Domaine de la Lande Bourgueil Prestige 2000.

Loiredalen och dess viner, framförallt de vita på Chenin Blanc och de röda på Cabernet Franc, är både bortglömda och undervärderade.  Ja, inte helt sant.  Det är i Sverige och framförallt på Systembolaget som dom är bortglömda.  För hur förklarar man annars att det alltid finns ett flertal Sauvignon Blanc’er och välja på men nästintill inga viner på dalens övriga druvsorter*.  Och detta trots att Loire är mer känd för sina vita (torra till söta) Chenin Blanc’er från exempelvis Savennieres och Vouvray, och sina röda Cabernet Franc’er från Chinon och/eller Bourgueil.  Varför skall någon sortimentsansvarig på Systembolaget bestämma att det bara skall finnas ett utbud av Sancerre och Pouilly Fume viner och ingenting annat?

Domaine de la Lande är en strålande liten producent i Bourgueil som drivs av Marc och François Delaunay.  Egendomen, som varit i familjens ägo i 4 generationer, har 14 ha planterade med Cabernet Franc, varmed man gör fem olika röda (förstås!) viner.  Detta var sista flaskan av vinerna vi köpte för runt 10 år sedan när vi besökte producenten efter tips från Jacqueline Friedrich.  Eller snarare hennes ”loirebok” där hon rankade la Lande som nr2 i Bourgueil efter Domaine Pierre Jacques Druet.

Domaine de la Lande Bourgueil Prestige 2000 doftar/smakar odefinierade röda bär, om något med dragning åt jordgubbar, därutöver ceder, läder och aningen stall.  Initialt rostade toner som gav ”Sydafrikavibbar”.  Därefter dök nyponsoppa upp.  Rejält av både torrhet och strävhet, och inte minst syrlighet.  Min fru gissade på Piemonte och på Nebbiolo, vilket inte är långt borta.  Hade önskat att mer av doftkaraktärena hade gått igen i smaken, där det mest var grundsmakerna och dom sk taktila egenskaperna (framförallt strävheten) som tog för sig.

www.domainedelalande.com
www.domaine-pjdruet.fr
www.vinbourgueil.com

——————–
* Konstaterade 2014-03-31 att det (Systembolaget, Nordstan, Gbg) finns 15 viner från Loire.  8 av dessa är vita viner på Sauvignon Blanc, 2 är vita på Melon de Bourgogne, 3 är vita på Chenin Blanc, 1 är rött vin på Cabernet Franc, och slutligen så återfinns en Cremant de Loire, dvs ett mousserande vin, på en blandning av druvsorter.  Detta trots alltså att Cabernet Franc är den överlägset mest odlade druvsorten (25.2% 2011/12 enl. FranceAgriMer). 

Ser tillfälligt bättre ut på Chenin Blanc-fronten i morgon då man släpper ett begränsat antal flaskor av ytterligare 6 olika vita viner på druvan…

Mindre ”harmfullt” drickande i medelhavsregionen

Med anledning av en lunchdiskussion…

[ WHO rapporten ”Alcohol Consumption in the Europe Union – Consumption, harm and policy approaches” (ISBN 978 92 890 0264 6) från 2012. ]

 (- klicka gärna på kartan för en förstoring -)

2012 släppte WHO tillsammans med europakommissionen ovanstående rapport som på 161 sidor ”kartlagt” alkoholkonsumtionen i världen, detta både när det gäller hur mycket man dricker och även hur man dricker.  Man har delat in länderna i 5 grupper från ”minst farligt dryckesmönster” till ”mest farligt”.  I Europa så hamnade alla medelhavsländerna (Frankrike, Spanien, Portugal, och Italien) ihop med bl.a. Tyskland i den minst farliga kategorin medan Ryssland hamnade i den mest farliga.  Danmark, USA och Australien hamnade i den näst minst farliga kategorin medan dom nordiska länderna (inkl. Sverige) hamnade i mitten kategorin.

Mao så anser WHO att man exempelvis i Frankrike, trots en betydligt högre årlig konsumtion, har ett mindre skadligt dryckesmönster än vad Sverige har.  Ja, även Danmark har ett mindre skadligt dryckesmönster trots sin avsaknad av både förmynderi och monopol.

Man påpekar att det inte bara är mängden alkohol som spelar roll för folkhälsan utan även hur, var och i vilket sammanhang man konsumerar.

