Vegetarisk mat inte vegetarisk…

Reklamombudsmannen har fällt tre livsmedelsföretag – Lidl, Max och Orkla – för vilseledande reklam genom att dom kallat vissa produkter ”vegetariska” i sin reklam, trots att de innehöll mjölk och ägg.
 
Märkligt då reklamombudsmannen nu sätter en egen definition på vegatarisk mat där man likställer den med s.k. veganmat.
 
Livsmedelsverket delar in vegetarisk mat i olika grupper:
Livsmedelsverket – Vegetarisk mat för vuxna.

• Veganmat som består helt av vegetabilier utan något inslag från djurriket.
• Lakto-vegetarisk mat som innehåller vegetabilier och mjölkprodukter.
• Lakto-ovo-vegetarisk mat som innehåller vegetabilier, mjölkprodukter och ägg.

 
Greenoption skriver:  ”En vegetarian är en person som inte äter kött, fisk, fågel eller skaldjur.  Däremot kan hon eller han äta mejeriprodukter och ägg.”
[www.greenoption.org/}
 
Vegetarian Society skriver:  ”Lacto-ovo-vegetarian.  Eats both dairy products and eggs.  This is the most common type of vegetarian diet.”
[Vegetarian Society – What is a vegetarian?]
 
EU då?  Vi har väl fortfarande med i unionen?  Faktum är att EU ännu inte har lyckats få till en enhetlig definition trots flera förslag.  Något som exempelvis Tyskland har tröttnat på och som därför infört egna definitioner för såväl vegetarisk som vegansk mat, där vegetarisk bl.a.får innehålla både mjölk och egg.  Blir svårt för Sverige om reklamombudsmannen definierar annorlunda med tanke på all mat som ”flödar” mellan länderna.
[Germany backs proposal for legal definition of vegetarian and vegan food.]
 

Några ”hemligheter” hos icewine

Icewine/eiswein innehåller, i likhet med andra viner, många kemiska ämnen som bidrar till arom och smak.  Nedanstående ”utläggning” omfattar bara en liten del av alla aromämnen som återfinns i dylika viner men då fokuserat på några ämnen som extraheras och bildas i en högre omfattning just pga hur druvorna ”behandlats”.
 
Att göra äkta icewine på druvor som skördats frusna på vintern, till skillnad mot att helt sonika frysa mogna druvor, är lite som att spela på roulett.  Visst det finns områden, distrikt, där man har gynnsamma förutsättningar och faktiskt! kan få fram bra druvmaterial var och vartenda år.  Men oftast är det istället ett spel där vinbonden/producenten avsätter en del av vingården, ett antal rader, och hoppas att naturens makter är gynnsamma, att druvorna inte förstörs och att man kan skörda frusna friska druvor.
 
Förutom det som händer fysikaliskt (frysningen, mer nedan) så ackumuleras socker så länge som fotosyntesen fortgår samtidigt som äpplesyran minskar, därefter så torkar druvorna långsamt fram till att dom alltså skördas frusna.  Ofrånkomligt så kommer vissa druvor dessutom att angripas av ädelröta.  Detta – uttorkning, botrytisförekomst och kanske även skador på druvorna – gör att kemiska aromämnen såsom sotolon (”botrytissubstansen”), fenylacetaldehyd (aromspecifikt ämne för honung) och furaneol bildas.  Ämnen som ger karaktärer åt honung, blommor, karamell och t.o.m.  röda bär.
 

 
När det är tillräckligt kallt så kommer en del av vattnet inuti druvorna kristallisera till is, vilket leder till att resterande vätska blir mer viskös och får en högre koncentration av kemiska komponenter, framförallt sockerarter och syror.  Hur kalla – eller snarare hur frusna druvorna är – avger hur mycket vätska, hur hög koncentration av kemiska komponenter, som extraheras ut när druvorna pressas.  På ett ungefär så extraheras ungefär 1/5-del av vätskan i förhållande till om man istället hade pressat ofrusna druvor. 
 
Att kontrollera temperaturen är avgörande för hur musten, och sedan hur de resulterande vinerna, blir.  Mellan tummen och pekfingret så kan musten innehålla mer än 30 viktprocent socker.  En sockerhalt som är så pass hög att den blir problematisk.  Jästen får svårt arbeta (överleva och föröka sig) vilket gör jäsningen långsam och ökar risken för kontaminering av oönskade mikroorganismer.  Faktorer som gör att halten av s.k. flyktiga syror lätt går upp.  Detta på gott och ont.  För mycket och vinerna blir defekta, medan de bildade ämnena i lagom dos istället bidrar till vinernas slutgiltiga karaktär.  Hexylacetat, etylhexanoat, etylbutanoat/etylbutyrat, etylisobutanoat, etylfenylacetat är exempel på estrar som bildas och som bidrar med den karaktäristik mot tropisk frukt, såsom persika och ananas, och mot honung som man ofta associerar till när det gäller icewine. 
 
