Har skrivit om detta förut men ett kärt ämne som är lika aktuellt nu som då…
‘No ”M” word is allowed today’ – citat från Jancis Robinson när hon ledde provningen vid ”Frankland Estate International Riesling Summit” 2012.
Mineralitet som arom-/smakbegrepp i viner är lite av på modet. När jag började med vin – början av 90-talet – var användningen nästintill bara begränsat till vissa vintyper, medan det idag används i allt högre grad på alla vintyper, och för en uppsjö av olika karaktärer (petroleum, flinta, rök, kalk, tegel, damm, metall, för att bara nämna några). Senaste fem åren så hör man alltfler som även använder begreppet på röda viner, och då kanske främst strama sådana. Ja även, bläckigheten i Syrah’er har jag märkt hos många går under benämningen ”mineral”. Det är ju så att man inte idag har en aning om vad det är ”nördarna” menar när dom säger att den här Bordeaux’n har svarta vinbär, ceder och massa ”mineral”, eller Croze’n har björnbär, charketurier, kryddor och ”mineral”. Rätt så långt borta från Pouilly Fumé’n som doftade flinta på 90-talet liksom.
Mineralitet som smakbegrepp förekom inte (eller knappt alls) på 1980-talet eller dessförinnan. Varken Emile Peynaud’s klassiker ”Le goût du vin” (1983) eller UCLA Davis Ann Noble’s aromhjul (1984-87) innehåller begreppet ”mineral”. I aromhjulet så ligger karaktärer som många idag kallar för mineral under kemiskt, mikrobiologiskt, jordigt eller trä.
[A. C. Noble et al., Am. J. Enol. Vitic., Vol. 38, No. 2, 1987]
Det jag har förstått av Jancis citat är att hon menade just detta, att ”hen” ofta slänger ut sig det breda begreppet ”mineral” när man istället borde försöka att precisera vad man menar. För annars så betyder ju inte begreppet så mycket.
Dessutom så blir ju många lurade till att tro att vinerna doftar/smakar något som har med jordmånen att göra när dom i princip aldrig gör det. Man vet ju idag att Rieslings petroleum inte är något annat än den organiska substansen 1,1,6-trimetyl-1,2-dihydronaftalen som snarare har med solbelysning än med jordmånen att göra. Likaså med Poully Fumé’ns flinta och rökighet som man idag vet är ingenting annat än att man känner doften/smaken av bensylmerkaptan. Eller för den delen reduktionskaraktär (gummi, kål, etc) som beror på närvaro av flyktiga svavelföreningar (exempelvis metylmerkaptan). Alla dessa kemiska ämnena bildas i vinet under vintillverkningen och/eller vid lagring.
Det kom 2014 ut en intressant artikel i Journal of Sensory Studies som dessutom handlar om att den generella ”nördupplevelsen” av mineralitet i vin – mångt och mycket – är associerat till viner med hög syra och deras innehåll av syror såsom äpplesyra och vinsyra. Dvs karaktären har mer med omognad än med jordmånen att göra. Detta alltså förutom att man idag ofta vet vad det är som doftar det ena eller det andra i ett vin.
[Hildegarde Heymann et al., ”An exploration of the perception of minerality in white wines by projective mapping and descriptive analysis”, J. Sens. Stud., 29 (2014).]
—————————-
”Nobody has been objectively able to show any links between the soil mineral composition and the flavour or fragrence of the wines.” ”Those who claim to have shown these links are not scientifically reliable.” – prof. Jean-Claude Davidian, Ecole Nationlale Supérieure Agronomique, Montpellier.
Länkar:
palatepress.com – Minerality in wine taken for granite.
Decanter – Minerality in wine what does it mean to you.
WallStreetJournal – ”Minerality”: Drilling Down on Wine’s Buzzword.
EnologyInternational – Minerality – Rigorous or romantic (pdf).
WineAnorak – Mercaptan in wine.
SommelierJournal – Minerality in wine.
Angela Muir MW – Minerality in wine.
vininfo.nu 