När det gäller de nordiska ländernas dryckesmönster så skriver man:  ”The traditional pattern of drinking spirits in these countries can be characterized by non-daily drinking, irregular heavy and very heavy drinking episodes (such as during weekends and at festivities) and a higher level of acceptance of drunkenness in public.  The overall volume of alcohol consumption in Nordic countries has been lower than the EU average.  Even though this drinking pattern can still be observed today, spirits are no longer the dominant alcoholic beverage and there are some differences between the countries involved, with Denmark having a more central-western and western style of drinking.”
 
———————-
Reflektion:  Monopolländerna (Sverige, Norge och Finland) har ett sämre dryckesmönster än Danmark, Holland, Tyskland, Frankrike m.fl. länder.  Beror detta kanske på våra monopol, dvs att man har ett försäljningssätt där man förordar kvantitet (gå in på ett S-bolag och se hur man exponerar boxarna…) före kvalitet?  Att hela systemet med förbud och monopol gör det intressantare för ungdomar att både få tag på (och dricka) alkohol.  Jag tror inte man kan skylla på enbart tradition…

Ukraina – Inte bara ryska ”ockupanter”…

Allmänt:
Ukraina var med sina 52 300 hektar 2009 (arealmässigt) världens 17:de största vinland, och hade ungefär lika stor produktion som Grekland.  Detta innebär att man är större än länder såsom både Österrike och Nya Zealand.  Går man tillbaka till 1990 så hade man då hela 175 000 ha vinodlingar och var dåvarande Sovjetunionens största vinregion (Ukraina alltså!).

Historia:
Egentligen en gammal vinnation som går tillbaka 300-talet efter Kristus då det odlades vin i södra delen av landet (inklusive Krim).

Druvsorter (2009):
22.1% Rkatsiteli (G), 11 552 ha
18.4% Aligote (G)
9.3% Cabernet Sauvignon (R)
6.0% Sauvignon Blanc (G)
5.7% Chardonnay (G)
5.4% Merlot (R)
5.2% Riesling (G)
4.6% Odessky Cherny (R)
4.6% Isabella (R)
2.9% Saperavi (R)
2.8% Sukholimanskiy Bely (G)
2.5% Bastardo Magarachsky (R)
1.8% Gewurtztraminer (G)
1.8% Kokur Bely (G)
1.5% Pinot Noir (R)
1.3% Pinot Gris (G), 685 ha
m.fl.

Rkatsiteli är en grön druvsort som härstammar från Kaukasus (Georgien) och anses vara en av ”våra” äldsta druvsorter.  Man har hittat kärnor från druvan i lerkrukor som är från 3000 f.kr.  Namnet (betydelsen) lär komma ifrån att druvan har röda stjälkar.  Innan Sovjetunionens fall så var det den mest odlade druvan där.  Idag (2010) är den världens 16:de mest odlade druvsort men odlas nästan uteslutande i östeuropa (Georgien, Ukraina, Moldavien, Kazakhstan, Bulgarien, Armenien, Ryssland och Rumänien) även om det finns små odlingar i nordöstra USA och i Kina.  Rkatsiteli är en köldtålig druva som används till allt från stilla till mousserande viner, torra till söta, och bordsviner till starkviner.  Har inte druckit vin på druvan men den är känd för att (som bordsvin) ge syrliga, kryddiga och blommiga viner enligt Wikipedia.  Har sett andra noteringar där man säger gröna äpplen, kvitten och vit persika.  Det finns för närvarande inga viner på druvan på Systembolaget.

Druvstatistiken kommer från ”Kym Anderson – Which Winegrape Varieties are Grown Where?”, ISBN (paperback) 978-1-922064-67-7, Wine Economics Research Centre.

Vinregioner (norr till söder, väster till öster):
Zakarpattia
Odessa
Nikolayev
Kherson
Zaporizhia
Krim (Crimea)

Odessa och bortrövade Krim står för ungefär 80% av den uppodlade arealen.  Enligt Wikipedia så ökar produktionen av mousserande vin som mestadels görs på Pinot blanc, Aligoté, Riesling och Feteasca.  När det gäller Feteasca (Moldavisk alt. Rumänsk druvsort) så kan man ju undra om hurvida detta är rätt då den inte listas som någon av de 22 mest odlade druvsorterna i Ukraina (druvan på 22:a plats motsvarar bara 26 ha).

