Monthly Archives: februari 2016

Vatten och mineralÄMNEN…

Transport av vatten till (i) vinplantan/vinrankan?
 
Det fungerar ungefär som när vi suger upp vatten med ett sugrör.  Vatten transporteras nämligen i ett rörsystem, s.k. xylem, som är uppbyggda av specialiserade döda och tomma celler.  Detta rörsystem är synligt som ”ved” i stammar och som ”nerver” i blad.  Vattnet transporteras som en följd av att bladen förlorar vatten när deras klyvöppningar är öppna.  Det uppstår en brist som yttrar sig som ett undertryck, ett ”sug”, i bladets rörsystem.  Detta leder till en transport av vatten från rötterna där trycket är högt, genom stammen, till bladen där trycket är lågt.  Trycket sjunker därmed i rötterna som i sin tur gör att dessa ”suger” upp vatten från marken.  Vattentransporten är en fysikalisk process som drivs av avdunstning och tryckskillnader.   Mängden vatten som förbrukas bestäms av plantans sammanlagda bladyta, dess eventuella frukt, samt av klimat och väderförhållanden, d.v.s. av temperatur och vindhastighet.
 
Transport av näringsämnen då?
 
Vinplantan/vinrankan kan inte ta upp mineral som finns i jorden (jordmånen) annat än som enskilda joner, dvs som mineralämnen såsom NH4+, K+, Ca2+, Mg2+, Na+,NO3-, HSO4- och H2PO4-.   Detta görs genom att rötterna/växten lämnar ifrån sig andra joner främst väte (H+), vätekarbonat (HCO3-) och hydroxidjoner (OH-) till marken som utbyte.  Själva mineralsalterna, mineralerna, eller för den delen bergarterna, kan inte tas upp av plantan.  I den mån att vinplantan, druvorna och till slut vinet, påverkas av jordmånen och dess mineraler så är det alltså genom dom joner (mineralämnen) som rotsystemen tar ta upp.  I druvor (och vin) återfinns dessa ofta som salter med organiska syror (exempelvis vinsyra).
 
Jordmånens påverkan på arom och smak är helt enkelt att förse vinstocken/vinrankan med dom förutsättningar (förhållanden, vatten, näringsämnen, etc) som den behöver för att växa och må bra.  Det finns i dagsläget inte ett enda aromämne som man lyckats visa härrör direkt från jordmånen, utan dessa tillverkas av plantan självt från organiskkemiska molekyler som härrör från självaste fotosyntesen.  Sedan är det ju naturligtvis klart att brister på något mineralämne eller variationer i klimat, etc, ändå påverkar hur vinrankan mår och i slutändan även dess produktion av aromämnen.
 
image
 
Mineralitet?
 
När man pratar om mineralitet i vin så är används uttrycket helt enkelt som ett samlingsbegrepp över aromer/smaker som man associeras med mineral och jordmån, såsom petroleum, jordighet, skiffer, stendam, etc.  Det finns liksom varken petroleum, skiffer, eller stendam i vare sig druvor eller vin.  Lika lite som det finns stall i ett vin som är stalligt.
 
  –   –   –   –   –   –
 
Nobody has been objectively able to show any links between the soil mineral composition and the flavour or fragrance of the wines”, ”Those who claim to have shown these links are not scientifically reliable
– prof. Jean-Claude Davidian, Ecole Nationlale Supérieure Agronomique, Montpellier.

All flavour compounds are synthesized in the vine, made from organic molecules derived from photosynthesis ultimately, and inorganic ions taken up from the soil
– Richard Smart (”flying winemaker”).

The minerals in wine are nutrient elements – typically metallic cations – and only distantly related to vineyard geological minerals, which are complex crystalline compounds.  The mineral nutrients in wine normally have minuscule concentrations and they lack flavour anyway.  Although attempts to explain the perception of minerality involve allusions to geological materials, these are irrelevant to its origin.  Whatever minerality is, it cannot literally be the taste of minerals in the vineyard rocks and soils.
– Alex Maltman, Institute of Geography and Earth Sciences, Aberystwyth University, Aberystwyth, Wales.
 
