från odlingar kring Rhen och dess bifloder.  1998 avslöjades med hjälp av DNA analys att Rieslings ena föräldern är Gouais Blanc vilket innebär att den är halvsyskon med druvor såsom Chardonnay, Gamay och Aligoté för att bara nämna några.  Den andra föräldern är okänd men man har konstaterat ett nära släktskap med både Vitis Sylvestris och Savagnin/Traminer.  Savagnin/Traminer som är känd som en av dom druvsorterna som romarna ”distribuerade” runt om i Europa. [Ref. 1]
 
Första referenserna på druvsorerna är från år 1349 för Traminer/Savagnin (von Megenberg, ”Buch der Natur”) och 1435 för Riesling.  Rieslingdokumentationen är från en inventering gällande en egendom nära Hocheim i Rheingau och druvan omnäms då som ”Riesslingen”.  Första exemplet med dagens stavning härrör från 1552 och rör då odlingar i Moseldalen. [Ref. 1]

Alltså:
Vitis Sylvestris x Gouais Blanc = Riesling
alt.
(Vitis Sylvestris x Savagnin) x Gouais Blanc = Riesling
 
UTBREDNING.
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Riesling är världens 18’de mest odlade druvsort (den 7’de mest odlade gröna).  Tyskland – föga förvånande – ståtar med uppemot hälften av världens odlingar, och det är även härifrån som många av världens stora viner på druvan kommer ifrån, följt av Frankrike (Alsace) och Autralien. [Ref. 2]  Inte för att man inte kan göra bra viner på Riesling i USA, men det är inte viner som hittar hit.  Har satt ”öststaterna” lite på undantag (inom parentes) då dom inte riktigt räknas.  Enstaka viner – ja visst! -, men generellt så kommer det inte ut någonting härifrån som håller ”måttet”…

Riesling per uppodlad areal i världen 2010. [Ref. 2]
Land: Areal [ha] [%]
Tyskland 22 520 45,0
USA 4 852 9,7
Australien 4 114 8,2
Frankrike 3 490 7,0
 (Ukraina 2 702 5,4)
Österrike 1 852 3,7
 (Moldavien 1 343 2,7)
 (Tjeckoslovakien 1 181 2,4)
Nya Zeeland 979 2,0
 (Ryssland 882 1,8)
Kanada 871 1,7
 (Kroatien 676 1,4)
Totalt: 50 060

 
KARAKTÄRSTIK (VIN).
[ NAMNURSPRUNGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Rieslingviner karaktäriseras av hög syra, citrusfrukt (limé, mandarin, m.fl.), ”äpplighet”, honung, fläder och (inte minst) petroleumkaraktär (se mitt inlägg om ”…diesling…”).  ”Tropiskt” man brukar kunna känna är persika och melon.  Vinerna är generellt varken fatade/ekade, eller för den delen malolaktiskt jästa.  Vinerna är därför ALDRIG smöriga.  Fatade och fatade förresten, ofta (åtminstone i Europa) används faktiskt stora gamla fat men där vinsyrasaltutfällningar gör faten täta och ”inerta”. 

tdn”Aromkemiskt” innehåll då?  Riesling är lite av en måttlighetsdruva, monoterpener, norisoprenoider, tioler utgör tillsammans paletten, men måttligt…  En tiondel av monoterpenerna hos ett muscatvin, och när det gäller norisoprenoider och tioler (merkaptaner) så är druvan ytterst måttlig i jämförelse med druvor såsom Gewurztraminer respektive Sauvignon Blanc. [Ref. 3,4]  Men för en enskild substans, norisoprenoiden 1,1,6-trimetyl-1,2-dihydronaftalen (TDN), så är man ”världsmästare”.  TDN ger på egen hand Rieslings typiska petroleumkaraktär och återfinns i ”detektionsbara” mängder i var och varannat vin. [Ref. 5,6,7]  När det gäller honungston och även blommighet så är även 2-fenyletanol, fenylättiksyra och fenyletylacetat, viktiga.
 
När det gäller terpener (som många menar utgör grunden i Rieslings aromprofil) så är linalool, alfa-terpineol, citronellol, geraniol, nerol och hotrienol viktiga för aromnoterna mot blommighet, grape, apelsin, mandarin och (inte minst) lime.  Tom Stevenson skriver bl.a. på sin hemsida ”The twin pillars of Riesling’s varietal aroma are terpenes (for young and bottle-mature aromas) and trimetyl-dihydro-naftalen or TDN (for bottle-mature aromas only).”.
 
terpener
 
”Förväxlingsdruvor”, dvs druvor som man (åtminstone jag) lätt förväxlar, med Riesling är;  Chenin Blanc (främst), men även Sémillon, Chadonnay och undantagsvis Sauvgnon Blanc.  Chenin Blanc och Sémillon då både dessa kan ha lite av Rieslings petroleumkaraktär, Chenin Blanc dessutom både honungston och ”äpplighet”.  Om petroleumkaraktären saknas så kan Riesling även vara svår att skilja från oekade viner gjorda på Chardonnay (exempelvis Chablis) och om vinerna drar åt fläder även från Sauvignon Blanc.
 