Det finns i dagsläget inte ett vin från Ukraina på Systembolaget vilket vi vinnördar kanske inte direkt är ledsna över.  Man är ju liksom inte känd för just hög kvalitet.

Naturvinsdebatt – 1 år försent…

Fick nyss ett nyhetsbrev av WoW (World of Wines News) och blev lite förvånad då dom måste ha läst ett år gammalt nyhetsbrev.  Rätt skall vara rätt…

Det var i januarinumret av Gambero Rosso 2013 (och alltså inte 2014 som antyds av WoW) som man skakade om ordentligt i naturvinsdebatten.  Detta genom att numret innehöll vass kritik från vinkritikerna Michel Bettane och Thierry Desseauve som bl.a. skrev att naturviner egentligen inte är något annat än ”dåliga viner vars enda avsikt är att ge huvudvärk” (”Tocca quindi ai clienti di fargli notare che quello che credono essere un vino più vicino alla natura non è altro che un vinaccio senza interesse se non quello di non far venire il mal di testa”), detta samtidigt som själva Gambero Rosso redaktören Eleonora Guerini skrev ”var gång jag hör någon prata om naturligt vin börjar jag instinktivt att skratta” (”ogni volta che sento parlare di vino naturale mi viene istintivamente da ridere”).

Debatten som blev hetsk i media, i åtminstone både italien och frankrike, ledde till mängder av skriverier där bl.a. även Chapoutier (biodynamiker) la sig i debatten om att han håller med om naturvinernas undermåliga kvalitet.

Läs mer:
Gambero Rosso artikeln
Här med engelsk översättning
WoW News
 
—————————————-
 
Nu har även WoW (Mr Mölstad själv) svarat på mitt mail gällande den ett år gamla nyheten.  ”Ja, vi blev lite förvånade själva.  Eftersom vi inte läser italienska har vi fått denna nyhet från vår samarbetspartner i Danmark….vi är noga med källkontrollen, men i detta fall har det brustit.”  Ja, det är kanske förståeligt, men undertecknad (och säkert fler med mig) minns debatten från ifjol…  // Lars (2014-03-25, 20:22)

Vin – världens första smaksatta dryck. [Barolo Chinato]

Idag så är det en udda företelelse att köpa, eller för den del dricka, smaksatt vin.  Greklands Retsina och våran egen glögg är ju lysande exempel.  Finns ju ingen vinnörd som anser att någotdera är ett riktigt vin.  Vermouth är ett annat strålande exempel.  Både Retsina och Vermouth har gamla anor, Retsina från åtminstone romartiden, första skriftliga referensen är i alla fall från första århundrandet efter krisus (Columella – De Re Rustica), och Vermouth från andra delen av 1700-talet.  Företelsen att krydda vin (med exempelvis rötter och örter) är ännu äldre än så och tros ha sitt ursprung från Kina och då hela 1000 år före kristus.

Food Flavourings av Philip Ashurst (ISBN 0-8342-1621-3) skriver: ”The occasional use of only small quantities of certain fruits, vegetables or herbs with strong characers in the blend of juices to be fermented would result in a completely different taste of the finished wine.  This was probably the first regular use of the application of food flavorings to beverages.”

Det exklusivaste smaksatta vinet jag har stött på är Barolo Chinato där man smaksätter självaste Barolo med bl.a. bark (kinininnehållande Calissaja Cinchona), raberberrot, ingefära, kardemumma och diverse andra örter och kryddor.  Vinet dracks tradionellt som medicin men finns alltså fortfarande kvar.  Systembolagets beställningssortiment omfattar tre olika viner alla på 500 ml flaska. 

En av dessa, Barolo Chinato Cocchi, fick jag prova på en helblind BYOB (bring your own bottle) provning tidigare ikväll.  Giulio Cocchi är en av flera producenter som hävdar sig vara ”upphovsmän”.  Receptet lär vara från 1891.  Själva säger man att vinet är utmäkt som ”digestif” eller ackompanjerat av mörk choklad.

