Etikettarkiv: vin

Mineralitet i vin…

Tja, inget enhetligt men några intressanta ”input” när det gäller mineralbegreppet och varför man kanske skall vara försiktigt med att använda det alltför vidlyftigt…
 
Första gången som jag hittat referens på att man nämner/nämnt begreppet mineralitet som ett karaktärsord i vin är från en bok jag inte har läst, Marguerite Duras ”Les Impudents” (den skamlösa) från 1943.  Sedan från att knappt förekomma så dök begreppet upp i början på 2000-talet till att vara en karaktäristik, om än odefinerad, som idag förekommer som beskrivning på mängder av viner.  En snabb sökning på bolagets hemsida ger 216 träffar varav den första lyder ”Fruktig, nyanserad doft med inslag av fat, päron, krusbär, citrus och mineral”.  Vadå mineral?  Är vinet metalliskt, rökigt, dammigt, doftar det murbruk, flinta, gummi, petroleum, tändstickor, doftar det bara något som är svårt att ta på annat än att det inte är frukt, eller vadå?  Inte lätt att veta, eller hur?  Själv så undviker jag begreppet utan brukar istället försöka bena ut, säga/skriva, det jag tycker att det doftar…
 
Over the past decade or so, the words mineral and minerality have invaded wine talk and wine writing” – Jancis Robinson.
 
 – – – – – –
 
Först. När det gäller vin så har begreppet mineral ingenting att göra med eventuellt innehåll av mineral och/eller mineralämnen, utan är snarare ett beskrivande karaktärsord för en mängd olika arom-/smakkaraktärer, ett samlingsnamn lite p.s.s. som att viner är fruktigt, karamelligt, eller örtigt.
 
All flavour compounds are synthesized in the vine, made from organic molecules derived from photosynthesis ultimately, and inorganic ions taken up from the soil.” – Richard Smart (”flying winemaker”).
 
Nobody has been objectively able to show any links between the soil mineral composition and the flavour or fragrance of the wines”  ”Those who claim to have shown these links are not scientifically reliable.” – prof. Jean-Claude Davidian, Ecole Nationlale Supérieure Agronomique, Montpellier.
 
Aroma (- odour or smell, correctly olfaction), with taste the other component of flavour, is perceived in the olfactory bulb of the nose. In order to reach the organoleptic receptors located there, a substance has to volatilise (become vapour). Rocks and minerals cannot do this.” – Prof Alex Maltman, Department of Geography and Earth Sciences, Aberystwyth University.
 
Hur kan dessa herrar, och undertecknad, påsta detta då?  Jo, man kan idag analysera ”sönder och samman” det mesta, även vin förstås!, analysera ner på så låga nivåer att man har koll på att mineraler, och mineralämnen, inte förekommer i sådanna mängder att dom kan ge upphov till signfikanta aromer/smaker i vin, och absolut inte dom som man brukar omnämna som mineral.  Tar vi petroleum som exempel så är denna karaktär något som många forfarande lägger under begreppet mineral trots man idag vet vilken kemisk förening som ger upphov till karaktäristiken och hur föreningen 1,1,6-trimethyl-1,2-dihydronaftalen bildas i druvorna/vinerna.  Jordighet en annan aromkaraktär som brukar tillskrivas mineral och som man allföroftast kan tillskriva den kemiska substansen geosmin som produceras av bakterier.
 
 – – – – – –
 
Sedan så finns det ett flertal undersökningar där man har studerat, eller försökt studera, vad det är i viner som professionella och amartörer karaktäriserar som mineral.  Dels så har man sett skillnader mellan professionella och amatörer, men faktiskt mellan desamma från olika världsdelar och olika länder.  Detta, ihop med att det inte finns en vedertaget begrepp och faststämt vad det är i viner som ger de olika karaktärerna som ”folk” klassar som mineral/mineralitet, gör det svårt att veta vad någon egentligen menar om man inte specificerar.  Ett annat systembolagsexempel, ”Nyanserad, kryddig smak med karaktär av rostade ekfat, inslag av skogshallon, choklad, kaffe, mineral och sandelträ”.  Visst man får ju en bra bild av vad vinet som helhet smakar men mineraltonen då?  Vad är det som åsyftas?
 