Hög, markerad syra och ”behärskad frukt” förstärker en stram, torr och uttorkande upplevelse som kan associeras med en mineralkänsla.  Viner av denna typ låter också de i druvorna naturligt förekommande svavelföreningarna framträda tydligare.  Druvor från magra jordar är också fattiga på näringsämnen nödvändiga för jästens överlevnad.  I brist på lättillgänglig näring ger sig jästen på aminosyror som den bryter ner vilket resulterar i än mer svavelföreningar.  En del av dessa går under beteckningen merkaptaner och kan i högre koncentrationer lukta som ruttna ägg och sulfit men i mindre mängder ge en diskret ”rökig” karaktär.  Dessa föreningar förekommer också framförallt i vad som kallas reduktiv vinmakning, det vill säga med mycket lite kontakt med syre.
– Anders Öhman, Öhmans Mat & Vin (länk nedan).
 
  –   –   –   –   –   –
 
Se mer:
enologyinternational.com – Minerality (PDF)
decanter.com – Minerality in wine what does it mean to you?
Öhmans Mat & Vin – Det finns ingen ”mineralitet” i vin.
Sally Easton MW – Describing minerality.
 
Samt:
Alex Maltman, ”Minerality in wine: a geological perspective”, Journal of Wine Research, Volume 24, Issue 3, 2013.

1 kommentar

Filed under Allmänt, Jordmån, Naturvetenskap, Vinodling

Munskänkarnas praktiska 3-betygsprov 2016

Extraupplagan av Munskänkarnas praktiska 3-betygsprov gick av stapeln idag 20 februari 2016.

Klarade mig själv ifjol vilket jag är glad över.  Årets prov känns betydligt svårare…

Ett ”heat” med vita mousserande viner där man skulle gissa druvsort omfattande både vin på druvan Glera respektive Pinot Blanc.  Nja, redan här inser man att skaparna av årets prov gillar när det är svårt…  Här ska man väl egentligen plocka ut vinerna med skillnader i druvkaraktäristik, eller?  Och vad skiljer Chardonnay och Pinot Blanc (nja kanske också Pinot Noir) åt om dom har vinifierats på samma sätt och med minimal skalkontakt?

Ett vitt klassiskt ”heat” omfattande två vita Rhôneviner, en Condrieu och en Chateauneuf, och en EKAD vit Chenin Blanc från Loire.  En röd Chateauneuf köper jag som ett klassiskt vin, men ett vitt?  Högst tveksamt!  Och hur tänker man när man tar en obskyr EKAD vit Chenin Blanc som ett klassiskt vitt vin från Loire.  Det spelar ingen roll om Domaine de Taille Aux Loups är en liten kändis då han faktiskt! gör – för området – just udda viner…

Röda druvheatets Aglianico som blå druva, och Priorato som ett av ursprungsvinerna, är svårt men kanske mer försvarligt.  Men vitt portvin bland dom söta/starka vinerna är elakt och inte det som man tänker på när det gäller Portvin.

Men det är ju trots allt lika svårt för alla…

Vinerna:

image

Läs även:
vininfo – Munskänkarnas praktiska 3-betygsprov 2015.
   

8 kommentarer

Filed under Allmänt, Munskänkarna

Moderat alkoholkonsumtion även bra mot benskörhet…

Att alkohol (kanske främst vin) vid måttligt bruk kan vara nyttigt och skydda mot visa sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, diabetes och demenssjukdomar, är visat så många gånger så att det knappt skall behövas påpekas.  Dessutom visar många undersökningar, t.o.m. sådana där man granskar mer eller mindre allt som publicerats, att måttligt bruk av vin snarare förlänger (än förkortar) brukarnas livslängd.  Ja, ni har säkert sett den s.k. J-kurvan som fastställts i undersökning, efter undersökning, efter …, oavsett vad våran politiserade Folkhälsomyndigheten tycker…

image

Ytterligare en nytta som nu visats flera gånger är att ett måttligt bruk även ger en reducerad risk för minskad bentäthet och därmed också benskörhet.  Detta samtidigt som ett kroniskt missbruk leder till det motsatta.

image

A light-to-moderate wine consumption has been shown to provide several beneficial effects on the skeletal system, including reduced risk of bone mass loss and fractures.  Wine is rich in phenolic compounds, strong phytoestrogens and natural antioxidants, to which bone protection is mainly attributed.
[Kutleša et al., ”Wine and bone health: a review”, Journal of Bone and Mineral Metabolism, January 2016, Volume 34, Issue 1, pp 11-22.]