Smaken då?  Barolo Chinato Cocchi doftar/smakar lite som ett mellanting mellan vermouth, glögg och hostmedicin.  Mer specifikt apelsin, ingefära, aningen kryddnejlika och ”något” kemiskt (åt hostmedicin).  Detta tillsammans med påtagligt av både kryddighet, sötma och eldighet, samt aningen beska.  En god smakupplevelse om än allt annat än ”vinös”…

Marcel Deiss Burlenberg 2001

Pinot Noir från Alsace, eller snarare Pinot från Alsace då vinet är gjort på en blandning Pinot Noir och Pinot Gris (Pinot Beurot).  Helt fantastiskt lördagsvin.  Fylligt, kryddigt med påtaglig mognad.  Ja, den hääärliga färgen syns ju på bilden.  Torkad frukt åt fikonhållet, tobak, lakrits och läder…

Inte första gången som Pinot Noir från Alsace levererar och nu alltså även ett uppblandat med Pinot Gris.  Dessutom är Burlenberg samplanterad, så man kan säga att uppblandningen sker redan i vingården.  Den kalkstensinnehållande jordmånen är som en kopia på bra lägen i Côtes de Nuits i Bourgogne så förutsättningarna är dom bästa.  Detta ihop med att ägaren (och inte minst vinmakaren) är Jean-Michel Deiss som är en av Frankrikes biodynamiska stjärnor.  Kanske inte undra på att vinet är bra…

Andra bra Alsace Pinot Noir producenter (det lär finnas fler) som jag stött på är Rolly Gassman och (inte minst) René Muré.

Länkar:
Marcel Deiss
René Muré

En reflektion.  Mognade viner.  Lite synd att dom flesta, ”pöbeln” alltså, inte får (eller har chansen) prova viner som mognat.  Detta kräver ju liksom intresse och möjlighet till lagring.  Åtminstone gäller detta i ”förmyndarlandet-framför-alla” där viner med ålder är en omöjlighet att finna.  ”Människor är som viner; med åren blir de dåliga surare och de goda bättre” – Cicero

Malolaktisk jäsning och dess betydelse för arom och smak.

Det pratas mycket om malolaktisk jäsning och förenklat så är det den process där mjölksyrebakterier (Oenococcus oeni, Lactobacillus, m.fl.) omvandlar den vassare äpplesyran (malic acid) till den mjukare mjölksyran (lactic acid) därav namnet malolaktisk jäsning.  Äpplesyran är en dikarboxylsyra vilket innebär att den innehåller två syragrupper (karboxylgrupper) medan mjölksyran innehåller en syragrupp.  Den försvunna syragruppen avgår som koldioxid.

Generellt så får vinmusten genomgå vanlig alkoholjäsning först varefter man ”startar” den malolaktiska jäsningen genom att tillsätta bakterier och höja temperaturen.  Inom traditionell vintillverkning så sker detta av sig själv, med omgivningens mjölksyrebakterier, när vinerna ligger på fat och vårens temperaturstigningar göra att bakterierna kan växa till.  Processen kallas också för en andra jäsning just för att det var det som man förr trodde att det var.

Med förenklat så menar jag att det är mycket mer som händer än bara själva syraomvandlingen.  pH ökar samtidigt som vinerna blir stabilare mot efterjäsning och (inte minst) så påverkas arom och smak.  Viktiga ämnen som bildas under processen är ättiksyra, diacetyl, acetoin, 2,3-butandiol, etyllaktat, dietylsuccinat, akrolein, m.fl.

Diacetyl och acetoin är det som ger smör dess smak och gör precis samma sak med vin, dvs ger smörighet.  Etyllaktat och etylsuccinat är båda arom-/smakförstärkare och bidrar med fruktighet (succinat är bärnstenssyrans salt).  Akroelin som är en aldehyd har en fränare ton (bitterhet i smaken ) som går mer åt bränt fett.  Akroelin fungerar på egen hand faktiskt som tårgas!  En substans som man förstås vill minimera.  En annan grupp av substanser som bildas är s.k. biogena aminer såsom histamin och tyramin, substanser som misstänks ligga bakom överkänslighetssymtom, exempelvis huvudvärk.

Vinerna blir generellt mjukare (mindre ettrig syra), viskösare (bl.a. genom att sockeralkoholer och glycerol bildas) och får oftast en förhöjd komplexitet när det gäller arom och smak.  De flesta rödviner och runt en femtedel av dom vita vinerna genomgår malolaktisk fermentering.  Vinerna blir stabilare genom att näringsämnen (som är kvar efter alkoholjäsningen) förbrukas och behöver sålunda mindre stabiliseringsmedel (tillsatta svavelföreningar).  Vita viner som genomgår malolaktisk jäsning får toner såsom smör, nötter, bröd, fudge, medan röda viner får mer choklad och rostade toner*.