Ofta är det olika svavelföringar som lyfts fram som den gemensamma nämnaren i viner som beskrivs som ”mineraliska”, exempelvis metantiol (metylmerkaptan), och/eller fritt och bunden svaveldioxid, men även olika pyraziner och tidigare nämnda geosmin.  Ett exempel på detta är postern vid Eurosense 2016, ”Chemical and Sensory directed strategies for understanding the drivers of wine minerality aroma”, där man fokuserar på metanetiol som, om den finns i tillräckliga mängder, ger ”mineralutslag” hos såväl mer professionella som amatörer…
 
[Rodrigues et al., ”Chemical and Sensory directed strategies for understanding the drivers of wine minerality aroma”, Poster, 70th, Eurosense 2016.]
 
 – – – – – –
 
2013 publicerades det i Journal of Sensory Studies en artikel, ”An exploration of the perception of minerality in white wines by projective mapping and descriptive analysis” där man itället fokuserat på vilka beskrivande ord som upplevs som ”mineraliska”.  Med hjälp av en uppsättning vita viner, varav de flesta allmänt brukar beskrivas som mineraliska, så har man med s.k. projektiv kartläggning, sensoriska analys, och kemisk analys, kartlagt beskrivningar i arom och smak som hör ihop med mineralbegreppet.  Det man kom fram var att mineralbegreppet positivt korrelerade med beskrivningar såsom syrlighet, citrus, friskhet, våta stenar och kemisk doft, och negativt med smör, karamell, vanilj och ek.  Kemiska analyserna visade att begreppet var starkt associerat till äpple- och vinsyra, vinsyrasalt, men även till fritt och totalt innehåll av svaveldioxid.  Detta ihop med and den sensoriska panelen korrelerade mineral med reducerad karaktär, kalk, gräsighet och bitter smak.  Vidare så skriver man att om man kunde definiera och begränsa mineralbegreppets omfattning så skulle man få en ökad universell förståelse av termen samtidigt som man begränsar överanvändningen.  Jag håller med!
 
[Heymann et al., ”An exploration of the perception of minerality in white wines by projective mapping and descriptive analysis”, Journal of Sensory Studies, 29 (2014), 1–13, 2013.]
 
 – – – – – –
 
Anna Katharine Mansfield (Assistant Professor of Enology at the Cornell Department of Food Science):  “Our problem is that we first need to have people agree on what minerality is.  Some people use it as a third-tier term where minerality is the term.  Some use it as a class of terms.  Is it chalkiness, is it stoniness, is it wet rock?  Is it an aroma, a taste (such as salt) or a tactile sensation?  I have been judging on panels with Masters of Wine, sommeliers, and enologists.  When someone comments ‘there is really nice minerality in this wine’ we have to talk about what each person means by minerality before we can agree that it is there or not there and whether it is nice or not nice.  Right now it is a really trendy word.  I am careful not to use the word because it is so poorly defined.”
 
[MINERALITY Rigorous or Romantic?, Practical Winerty and Vineyard Journal, Winter 2002, Enology International.]
 
 – – – – – –
 
M.a.o., var återhållsam med begreppet mineral och försök att förtydliga.  Typ:  ”Fruktig, nyanserad doft med inslag av fat, päron, krusbär, citrus och med en mineralton mot flinta”.  Lite som när någon säger att vinet är bärigt så brukar jag fråga om det är ljusa eller mörka bär, syrliga eller söta, och om dom kan specifiera mer.  Det är en stor skillnad på hallon och björnbär liksom, hjortron och blåbär, eller mellan kalk och tändstickssvavel. 
 
 

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Arom och smak, Viner

Italiensk vin – bok

Tänkte så här i juletider slå ett slag för troligtvis den bästa vinbok om Italien och dess viner som finns därute just nu.  Visst man måste komma över tröskeln att läsa på danska men har man väl gjort det så är boken oerhört bra.
 