Själva uppkoncentrationen, högre densitet och viskositet, mestadels beroende på förhållandevis mycket restsocker, gör att vinerna även får en speciell munkänsla.
 
Hade tänkt att rekommendera några icewine’s/eiswein’s men systembolagets bristfälliga sortiment tillåter inte några rekommendationer.  Om Inniskillin Vidal Icewine 2013 går att få tag på vet jag inte men det är i alla fall ett dylikt vin från Kanadas kanske kändaste producent.  Finns i beställningssortimentet tillsammans med en österrikisk Grüner Veltliner.  Att jämföra med norska vinmonopolet som åtminstone listar 4 tyskar och 2 österrikare.
 
Länkar:
vininfo – Sotolon – ”botrytissubstansen”.
vininfo – Aromspecifika kemiska ämnen.
vininfo – Systembolagets bristande sortiment.
 

Snus och typ 2 diabetes.

”Storsnusare riskerar få typ 2-diabetes”,
”Larm om diabetes för snusare”,
”Snus ökar risken för diabetes”, etc

Rubrikerna var många som basonerade ut nyheten att snus ger diabetes.  Detta efter att forskare vid Karolinska Institutet, Umeå och Lunds universitet fått sina resulta publicerade i Journal of Internal Medicine.

[”Smokeless tobacco (snus) is associated with an increased risk of type 2 diabetes: results from five pooled cohorts”, Journal of Internal Medicine, online 6 februari 2017, doi: 10.1111/joim.12592.]

Genom åren så har studier på snus och diabetes visat såväl på samband som det motsatta, dvs att det inte finns något samband.

Så sent som 2016 så publicerades en svensk-norsk studie i tidsskriften Diabetic Medicine vars syfte var just att studera om det just finns något samband mellan snus och typ 2 diabetes.  Den studien, som omfattar nästan 25000 män, visade inte på något samband.  Man skriver i slutsatsen: ”The risk of Type 2 diabetes and LADA is unrelated to the use of snus, despite its high nicotine content.  This opens the possibility of the increased risk of Type 2 diabetes seen in smokers may not be attributed to nicotine, but to other substances in tobacco smoke.”

[”Use of Swedish smokeless tobacco (snus) and the risk of Type 2 diabetes and latent autoimmune diabetes of adulthood (LADA)”, Diabetic Medicine, online 31 july 2016, doi: 10.1111/dme.13179.]

Med andra ord, ta nyheten med ro.  Forskningsvärlden och de undersökningarna som gjorts är inte överens/överensstämmande.  Och oavsett vad så är snus mycket mindre hälsofarligt än rökning…

Se även:
vininfo – New York Times skriver om snus.
vininfo – Snusning versus rökning.
vininfo – Snus och karies.

Snobbalkoholism?

Sanna Lundell m.fl. ”nyttiga idioter” kräver i ett debattinlägg i Aftonbladet att man ska förbjuda distansförsäljning av alkohol.
 
Aftonbladet – Vin hem till dörren får oss att supa mer.
 
 – – – – – – – – –
 
Alkoholismen i Sverige beror inte på distansförsäljning.  Men har man redan pga den aktuella alkoholpolitiken och ”supkulturen” blivit beroende så visst då kanske vissa handlar på nätet.  Men långt många fler av dessa alkoholister handlar på Systembolaget som med gått samvete säljer box efter box, låda efter låda.

Systembolaget gynnar nämnligen alkoholism, om något…  Box efter box, efter box, upptar de bästa platserna, varorna mer sorterade efter pris (och alkohol per krona) än efter vad det är i flaskorna/lådorna.  Vit- och rödtjut tar mer (och mer) plats på kvalitetsvinernas bekostnad.  Det är en minoritet av kunderna både hos monopolet och distanshandeln som har alkoholproblem.  Den stora massan av de som handlar på nätet är ute efter att hitta vad dom vill ha (något som monopolet blir allt sämre på) och bekvämlighet.  Idag är tid en bristvara för många.