Women who consumed 75 g or more of alcohol per week had significantly higher bone densities at the lumbar spine compared with nondrinking women (0.951 vs. 0.849 g/cm2, p = 0.002) after adjusting for age, body mass index (kg/m2), age at menopause, use of postmenopausal estrogens, and smoking status.”
[Feskanich et al., ”Moderate Alcohol Consumption and Bone Density among Postmenopausal Women”, Journal of Women’s Health, Volume: 8, Issue 1:, May 28, 2009.]

In summary, we show that a relatively short interval of abstinence from moderate alcohol consumption by early postmenopausal women results in increased serum levels of biochemical markers of bone formation and bone resorption, and subsequent resumption of alcohol intake in the diet rapidly reduces the levels of these markers.  Thus, our findings support the hypothesis that moderate dietary alcohol consumption may slow bone loss in postmenopausal women by attenuating increased bone turnover.
[Marrone et al., ”Moderate alcohol intake lowers biochemical markers of bone turnover in postmenopausal women”, Menopause, 2012 September, Volume 19, Issue 9.]

Och det kan vara mirakelsubstansen Reservatrol som är ”hjälten”…
medicaldaily.com – Drinking Red Wine May Increase Spinal Bone Density, Could Become A Viable Osteoporosis Treatment.

Se även:
vininfo – Reservatrol, läkemedel på väg…

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Hälsa

Systembolaget levererar INTE…

casanovadineri2010Gårdagens besvikelse.  2010 är lite av årtiondets årgång i Toskana för Brunello di Montalcino och har fått 98 av 100 av vardera WineSpectator, Robert Parker och Wine Enthusiast Magazine.  Man skriver typ ”2010 Brunello: The vintage of a lifetime”.  Hur som helst, jag hade spanat in uppskrivna Casanova di Neri 2010 och enligt Systembolaget så skulle dom ha 11 flaskor (Nordstan, Göteborg), varav jag hade tänkt att åtminstone lägga beslag på två.

Väl där så stämde antalet flaskor men årgången var 2011 trots att artikelnumret var detsamma, så det blev inget köp.  Systembolaget i ett nötskal!  Årgångar och åtgångshantering är inte deras bästa sida.  I min värld så blir en ny årgång en ny artikel med ett nytt artikelnummer.

systcasanova

Systembolaget har mycket att lära och borde spana in Vinmonopolet i Norge där man faktiskt ger just olika årgångar nya artikelnummer.  Tar vi nämnda Casanova så har dom årgångarna 2008, 2009 och 2010 tillgängliga och alla med egna artikelnummer.  Här lurar man inte sina kunder…

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Systembolaget, Viner

Supertasters, till vilken nytta?

Supersmakare (s.k. ”supertasters”) är personer som upplever känslan av smak med mycket store intensitet än andra normalt dödliga personer, eller?

För att testa huruvida du är en supersmakare så testar man skillnader i smakkänslighet för ett enda ämne (PROP, 6-n-propyltiouracil) som smakar extremt beskt för en fjärdedel av befolkningen, medan hälften av befolkningen mer får en måttfull smakupplevelse och resterande fjärdedelen knappast känner någon smak alls.

Ett av problemen med hela begreppet är just detta, d.v.s. att man avgör generell känslighet för smak med en test av ett ämne PROP och dess reaktion på en enda typ av s.k. receptorgener (TAS2R38), en av 35 som man har identifierat för beska/bitterhet.  Detta samtidigt som man aldrig har kunnat påvisa om det finns en korrelation för hur andra bittra föreningar ”reagerar”.  Det pågår dessutom en debatt huruvida känslighet i den enda receptorgenen säger något som helst om den totala smakkänsligheten överhuvudtaget.