Är man vinnörd så kanske man redan har en uppsättning böcker om Italien, ja kanske t.o.m. förra utgåvan av Italiensk Vin som kom 2010.  Hur som helst så har mycket hänt i vinitalien sedan dess så om vill man vara uppdaterad och ha en korrekt vinbok så är Italiens Vin, 3dje utgåvan, utgiven i år, den perfekta boken.

Ett exempel på hur mycket som har hänt kan exemplifieras med Prosecco.  Prosecco var innan 2009 ett namn på en druvsort och möjligtvis smeknamn på mousserande vin gjort på densamma från ursprungsmärkningen (”appellationen”) Prosecco di Conegliano-Valdobbiadene. Sedan man 2009 istället skapade och även skyddade ursprungsmärkningen Prosecco, samtidigt som man bytte namn på druvan till Glera, så har Prosecco blivit en världssucce.  Från 2010 till 2015 så har Prosecco tredubblat sin produktion, fördubblat sin areal, och är nu helt ohotad italiens största ursprungsmärkning.  Prosecco producerar 50% mer vin än 2:an, 3:an och 4:an (Montepulciano, Chianti och Asti) tillsammans.  I äldre vinböcker, ja även förra upplagan av Italiensk vin, så lyser Prosecco snarare med sin frånvaro.  Förutom ”fallet” Prosecco så har det hänt mycket annat i Italiens vinregioner som gör det nödvändigt att uppdatera sitt ”bibliotek” om man vill hänga med.  Och här kommer senaste upplagan in.

Italiens Vin är skriven av Arne Ronold (Master of Wine), Ole Udsen, Paolo Lolli och Thomas Ilkjær.  Den sistnämnde är även vinskribent på tidningen Politiken som för övrigt är utgivare av boken.  500 välskrivna sidor om allt man behöver veta om italienska viner och mycket därtill.  Danskan då?  Låt inte den hindra då man – om intresse för innehållet finns – snabbt kommer över barriären.
 
Sent visserligen men ett julklappstips så här i sista minuten.  Visst boken hinner kanske inte komma, men man kan ju alltid skriva ut en bild på den och ge den i ett ”tomt” paket.  Den som väntar på något gott…
 

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Böcker

Bildandet av aromämnen i växter.

Få – om några – aromämnen är kända för att tjäna en biologisk funktion i växter (frukt eller grönsaker) och även förstås när det gäller vin.  Faktum är att de flesta aromföreningar uppstår som ett resultat av nedbrytningsreaktioner under själva mognaden.  Ett tillstånd då växtcellernas väggar mjuknar, går sönder och leder till en ”intern oorganisation” där enzymer, som normalt är involverade i syntetiska processer och uppbyggnad av ”strukturer”, kommer i kontakt med ”substrat” som normalt inte varit tillgängliga och istället blir involverade i nedbrytningsreaktioner.  Reaktioner som leder till att en mängd med nya kemiska ämnen med låg molekylvikt bildas.  Ofta då flyktiga ämnen som många har sensoriska egenskaper, dvs är s.k. aromämnen.
 
I grönsaker däremot så finns ingen direkt mogningstid.  Aromämnen bildas istället via enzymatiska reaktioner direkt vid cellulär skada.  En lök har till exempel ingen (eller liten) karaktäristisk arom fram till dess att cellulär skada uppträder.  Denna skada kan ske vid mekanisk förberedelse (skivning, matlagning, etc.), eller helt enkelt direkt mekaniskt när man äter (biter och tuggar).  De enzymatiska processerna är snabba och resulterar i full arom/smak på sekunder.
 

Berry formation & ripening, practicalwinery.com


 
Detta gör att den typiska aromen/smaken av frukter/bär inte finns närvarande vid fruktbildning utan istället utvecklas under den kortare mognadsperioden, ofta t.o.m. i slutet av denna.  Ämnesomsättningen i frukten/bären förändras från anabolism, uppbyggande, till katabolism, nedbrytning, varvid lipider, kolhydrater, proteiner, aminosyror mm enzymatiskt omvandlas till enkla sockerarter, syror och till flyktiga kemiska föreningar, varav många är s.k. aromämnen.
 