Om man vill komma i/till bukt med fylleri och alkoholism så är det andra saker samhället behöver fokusera på.  Ändra hur Systembolaget fungerar (sortiment, sortering, etc), få bort fylleriet genom att se till att krogar inte säljer alkohol till berusade.  Få det att bli mer fult att vara berusad i samhället.  Idag är det mer kutym att man ska vara minst ”lite på lyran” när man firar, festar eller är på krogen.  Att regelbundet dricka för mycket, supa 1-2 gånger i veckan, är den absolut största riskfaktorn för alkoholism.  Det tar tid men rätt väg att gå är att göra som Tyskland och få samhället (medborgarna, krogarna, alla) att minska acceptansen av offentlig berusning och supning.

Tar vi den stora WHO rapporten ”Alcohol Consumption in the Europe Union – Consumption, harm and policy approaches”, som kom ut 2012, så skriver dom så här om Tysklands och Nederländernas väg mot ett mindre harmfullt drickande:
”The drinking pattern in recent decades has overall been similar to the Mediterranean style, both in frequency of drinking and lack of acceptance of public drunkenness, with the exceptions of Ireland and the United Kingdom
which are closer to the Nordic countries in this respect.  It should be noted that there were times in the past of different drinking styles and much more acceptance of intoxication in Germany or the Netherlands.
 

 (- klicka gärna på kartan för en förstoring -)
 
Se även:
vininfo – Mindre harmfullt drickande i medelhavsregionen.

Autolys…

Autolys (ungefär ”självdelning” från grekiskans αυτό som betyder ”själv” och λύσις som betyder ”delning”) är när celler bryts ner av sig själva.  Av sig själva förresten, ofta är autolysen orsakad av enzymer.  I vinsammanhang inträffar autolys när vin lagras/lämnas med jästrester, vanligtvis döda jästceller i form av en bottensats.  Det som bildas är bl.a. mannosinnehållande glykoproteiner (mannoproteiner) och polysackarider som, tillsammans med en mängd flyktiga kemiska ämnen*, löses ut i vinerna och ger förändrad arom- och smakkaraktäristik.  Förekommande enzymer motverkar dessutom oxidation.  Ofta är dock autolysen en oönskad företeelse men i vissa vintyper så utgör lång kontakt med jäst/jästrester en del av processen och den karaktär vinerna får.  Det man – som vinkunnig – kanske först tänker på är mousserande viner, exempelvis Champagne, och den mogning sur lie på jästfällningen som är en del av tillverkningsprocessen och som ger dessa viner dess typiska aromer/smaker såsom jäst, kex och bröd.
 
*Flyktiga ämnen såsom estrar (isopentylhexanoat, oktylacetat, fenyletylacetat, m.fl.), terpener (linalool, alfa-terpenol, m.fl.) och högre alkoholer (bl.a. isopentanol).
 
Men det finns även många andra viner där autolysen är en viktig del av både process och resulterande vinkaraktäristik.  Muscadet exempelvis där lagringen på jästfällning även ger kolsyreupptag i vinet med en ofta resulterande spritsighet.  Ett annat exempel – man kanske inte tänker på – som är det vin som troligtvis utsätts för mest autolys och där jästen också får störst påverkan på vinernas karaktär är Sherry och då framförallt Fino Sherry där vinerna i processen mognar under ett ”jästtäcke” i 5-12 år.  Gäller ju då även franska Vin Jaune som även det mognar under ett ”jästtäcke”.
 
I Taste Buds and Molecules (av Francois Chartier) skriver man exempelvis:
”Another factor in fino’s aromatic singularity is the autolysis of dead yeast cells; in other words, the spontaneous rupturing of yeast cells membranes that then release their contents, nourishing the lees of these sous-voile wines.”
 
wineanorak.com skriver:
”Autolysis is an important part of the biological ageing of sherry. Yeasts at the surface produce proteins that cause the cells to adhere keeping the flor as a layer. But when the cells die the whole colony sinks to the bottom of the barrel, and then they degrade. ‘La madre del vino’ is the dead flor at the bottom of the barrel, releasing flavour compounds, and also fatty acids that help feed the yeasts on the top of the wine. The flor therefore gets nutrients from the wine in barrel, from dead yeasts and also from fresh wine added during the solera process.”

Några roliga autolysviner (om man får kalla dom så?) är de mousserande vinerna från Limoux i Languedoc-Rossillon som är gjort enligt méthode ancestrale (méthode rurale) som innebär att man gör en andra jäsning på flaska såsom i Champagne men att man inte tar bort jästresterna utan de blir kvar i flaskorna och i vinet.  Finns just nu ett sådant i ordinarie sortimentet, Antech Méthode Ancestrale, i utvalda butiker.