A fact is that individuals who are supertasters for certain gustatory (taste-related) sensations do exist, but the fiction is that they can be identified by or that their abilities can be attributed simply to their PROP taster status.”

So whether or not you are classified as a supertaster with heightened gustatory sensitivities remember that PROP tasting status cannot account for all variations in food preference and food adventurousness.  The TAS2R38 gene may not be the only marker that affects individuals gustatory abilities. Additionally, supertasting abilities may be determined by allelic variations of other genes or environmental factors as well as training.” – Diane M. Schmitt, Food Scientist.

[sciencemeetsfood.org – Supertasting – fact, fiction, or something in-between?]

En brasiliansk studie som publicerades 2012 där man studerat hur väl s.k. ”supertasters”, ”medium-tasters” och ”non-tasters” uppskattar (”pleasantness”) olika koncentrationer av socker, salt respektive fett.  Man har gett försökspersonerna sockerlösning (av olika koncentration), olika söta apelsinjuicer, saltlösning och slutligen potatismos med varierande sälta och fetthalt.  Reslutatet visar ingen skillnad mellan mellan individer med olika käslighet för PROP när det gäller att uppskatta sötma, sälta och fettinnehåll.  De enda individerna som stack ut var möjligtvis de s.k. ”non-tasters”.

Man skriver i slutsatsen bl.a.:  ”PROP taster status was identified in the sample of Brazilian subjects evaluated.  This study found no relationship between the level of sensitivity to PROP and age, sex, weight, BMI, and pleasantness.

[Maria Carolina Batista Campos Von Atzingen et.al., ”6-n-propyltiouracil (PROP) taster status in Brazilian adults”, Ciênc. Tecnol. Aliment. vol.32 no.4 Campinas Dec. 2012.]

Dessutom så spelar minnet en stor, och säkert ibland t.o.m. en avgörande roll, hur bra man är på att känna igen och klassificera vad man känner.

When a wine taster swirls that chardonnay over his or her tongue and pronounces it a 2006 Corton-Charlemagne, they are trying to make a link between their tastebuds and their memory.  In a way, it’s a guessing game.  The victor will not be the one who tastes the wine best so much as he or she who remembers that taste from the last time — or times — it has been tasted.” – Lesley Chesterman, Montreal Gazette.

[montrealgazette.com – In search of great taste.]

Slutligen så har det framförts teorier om att supertasters också har mer smaklökar på tungan än oss normala dödliga, men även det ha visat sig att inte stämma…

Cell swabs from volunteers were taken to determine their DNA sequence at TAS2R38.  Results confirmed that certain variations in TAS2R38 make it more likely that somebody is sensitive to bitter, but also proved that the number of papillae on the tongue does not affect increased taste sensitivity.

[sciencedaily.com – Supertasters do not have particularly high density of taste buds on tongue, crowdsourcing shows.]

För mig så låter hela begreppet supersmakare/”superstasters” definierat med PROP som humbug och inget annat…, men visst att vi är olika duktiga och har olika förutsättningar att känna, och känna igen, aromer och smaker är väl inget konstigt.
 
– – – – – –
 
Mig själv då?  Själv bedömmer jag, när det gäller vin och vinprovning, att min förmåga (eller oförmåga) att ”sätta” ett vin beror på att kunna identifiera aromkomponenter, att minnas i vilken typ av viner som jag känt dessa komponenter förut, och inte minst att använda mig av kunskap kring vingeografi (druvor, vintyper, stilar) för att slutgiltigt lämna en adekvat gissning.  Smaken använder jag lite mer som en bekräftelse på resten.  Visst undantag finns, påtaglig syrlighet, strävhet, viskositet, sötma och eldighet påverkar i hög grad, men det blir svårt om dessa inte överensstämmer med aromprofilen.  Sedan är blind vinprovning lite av en gissningslek, där den med bäst minne och slutledningsförmåga ofta tar hem ”potten”.