När det gäller vin då?  Jo här tillkommer aromämnen bildade under tillverkningsprocessen och under vinets fortsatta utveckling under fat- respektive flasklagring.

Se även:
practicalwinery.com – Understanding grape berry development

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Arom-/smakämnen

”Fake news” från Expressen…

I förrgår i Expressen skriver ledarredaktionen i artikeln/ledaren ”Sockerskatt är bara tom symbolpolitik” bl.a. följande:
 
”Ett glas vitt vin har mer socker i sig än ett lika stort glas cola.  Vad ska egentligen räknas som läsk?”.  Detta alltså förrutom att man bl.a. även beskriver vårt saltintag som skadligt och något som vi behöver sänka och göra någonting åt.  Finns säkert fler felaktigheter i artikeln men jag tänker inte slösa onödig tid på en artikel som tydligt är skriven av amatörer som dels inte kan göra den enklaste googlesökning och som inte brytt sig om att kolla upp de senaste rönen om vår saltkonsumtion.
 
Nu har man, Expressen alltså, skrivit en rättelse sist i artikeln och ändrat texten till att omfatta dessertviner istället som man dessutom inte dricker såsom man dricker vitt vin, men ändå?  Artikeln har gått ut, publicerats på OMNI, och jag tvivlar på att de som har läst artikeln och ev. förfasats läser artikeln ytterligare en gång.  Skadan är redan skedd…
 
Jämförelsen mellan cola och vin när det gäller socker då?
 
Läsk (Cola) innehåller runt 100 gram socker per liter medan vitt vin mellan 2-13 gram per liter.  Socker som dessutom kommer från druvorna men som är kvar efter jäsning.  Dessutom är det inte sockerinnehållet som avgör om ett livsmedel är nyttigt eller onyttigt, det är sockret i relation till övrigt näringsinnehåll.  Tar vi banan som exempel så innehåller denna nyttighet närmare 14 gram socker per 100 gram vilket per viktsenhet blir mer än läsk.  Detta förrutom att sockers eventuella farlighet är beroende på brukarens allmänna hälsotillstånd, lite på samma sätt som salt, vilket för övrigt är ett argument mot sockerskatt.
 
Saltet då?
Har skrivit om de senaste rönen om salt och vilket saltintag som är optimalt tidigare, se länken nedan.  Resultat från den stora PURE-undersökningen som omfattade 100000 personer i 18 länder.  Resultat som går stick i stäv med det som Expressen skriver och inte minst med livsmedelsverkets rekommendationer.
vininfo – Livsmedelsverket talar i tungor om saltet.
Dagens Medicin – Faran med svenskarnas saltintag tonas ner i stor studie.
Läkartidningen – Saltintag kan vara för lågt.

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Artikelkommentar

Snobbalkoholism?

Sanna Lundell m.fl. ”nyttiga idioter” kräver i ett debattinlägg i Aftonbladet att man ska förbjuda distansförsäljning av alkohol.
 
Aftonbladet – Vin hem till dörren får oss att supa mer.
 
 – – – – – – – – –
 
Alkoholismen i Sverige beror inte på distansförsäljning.  Men har man redan pga den aktuella alkoholpolitiken och ”supkulturen” blivit beroende så visst då kanske vissa handlar på nätet.  Men långt många fler av dessa alkoholister handlar på Systembolaget som med gått samvete säljer box efter box, låda efter låda.

Systembolaget gynnar nämnligen alkoholism, om något…  Box efter box, efter box, upptar de bästa platserna, varorna mer sorterade efter pris (och alkohol per krona) än efter vad det är i flaskorna/lådorna.  Vit- och rödtjut tar mer (och mer) plats på kvalitetsvinernas bekostnad.  Det är en minoritet av kunderna både hos monopolet och distanshandeln som har alkoholproblem.  Den stora massan av de som handlar på nätet är ute efter att hitta vad dom vill ha (något som monopolet blir allt sämre på) och bekvämlighet.  Idag är tid en bristvara för många.