* Dom rostade tonerna anses bero på bildandet av flyktiga svavelföreningar.  Ett exempel är 3-(metylsulfanyl)propansyra, en substans som bildas genom att mjölksyrabakterier ”metaboliserar” den svavelinnehållande aminosyran metionin.  [Applied Microbiology and Biotechnology, 2008, 77(6), 1199-1205, ”Formation of volatile sulfur compounds and metabolism of methionine and other sulfur compounds in fermented food.”]  [J Appl Microbiol, 2004, 96(5), 1176-84, ”Methionine catabolism and production of volatile sulphur compounds by OEnococcus oeni.”]

Uttryck såsom ”double malolactic fermentation” och ”heavy malolactic fermentation” ser man ibland och är ett uttryck för styrning av processen (val av bakteriekultur, sen ympning, temperaturer, etc) för att åstadkomma extrem smörighet.  Lite märkligt då detta är något som faktiskt! alltför oftast betecknas som en defekt.  Smaken är som baken…

Munskänkarnas 2-betygsprov 2014

Tja, då var årets 2-betygstenta avklarad.  Analytiskt och logiskt tänkande premierades då årets vinort Napa och Sonoma likt en lieman förföljde dom ”tentander” som inte tänkt till.  Dels så var teoridelens tredje del helt tillägnad Kalifornien och dels så förgylldes den praktiska delen av att en Sonoma Zinfandel ingick som ett av fyra rödviner.

Vinerna:

• 2012 Menetou-Salon, Sauvignon Blanc, Frankrike, Loire.
  Neutral med nästan obefintliga SB toner som drar åt grönt såsom fläder och krusbär.  Annars mest äpple, lime och odefinierade tropiska frukter.  Doftade mest fruktsoda enligt min fru.  Något honung och svagt svavelrökig.  Helt torr och hög syra.
• 2012 Chablis PC Beauroy, Chardonnay, Frankrike, Bourgogne.
  Rökig och vaxig med äpple mot kvitten.  Hög syra och krisp.  Andades Chenin Blanc men saknade viskositeten.  Fantastisk Chablis, men kommer någon gissa rätt efter Salon’ens (förra vinets) neutralitet.
• 2011 Leitz Eins Zwei Dry, Riesling, Tyskland, Rheingau.
  Fruktig åt päron, äpple och tropisk frukt.  Även här en vaxighet.  Det enda som möjligtvis avslöjar vinet är ett uns petroleum.  Annars mer Pinot Gris och Alsace.  Det här blir svårt för ”tentanderna”…
• 2009 Pio Cesare Langhe Nebbioli, Italien, Piemonte.
  Att man inte dricker mer Piemonte och Nebbiolo…  Härligt vin med röda bär (år jordgubbar), plommon, blommor och (ja, varför inte?) sandelträ.  Bra syra och rejäla tanniner.  Friskt och fräscht.
• 2011 Penfolds Thomas Hyland Shiraz, Australien, South Australia.
  Initialt svarta vinbär och cabbighet, men ett snurr på glaset och frukten drog mer åt björnbär och sylt.  Tydligt bläckigt (metalliskt), kryddigt och rökigt.  Får lite Sydafrika och pinotage ”vibbar” i smaken.  Säkert en tydlig Shiraz men den kan bli svår att ta ändå med tanke på ”motståndet”…
• 2011 Terreno Chianti Classico, Sangiovese, Italien, Toskana.
  Röda och mörka bär, plommon och örtighet.  Inga körsbär i min näsa så den här är nog svår.
• 2011 Seghesio Sonoma Zinfandel, USA, Kalifornien.
  Samma vin som på sektionstävlingen för en månad sedan och den var lika typisk nu.  Fruktig med mörka bär åt blåbär åt det syltiga hållet.  Mycket vanilj.  Skulle kanske kunna tas för en modern spanjor om det inte vore för den ”syltiga” sötman.