1 kommentar

Filed under Allmänt, Smaksinnet

Varför så mycket Frankrike…

rhone
När man undervisar vin och vingeografi så får man ofta frågan varför det är så stor fokusering på Europa och Frankrike, och så lite på det vi kallar för ”Nya Världen”.  Detta blir extra tydligt i Munskänkarnas 1-betygskurs där all fokusering läggs på Europa och då där främst på Frankrike och dess vinregioner.  Men det räcker att slå upp en vinbok så ser man att det alltför oftast är samma fokusering där.  Varför?
 
Finns egentligen flera skäl där dom viktigaste kanske är:
 
Ursprung.  Idag så är nästintill alla vindruvssorter som odlas för vinframställning druvsorter inom arten Vitis vinifera som är den vanligaste europeiska arten i vinsläktet Vitis.  I princip alla druvsorter, oavsett var i världen dom odlas, har därför ett europeiskt ursprung, och ofta (faktiskt!) just ett franskt.  Ett ursprung som man alltför ofta går tillbaka till och jämför(s) med.  Tar vi dom 10 mest odlade druvsorterna i världen så kommer många av dom (Cabernet Sauvignon, Merlot, Chardonnay, Syrah, Sauvignon Blanc, och Pinot Noir) från just Frankrike.  Faktum är att alla dessa kommer från ett 5 x 5 timmars ”bilkörningsstort” område i just Frankrike.  Vi pratar om områden som Loiredalen, Bordeaux, Bourgogne och Rhônedalen, områden som med sina ursprungsdistrikt fortfarande tillverkar många av dom mest eftertraktade vinerna på respektive druvsorter.
 
Urprungsområden och regelverk.  I hela Europa så har man en lagstiftning som går mycket djupare ner och som låser odlare och producenter kring vad man får göra i respektive land, region och ursprungsområden när det gäller vilka druvor som odlas, hur man odlar, tillverkar, och slutligen etiketerar och saluför sina viner.  Bara detta enskilt gör att det finns mycket mer ”nördigt” att lära sig kring vad som gäller vingeografiskt i Europa än vad det finns i länder såsom USA och Australien (för att nämna några).  Länder där man får göra lite precis hur man vill, och där producenten har en större ”andelsbetydelse” än att hålla koll på ursprungsområden.  En vinbonde/vinproducent i Australien får välja vilka druvor som helt, odla lite ”hur som happ”, o.s.v., o.s.v.  Shiraz, Cabernet Sauvignon, och Chardonnay odlas exempelvis i alla Australiens vinstater och i alla dess vinregioner.
 
Arealer och kvantiteter.  Frankrike, Italien och Spanien står för närmare 50% av världsproduktionen (48% så sent som 2014) och för över 30% av världens vinareal.  Och då har vi inte plockat med övriga europeiska länder.  Bordeaux kan med sina 115000 hektar mäta sig med länder såsom Australien och Sydafrika i storlek.  Tittar vi på Systembolagets statisktik (sista kvartalet 2015 som är det som ligger ute deras hemsida) så står Frankrike, Italien och Spanien för närmare 60% av försäljningen av vin på flaska (ej inräknat starkviner) och utbrutet för viner från 100 kronor (och uppåt) för hela 75%.
 
Detta betyder inte att Franska viner behöver vara bättre (och godare) än amerikanska, att europeiska viner på något sätt är bättre än sådan motsvarande från Nya Världen.  Men för att förstå vinvärlden så behöver man ha bra koll på Europa och Frankrike…

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Munskänkarna, Statistik

På tal om Chenin Blanc…

coulee-de-serrant

Chenin Blanc är en grön druvsort som – i sämsta fall – ger syrarika ”kartiga” viner men som – i bästa fall – ger viner som bokstavligen kan få nackhåret att resa sig…  Viner som är syrliga, feta och som har en omisskännlig karaktäristik av kvitten, honung, bivax och våt ylle, bara för att nämna något…

”…the flavours seem to shimmer, like light on taffeta, offering layer after layer of honey, lemon, herbs, yoast, menthol, and more.  The wine seems to become drier over time, is constantly appetizing.  You feel you never get to the bottom of it.  Simultaneously taut and luscious, austere and voluptuous, it teases you.  It gives you the impression of being sweet and then persuades you that it is utterly dry.” – Jacqueline Friedrich, Wine and Food Guide to the Loire.