Om man vill komma i/till bukt med fylleri och alkoholism så är det andra saker samhället behöver fokusera på.  Ändra hur Systembolaget fungerar (sortiment, sortering, etc), få bort fylleriet genom att se till att krogar inte säljer alkohol till berusade.  Få det att bli mer fult att vara berusad i samhället.  Idag är det mer kutym att man ska vara minst ”lite på lyran” när man firar, festar eller är på krogen.  Att regelbundet dricka för mycket, supa 1-2 gånger i veckan, är den absolut största riskfaktorn för alkoholism.  Det tar tid men rätt väg att gå är att göra som Tyskland och få samhället (medborgarna, krogarna, alla) att minska acceptansen av offentlig berusning och supning.

Tar vi den stora WHO rapporten ”Alcohol Consumption in the Europe Union – Consumption, harm and policy approaches”, som kom ut 2012, så skriver dom så här om Tysklands och Nederländernas väg mot ett mindre harmfullt drickande:
The drinking pattern in recent decades has overall been similar to the Mediterranean style, both in frequency of drinking and lack of acceptance of public drunkenness, with the exceptions of Ireland and the United Kingdom
which are closer to the Nordic countries in this respect.  It should be noted that there were times in the past of different drinking styles and much more acceptance of intoxication in Germany or the Netherlands.

 
Worldwide_Patterns_of_Drinking_Score
 (- klicka gärna på kartan för en förstoring -)
 
Se även:
vininfo – Mindre harmfullt drickande i medelhavsregionen.

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Artikelkommentar, Hälsa, Systembolaget

Tillsatser i mat och vin.

Tillsatser i mat och livsmedel, och då speciellt när dom som uppvisar ett tydligt E-nummer, verkar vara avskräckande för dom flesta.  Detta trots att all form av tillredning av livsmedel, oavsett om du gör det hemma eller om det görs i industrin, omfattar tillsättning av tillsatser för att påverka smak, färg,
konsistens och/eller inte minst hållbarhet.
 
En artikel jag skrev i april 2012 i ett annat forum, men som är lika aktuell idag när det går drev mot livsmedelstillsatser, inte minst av konsumentföreingen Äkta Vara.

Om du sätter till sorbinsyra, bensoesyra, citronsyra, ättiksyra (eller dess salter), bakpulver, livsmedelsfärg, etc. hemma när du ”pular” med saftning, syltning, bakning, eller vad du nu gör, så är detta inte mer ofarligt än när den farliga industrin sätter till livsmedelstillsatserna E200, E210, E330, E260, E500, E150 och/eller E160.  Förutom färgämnena så är livsmedelstillsatserna till för att göra våra livsmedel säkrare snarare än osäkrare.  Det E-numrena visar är således att dessa sk tillsatser är säkra att använda i livsmedel.  Inte tvärtom som många verkar tro…

Professor i livsmedelshygien Marie-Louise Danielsson-Tham skrev i en debattartikel i DN December 2008 (”Utan tillsatser i maten riskerar vi att dö”) att den som raljerar över raden tillsatser i maten gör det lätt för sig.  Hon skriver vidare ”Utan natriumnitrit i korv och skinka skulle människor avlida i matförgiftning.  Det finns en enkel anledning till att tillsatser används i många livsmedel: de skyddar maten från att förstöras och bli farliga för konsumenterna.”
DN – Utan tillsatser i maten riskerar vi att dö.

Vin då?