Se även:
vininfo.wordpress.com – …diesling…

Referenser:
1. J Robinson, et al., ”Wine Grapes: A complete guide to 1,368 vine varieties, including their origins and flavours”, 2012, ISBN 9781846144462.
2. Kym Anderson – ”Which Winegrape Varieties are Grown Where?”, ISBN 978-1-922064-67-7, Wine Economics Research Centre.
3. Caroline Gilby MW, ”Flavour Profile in Riesling around the World”, 18/04/2004.
4. Vilanova, et al., ”Determination of Odorants in Varietal Wines from International Grape Cultivars (Vitis vinífera) Grown in NW Spain”, S. Afr. J. Enol. Vitic., 2013, Vol34, No2, 212-222.
5. Simpson and Miller, ”Aroma composition of aged Riesling wine”, Vitis, 1983, 22.
6. Sacks, Gates, et al., ”Sensory Threshold of 1,1,6-Trimethyl- 1,2-dihydronaphthalene (TDN) and Concentrations in Young Riesling and Non-Riesling Wines”, J. Agric. Food Chem., 2012, 60 (12).
7. Black, Cory, et al., ”Aged Riesling and the development of TDN”, Wine & Viticulture Journal, September/October 2012.

5 kommentarer

Filed under Allmänt, Arom-/smakämnen, Druvor, Statistik

Skelett i garderoben…

Vinrankan, druvsorterna, vinet, vintillverkningen, etc.   Det forskas mycket kring vin och växten är kanske den allra mest ”sönderanalyserade”.   Det finns ingen enskild växt, eller livsmedel, som har så många universitet och forskningsstationer ”knutna” till sig som ”vinet”.   Vinrankan (och mer specifikt druvsorten Pinot) är faktiskt den första frukt där man kartlade hela arvsmassan [Ref.1].   Runt 30 000 gener blev det vilket är avsevärt mer än vad människan har med sina 20 000-25 000.
 
Hur som helst så har det dom senaste 20-30 åren sprutat ut nya rön och då inte minst kring druvsorter, deras släktskap och inte minst ursprung.   Rön som många vinskribenter (och vinjournalister) tar god tid på sig att ta till sig.   Stötte på detta så sent som i helgen då jag läste om Sangiovese och – den gamla ”sanningen” – att druvan ”tämjts” av Etruskerna och att ursprunget – också gammal sanning – skulle vara Emilia-Romagna i Norra Italien.   Detta alltså i en ny bok.   Herregud, söker man som författare inte efter ny kunskap/fakta?   Man bara undrar…
 
Likadant så har jag för flera år sedan – till två svenska skribenter – påpekat felaktigheter vid beskrivningar av Syrahdruvans urprung, där båda skrev om mellersta östern och tydligt inte var pålästa på druvan och dom rön som faktiskt finns därute för alla att läsa.
 
Nedanstående är dom svar jag fick i retur (obs! av två ansedda svenska vinskribenter):
 
Hej och tack för ditt vänliga brev.   Kan bara konstatera att ett flertal andra vinboks- och artikelförfattare är lika genant okunniga som jag, exempelvis Jancis Robinson, Hugh Jonson m fl.   Jag har uppenbarligen inte tagit del av den nya forskning du nämner och kan bara hänvisa till är en enkel människa och inte en uppslagsbok.   Trots nästan 30 års erfarenhet som vininformatör och vinskribent känner jag mig nu helt otillräknelig och ska genast gå och skjuta mig en kula för pannan.   det borde lämna fältet fritt för dig och andra besserwissers…” – mailsvar erhållit 2002.   Trevligt svar är ju bara ”förnamnet”.  Mailade vidare svaret till den ansvariga utgivaren och fick sent omsider en ursäkt…
 
Jag och bl.a. Jancis Robinson anser att Mellersta Österns Shiraz-variant är överlägset mer underhållande än din DNA -version.   Ursäkta om jag gjorde dig upprörd.   Bra vin är i själva verket mer kärlek – än vetenskap.” – mailsvar erhållit 2005.   Ett svar som antyder att vinskribenten är insatt i fakta men ändå inte bryr sig om den.   Kan man överhuvudtaget lita på något som han skriver?
 
Obs! att redan 1999 i The Oxford Companion to Wine (2ed) så skrev Jancis Robinson om dom nya rönen och det franska ursprunget.   Men visst slår dom bara i gamla böcker när dom skriver sina nya artiklar så…
 
Vilka dom ödmjuka och begåvade vinskribenterna är kan ni ju gissa på?
 
Sangiovese då?  Idag vet man dels att Sangiovese är en avkomma (naturlig korsning) mellan Toskanadruvan Ciliegiolo och Kalabriendruvan Calabrese di Montenuovo, och dels att korsningen troligare ha skett i södra Italien, än i mellersta.  Detta då man genom att man hittat andra avkommor/släktingar från bägge druvsorterna i just Kalabrien vilket visar på en historisk närvaro och dessutom troligt ursprung. [Ref.2]  Robinson et.al. skriver i ”sitt” druvuppslagsverk ”As a consequence, both Calabrese di Montenuovo and possibly Sangiovese are most likely of southern Italian origin, whence Sangiovese later spread to Toscana…” [ref.3]

Ref.1. ”The grapevine genome sequence suggests ancestral hexaploidization in major angiosperm phyla”, Nature 449, 463-467, 2007.
Ref.2. ”Vouillamoz et.al., ”The parantage of Sangiovese, the most important Italian wine grape”, Vitis 46 (1), 19-22, 2007.
Ref.3. Robinson et.al., ”Wine Grapes: A complete guide to 1,368 vine varieties, including their origins and flavours”, 2012, ISBN 9781846144462.

2 kommentarer

Filed under Allmänt