NAMN.
[ NAMNURSPRUNGVINODLINGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]
 
Synonymer:  Pineau, Pineau de la Loire, Pineau d’Anjou, Plant d’Anjou, Gros Chenin, Gros Pineau (Frankrike, Loire), Steen (Sydafrika), Agudelo (Spanien), …

URSPRUNG.
[ NAMNURSPRUNGVINODLINGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Chenin Blanc härstammar högst troligen från Loiredalen och man har med modern DNA teknik konstaterat att den är syskon med Sauvignon blanc och avkomma till Savagnin/Traminer med andra ”föräldern” okänd.  Detta gör att Chenin Blanc faktiskt är ”farbror”/”faster” till självaste Cabernet Sauvignon. [ref.1]

Första omnämningen, eller kanske snarare ”spåret” av druvan, är från år 845 och då från ett kloster (Glanfeuil) i just Anjou och Loiredalen.  Man vet att druvan som Plant d’anjou 1496 planterades i närheten av Chenonceaux av Thomas Bohier, och att den därifrån letade sig till klostret Mont-Chenin (Corméry, Touraine) vilket tros ha gett druvan dess nuvarande namn, Chenin Blanc.[ref.2,3]  Första gången som druvans nämns med rätt namn är 1534 i Rabelais Gargantua (”La vie très horrifique du grand Gargantua, père de Pantagruel”) som är en extravagant berättelse om jätten Gargantua som bl.a. festar på människor.[ref.3]

Till Sydafrika kom den troligtvis redan med dom första bosättarna. Man vet att det skickades vinplantor till Jan van Riebeeck (Sydafrikas första kommendant) 1655 och en av dessa kan mycket väl ha varit Chenin blanc.[ref.2]

Alltså:
Savagnin x ”okänd” = Chenin Blanc

VINODLING.
[ NAMNURSPRUNGVINODLINGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]
 
Chenin Blanc är en druvsort som har kraftfull tillväxt och kräver omsorg för att hållas i schack, dvs hålla nere bladverk, skördeuttag, och för att – i slutändan – kunna ge minst hyggliga viner.  Det går nämligen att producera surt vatten om man inte håller efter tillväxten. 
 
Rankorna blommar tidigt, vilket ger frostkänslighet, och mognar sent, åtminstone på svalare breddgrader såsom i Loire, där det faktiskt t.o.m. är på marginalen att druvorna mognar.  Vidare så är druvan känslig för botrytis cinera (dvs mögelsvampen som både kan ge problem i form av gråröta eller ”ädelrötalycka”), mjöldagg och andra sjukdomar.  Chenin Blanc gillar inte kalk då druvan är känslig för ämnesomsättningssjukdomen Chlorosis (kalkrika jordmåner, ofta brist på järn som krävs för tillverkning av klorofyll).

UTBREDNING.
[ NAMNURSPRUNGVINODLINGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Chenin Blanc är världens 11´de mest odlade gröna druvsort (35 164 ha) även om druvan är dåligt spridd.  Mest odlad är den i Sydafrika (18 514 ha) följt Frankrike (9 828 ha) som tillsammans står för 80% av arealen, såväl som dom bästa vinerna, därutöver återfinns druvan främst i USA, Argentina och Australien.[ref.4]
 
I Frankrike återfinns Chenin Blanc främst i Loiredalen och då i Anjou och Touraine, d.v.s. i mellersta Loire, med kända ursprungsbeteckningar såsom Savennieres, Coteaux du Layon, Bonnezeaux, Quarts de Chaume, Vouvray, m.fl.  Alla typer av viner görs, torra, halvtorra, söta, ädelrötade såväl som stilla och mousserande.  Generellt är vinerna oekade, dvs viner som inte har någon påtaglig aromatisk karaktär av ekfatslagring, men undantag finns.
 