Ja även vin innehåller en mängd tillsatser.  Ja innehåller och innehåller är kanske här lite av en definitionsfråga…  Flera av de tillåtna tillsatserna i vin är nämnligen antingen hjälpmedel vid vinframställningen (och skall som sådana inte i nämnvärda koncentrationer finnas kvar i det färdiga vinet), eller tillsatser av ämnen som redan finns i vinet (dvs man tillför inget nytt).  Sätter man till klarings- eller filtreringshjälpmedel såsom äggvita eller bentonit lera för att få ett stabil och klar slutprodukt, syre eller näringsämnen till jästen för att få tillverkningsprocessen (i det här fallet jäsningen) att fungera optimalt, koncentrerad druvmust för att få upp alkoholhalten eller söt druvmust för att balansera syran, så ”pratar” vi ju inte ens om livsmedelstillsatser där man (annat i undantagsfall) tillfär vinet nya komponenter (kemiska ämnen).

Ja inte ens om man sätter till vinsyra, äpplesyra, vatten, sackaros (för att kunna jäsa upp till en högra alkoholhalt), destillerad alkohol, jäst, mjölksyrebakterier, mm, så tillför man ju något nytt.  Man kompenserar, påverkar, beståndsdelar som redan finns i druvorna, kompenserar en låg syra med att sätta till syror som redan finns i vinet, etc.  Att sätta till jäst om man vill jäsa är väl heller inget konstigt. Tror inte ens att gemene man skulle se detta som en tillsats.

Nä, faktum är att vin i sig själv alltför oftast är en naturlig produkt.  Tillsatserma man gör består av antingen hjälpmedel (som inte generellt återfinns i slutprodukterna) eller ämnen som redan återfinns i produkten helt naturligt men där man påverkar balansen.

Svaveldioxid (eller motsvarande svavelinnehållande salter såsom bisulfiter) är exempel på ett undantag men som krävs för en stabilisera produkten.  Detta då det färdiga vinet är känsligt för för framförallt spontanjäsning och oxidation.  Faktiskt på samma sätt som för äpplen och dess brunfärgning (oxidation).  Druvor behöver skyddas från den stund om skördats tills dom konsumeras som vin.  Detta görs med framförallt syrefri miljö, nedkylning och som redan nämnts med universalmedlet svaveldioxid.

3 kommentarer

Under Allmänt, Livsmedelstillsatser

Alcohol, fun and sex.

temptationOm man inte dricker sig såpass berusad att sexet inte fungerar så har alkohol, under förutsättning att man vill ha sex (förstås!), en generellt positiv effekt på såväl hurvida man får till det men även på själva upplevelsen som sådan.  Det är helt enkelt lättare att få sex, ha ”roligare” sex, och det blir en bättre upplevelse om man är ”blöt” snarare än ”torr”, rent alkoholmässigt alltså.  Detta åtminstone enligt den stora undesökning som 2009 gjordes på förstaårs collegestudenter på ett stort universitet i nordöstra USA.*  Men visst alkoholen ger väl både avslappning och det självförtroende som behövs för att både få till det men kanske också för att experimentera mer och p.s.s. få en trevligare upplevelse.  Dessutom så blir vi nog mindre kräsna när det gäller val av partner med lite alkohol i kroppen.
 
Independent of average alcohol use, consuming more drinks on a given day was associated with a greater likelihood of oral sex and with experiencing more positive consequences of sex that day.” *
 
[ ”Does Drinking Lead to Sex? Daily Alcohol–Sex Behaviors and Expectancies Among College Students”, Psychology of Addictive Behaviors © 2009 American Psychological Association, 2009, Vol. 23, No. 3, 472–481. ]
 
Det här vinet kanske är perfekt för ändamålet?
vininfo – veckans knullvin.
 
Se även:
vininfo – drick vin och få attraktivare bordsgrannar.
 

1 kommentar

Under Allmänt, Artikelkommentar

Introducering av vin (och alkohol) till barn…

decanter_augusti_2016Vågar man skriva om när och hur man kan introducera vin och vindrickande till barn i ett land där det är en norm att barn överhuvudtagit inte skall dricka alkohol?  Detta alltså trots att det på inget sätt är visat att små mängder, dvs måttliga intag, är skadliga ens för barn.  Eller att barn som under sin uppväxt lär sig ett sunt förhållningssätt till vin (och alkohol) blir framtidens missbrukare.  Det kanske snarare är tvärtom*.  Tar vi det vinproducerande landet Frankrike så finns det gymnasieutbildningar med inriktning mot vin.  Tja, man har ju även serietidningar med vinkunskap.  Och inte har man mer problem där än här liksom…