Snusning versus rökning

Alla tobaksprodukter dras över samma kam.  Rubriker såsom ”Tobaken DÖDAR”.  Tobaksförbud för anställda i vissa kommuner.  Tobaksförbud på sjukhus.  Dessutom höga punktskatter.  Och detta helt oberoende på produkt och/eller produktkategori. 

Det är rökningen som dödar, inte tobaken.  Just det faktum att man eldar och väljer att andas in ”skiten” (dvs alla 1000-tals kemiska ämnen som bildats genom förbränning), det är det som dödar, inte tobaken.  Det hade inte spelat någon större roll om man istället valt att röka morotsblast.  Ändå så hackar man på alla tobaksprodukter oavsett användningssätt och (faktiskt!) verklig farlighet.

”It is generally understood that it is not nicotine itself that is harmful, but the method of delivery, i.e. burning Tobacco”.  [Addictive Behaviors, Volume 39, Issue 3, March 2014, Pages 507–511.]

Vi brukar lika mycket tobak som resten av Europa men vi har ändå en signifikant lägre dödlighet i tobaksrelaterade sjukdomar (olika cancerformer, KOL, etc).  Varför?  Jo, för att vi röker mindre och att en stor andel av våra tobaksbrukare använder det mindre riskfyllda alternativet snus…

2011 släpptes två samlade analyser av (mer eller mindre) samtliga epidemiologiska studier på området, och båda kom fram till att det inte finns något samband mellan snusandet och våra vanliga cancerformer. [ref.1, ref.2]  Detta ledde åtminstone till en debattartikel i Dagens Medicin 2012-05-26 där professor Robert Nilsson (institutionen för genetik, mikrobiologi och toxikologi, Stockholms universitet) skrev att snus inte bör klassas som cancerrisk. [ref.3]

När det gäller kranskärlssjukdomar så publicerade Journal of Public Health and Epidemiology 2011 en samlad analys av en mängd epidimiologiska studier, varav 11 var gjorda i Sverige, som visar på att det inte finns några samband mellan svenskt snus och kranskärlsjukdomar.  [ref.4]

Statistik:
Sverige har (2010) europas lägsta dödlighet i lungcancer med 51 döda per 100000 invånare, samtidigt som vi röker minst (enbart 14% av befolkningen över 15 år röker dagligen).  Att jämföra medelvärdet för Europa där 23% av befolkningen över 15 år röker dagligen, resulterande bl.a. i 83 döda per 100000 invånare.  [www.oecd-ilibrary.org]

Referenser:
1: Annals of Oncology, Volume 22, Issue 6Pp. 1420-1426, 2011.
2: Regul. Toxicol. Pharmacol., 59(2), 197-214, 2011.
3: Dagens Medicin 2012-05-26, debattartikel.
4: Journal of Public Health and Epidemiology Vol. 3(12), pp. 593-603, 2011.

Choklad och vin skyddar mot diabetes

Inget nytt ”under solen” kanske då liknande rön publicerats tidigare…

Hur som helst, ny forskning visar att konsumtion av livsmedel som innehåller höga halter av flavonoider, såsom mörk choklad, bär och röda viner, skyddar mot typ 2 diabetes (sk. åldersdiabetes).

Studien som utförts av Kings College i London är baserad på djupintervjuer med 1997 kvinnor, i åldrarna mellan 18 och 76 år, och visar att kvinnor som regelbundet äter/dricker flavonoidinnehållande livsmedel troligtvis löper lägre risk att få typ 2 diabetes.  Förutom att man visar att dessa kvinnor har en lägre sk insulinresistans så har dom mer av proteinet (hormonet) adiponektin som bl.a. har till uppgift att reglera glukosnivåerna.

Hääärligt!  Man både kan njuta och vara hälsosam på en och samma gång.

Studien publicerades i Journal of Nutrition nu i februari.
[“Intakes of Anthocyanins and Flavones Are Associated with Biomarkers of Insulin Resistance and Inflammation in Women”, J. Nutr. February, 2014, 144:2, 202-208.]

Annan ny forskning med liknande resultat:
[“Higher Dietary Flavonol Intake Is Associated with Lower Incidence of Type 2 Diabetes”, J. Nutr. September, 2013, 143:9, 1474-1480.]
[“Dietary Intakes of Individual Flavanols and Flavonols Are Inversely Associated with Incident Type 2 Diabetes in European Populations”, J. Nutr., March 2014, 144:3, 335-343.]