I Sydafrika så återfinns Chenin Blanc i alla kända vinregioner och distrikt, och vinerna görs såväl oekade som ekade. Chenin Blanc är Sydafrikas mest odlade druvsort följt av Cabernet Sauvignon.
 
Att det just bara är i Loire och Sydafrika som man generellt producerar bra viner på Chenin Blanc beror just på att druvan kräver hängivenhet och omsorg för att ens kunna ge hyggliga viner, och faktiskt! t.o.m. kärlek för att göra stora viner.  Det Loiredalen och Sydafrika har gemensamt är att det är bara här där druvan spelar i ”anfallet”, där den är arbetshästen som hushållen är beroende av.  I USA, Argentina, Australien så är druvan en udda företeelse och det finns nästintill inga producenter där druvan reagerar, där den är tillräckligt viktig för att få det nödvändiga ”fjäsket”…
 
”Chenin Blanc has very few proponents in the US and is widely regarded as a blending variety valued only for its acidity.” – J Robinson, Wine Grapes A complete guide to…
 
”Before I came to the Loire I thought I simply didn’t like Chenin.  Jug Chenins from California – where the grape was pushed to yield 120 hectoliters per hectare – were flabby…  After tasting my way through Vouvray, the Layon, Aubance and Savennières, however, I’ve got a cellar full of Loire Chenin.  It has become my desert island White.” – J Friedrich, Wine and Food Guide to the Loire.

Chenin Blanc per uppodlad areal i världen 2010. [Ref.4]
Land: Areal [ha] [%]
Sydafrika 18 515 52,7
Frankrike 9 828 27,9
USA 3 221 9,2
Argentina 2 462 7,0
Australien 541 1,5
Mexico 275 0,8
Spanien 100 0,3
Chile 57 0,2
Nya Zeeland 50 0,1
Italien 45 0,1
Totalt: 35 164


KARAKTÄRSTIK (VIN).
[ NAMNURSPRUNGVINODLINGUTBREDNINGKARAKTÄRISTIK ]

Chenin blanc är en syrarik druvsort vilket också är det som gör att den passar utmärkt att använda till både söta och mousserande viner.  Chenin blanc är dessutom rikt på glycerin vilket gör att vinerna får en fet/oljig munskänsla.  I arom- och smak hittar man gula plommon, äpple, päron, kvitten, honung, bivax, ingefära, våt ylle, brioche, och om vinerna vuxit varmt mer tropisk frukt.  Andra smakord som ofta förekommer är tropisk frukt (persika, mango, melon), citrus (skal, marmelad), blommor (kaprifol, apelsinblommor), marsipan, och nötter.
 
Referenser:
1. Myles et al., Genetic structure and domestication history of the grape, PNAS, March 1 2011, vol. 108, no. 9, 3530–3535.
2. Oz Clarke et al., Grapes & Wines: A comprehensive guide to varieties and flavours.
3. J Robinson et al., ”Wine Grapes: A complete guide to 1,368 vine varieties, including their origins and flavours”, 2012, ISBN 9781846144462.
4. Kym Anderson – ”Which Winegrape Varieties are Grown Where?”, ISBN 978-1-922064-67-7, Wine Economics Research Centre.

Se även:
vininfo – Cabernet familjens arom- och smakkaraktäristik.
vininfo – På tal om Mourvédre…
vininfo – På tal om Sauvignon Blanc…
vininfo – På tal om Gewurztraminer…
vininfo – På tal om Riesling…
vininfo – De mest odlade druvsorterna 2010.

Textmaterialet ovan har utgjort underlaget till svenska Wikipedias artikel om Chenin Blanc.  Ett material som lades ut på Wikipedia av undertecknad den 1 februari 2016. 

Redigerades 2016-07-05, Lars Jonsson.

3 kommentarer

Filed under Allmänt, Druvor, Statistik