*2012 släppte WHO rapporten ”Alcohol Consumption in the Europe Union – Consumption, harm and policy approaches” där man delar in länder efter hur skadligt ländernas respektive alkoholbruk är och där man faktiskt sätter vårat svenska bruk som skadligare än såsom man generellt inmyndigar alkohol i medelhavsländerna.  [ WHO rapporten ”Alcohol Consumption in the Europe Union – Consumption, harm and policy approaches” (ISBN 978 92 890 0264 6) från 2012. ]
Worldwide_Patterns_of_Drinking_Score
 (- klicka på kartan för en förstoring -)

Hur som helst, engelska tidskriften Decanter sticker i den politiskt korrekta mediasfären i sitt augustinummer med att delvis fokusera på vindrickande inom familjen och med en artikel om när man kan introducera vin till – hör och häpna! – barn.

I artikeln som heter ”Introducing wine to children”, av Nina Caplan, handlar nämligen just om, när och hur man kan introducera viner till sina barn.  Artikeln är lite av en diskussion där flera ”aktörer”, såsom Jancis Robinson, Eve and Philippe Guigal, Elin McCoy m.fl., kommer till tals.  Elin McCoy introducerade vin till sin son redan när han var tre veckor, och det är väl extremt, men skribenten och aktörerna är annars hyfsat överens om att när barnen är intresserade, oavsett ålder, så kan man lära dom att lukta och faktiskt! smaka på små mängder ädel dryck.

My son’s first taste of wine was 1959 Château Latour.  He was only three week old, and I put a drop on my finger for him to try.  He was always allowed to have one taste, meaning a tiny sip or a few drops in a glass of water.  But only if he asked to to try it or sniff it.” Elin McCoy.

To be honest, we didn’t really have a policy – we just waited until they expressed an interest.” – Jancis Robinson.

My advice to parents would be, don’t start your children on wine too late.  The American habit of forbidding drink until 21 is army.” – Simon Bladon.

[ Källa: Decanter, August 2016. ]
 
 – – – – – – – – 
 
Hur gör vi själva då?
 
Vi har två barn, 4 respektive 7 år, och 7 åringen gillar att lukta och smaka på det mesta.  Han gillar att vara med och handla på fredagar för att det brukar vara mycket smakprov i affären.  Ser han något nytt som han inte har en relation till vill han att vi handlar så att han får smaka.  Sist när vi var på restaurang så beställde han en plocktallrik.  Luktat på vin har han nu fått göra i flera år och han är hyfsat duktig på att säga vad saker doftar.  När det gäller att smaka så får han regelbundet (nja, mer då och då) smaka på små mängder av det vi dricker.  Men vi dricker oss aldrig berusade, knappt ens påverkade, och han vet om att alkohol är farligt.  Så jag hoppas, och tror, att han får en god relation till vin som ett livsmedel och ett njutningsmedel som man brukar med måtta…
 
Mer om ämnet:
vininfo – Mindre harmfullt drickande i medelhavsregionen.
The Guardian – Should parents introduce children to alcohol?
How are French children introduced to wine and how to drink it?
canadianfamily.ca – Should You Share Wine with Your Child at the Family Table?
Washington Post – France, where children sip wine, wants to end binge drinking.

 
 – – – – – – – – 
 
degustation
 
vinkultur1

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Artikelkommentar

Vin och kaffe håller ordning på magen…

I april släpptes en studie i tidskriften Science där en forskargrupp i Nederländerna studerat olika livsmedel och dess inverkan på bakteriefloran i matsmältningssystemet (tarmen).  Studien omfattade över 1100 personer där man kombinerat information om deltagarnas diet, medicinering och hälsa, ihop med insamling och DNA-analys av avföringsprover.
 
Genom jämförelse av den insamlade datan med analysresultaten så har man kunnat dra slutsatser om hur olika livstilsfaktorer påverkar mångfalden av bakterier i matsmältningssystemet.  En mångfald som man vet är direkt korrelerad till hur man mår där ”nere”.  Och man såg stora skillnader när det gäller både hur kost och medicinering påverkar floran.  Vin och kaffe ökar exempelvis mångfalden medan högt kaloriintag generellt minskar den.
 
Referens:
[Falony et al., ”Population-level analysis of gut microbiome variation”, Science, 29 Apr 2016: Vol. 352, Issue 6285, pp. 560-564.]
 
Läs mer, mycket mer:
Dagens Hälsa – Bakterierna i din mage vill att du ska vara lycklig.
 

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Artikelkommentar, Hälsa, kaffe, Naturvetenskap

Kryddnejlika = Eugenol…

image
 
Vin innehåller hundratals (och åter hundratals) kemiska ämnen som bidrar med arom och smak.  Vinernas flesta karaktäristiska arom- och smakkaraktärer uppkommer då många av dessa ämnen samverkar med varandra.  Skillnaden mellan olika druvor, viner och vintyper, beror generellt på skillnader i halter mellan en mängd kemiska ämnen, och inte på något enstaka enskilt ämne.  Det finns dock undantag, sk aromspecifika ämnen, dvs kemiska föreningar som på egen hand ger en tydlig karaktär som skiljer druvor, viner och i viss mån vintyper åt.  Dessa aromspecifika ämnen är inte mer än ett 30-40 tal i vin.
 
eugenolEtt sådant aromspecifikt ämne är eugenol som helt på egen hand ger en karaktär av kryddnejlika.  I vin uppkommer (eg extraheras) eugenol under den avslutande mogningen på ekfat, där dom viktigaste aromämnena tillhör grupperna laktoner och fenoler.  Laktoner såsom isomererna av beta-metylgamma-octalakton där dom viktigaste bidrar med kokos, vanilj och även dill.  Till de fenoliska föreningarna, som många är nedbrytningsprodukter av träets lignin*, hör bl.a. vanillin, guaiacol, furfural och just eugenol för att nämna några av dom viktigaste.  Vilken ek man använt och fatens rostningsgrad påverkar såtillvida att amerikansk vitek (Q. Alba) innehåller mer eugenol än både europeisk skogsek (Q. Robur) och bergsek (Q. Petraea), och att extraherbara halter ökar med ekens rostning.
 
*Tittar man på ligninets struktur (nedan) så ser man lätt att polymeren innehåller ”monomerer” av just vanillin, guaiacol, furfural och eugenol, så det är lättförståeligt varifrån dessa kemiska föreningar härrör.  [Lignin depolymerization via an integrated approach of anode oxidation and electro-generated H2O2 oxidation, RSC Adv., 2014, 4, 6232-6238.]
 
LigninStructure
 
Flyktiga ämnen extraherade från ekfat:
strukturer
 
eugenolNaturen är både komplicerad och enkel.  Samma kemiska substanser uppkommer och återfinns lite överallt, och eugenol är inget undantag.  Faktum är att eugenol är kryddnejlikas viktigaste aromkomponent och kryddnejlikaolja innehåller mellan 40 och 80%, och utan eugenol’en så doftar kryddnejlika allt annat än just kryddnejlika.
 
Eugenol är dessutom levertoxiskt och därför även en substans som man på egen hand skall vara försiktig med.  Inget jag tänker på när jag äter pepparkaka precis…  Dessutom är den bedövande och används faktiskt just som bedövningsmedel, inte minst inom tandvården där den används för att lindra tandbesvär.  Kryddnejlika användes förr inom folkmedicinen för just detta ändamål.  Man tuggade helt enkelt kryddnejlika om man hade tandvärk.
 
Se även:
vininfo – Ekfat för lagring av vin.
vininfo – Aromspecifika kemiska ämnen.
wikipedia – Eugenol.
shenet – Eugenol.
Clove: A champion spice (pdf).
 

Lämna en kommentar

Under Allmänt, Arom-/smakämnen, Naturvetenskap